Hej alla goa läsare!

Först: Tack för återkopplingen kring mitt stora problem igår. Såg nu att paketet är påväg, så i morgonkväll (om jag har tur) har det ankommit till sitt nya hem. Då ska jag låta er få en bild. På mig. I kappan.

När jag hade vaknat i morse kom W insmygandes. Hon hade hört ett ljud från kontoret och undrade vad det var. Jag hade inte en susning, men sa att det nog var en fågel som satt utanför på plåten. Det brukar nämligen sitta fåglar där. Och bajsa ner på altanen (). Hon nöjde sig med svaret och kröp ner hos mig en stund. Men först frågade hon om hon fick det. Ja, varför inte sa jag. Då sa hon: "Men, mamma - du sa ju igår att jag inte fick sova hos er". Oj... så menade jag ju inte... så här var det... Hon har under mååååååånga nätter nu kommit in och sovit hos oss och igår natt blev jag sparkad i huvudet flera gånger. Så på morgonen sa jag åt henne att hon nu måste börja sova i sin säng igen. Hela natten. För vi vet alla att hon klarar det. Det bara brukar bli såhär när vi haft semester och sover/är tätt inpå varann. Därav mitt "krav". Men tyvärr tog hon det helt fel, så jag försökte förklara på bästa sätt för att få henne att förstå. Efter en stund berättade hon att hon drömt på natten. Om sin döda fröken. Och sen började hon berätta om henne. Om allt hon var bra på... rita, måla, spela spel, sy... hon saknar henne redan. Prinsessan... att behöva möta döden redan... fan... det gör ont i mig. Ännu mer ont gör det när jag tänker på att hon har många äldre i sitt liv som hon älskar som i värsta fall inte är kvar så länge till. Blä... vill inte tänka på det....

När jag satt i bilen påväg till jobbet ringde jag dagis och berättade vad hon sagt igår - om att det nog var deras fel att hon dog, för att de lät mycket. Jag sa att om hon inte trodde mig när jag sa att det inte var anledningen så kunde väl någon där åxå säga det till henne... då blir hon kanske lugnare på det planet.

Då berättade fröken åxå den egentliga anledningen till hennes bortgång... Det hade börjat för c:a 1,5 vecka sedan med en förkylning med halsont som hon fått penicillin mot. Det hjälpte inte och därefter gick det utför. Hon avled förra veckan... i torsdags fick personalen veta det. Till barnen har de såklart inte sagt så. De vill inte skrämma de med att en förkylning kan vara början på döden. De sa att hjärtat inte orkade längre. Och indirekt var det väl så... hmmmm... Tragiskt! Sorgligt! Att det går så snabbt och oväntat är värst. Det gäller att ta vara på de dagar livet ger oss!

Nä, nu till något annat. Roligare. Jag vägde mig i morse och vågen var mig nådig... resultat:

Nuvarande vikt: 80,3

Skillnad: -0,8 (på två veckor)

Total viktnedgång från start: 42,8 kg.

Det är jag mycket nöjd med eftersom jag anade att jag gått upp under resan och därmed har jag ju tappat det jag gick upp + 0,8 till. Nice!!! Och snart är jag nere på en vikt som börjar på 7. Det var lääääääääänge sedan kan jag berätta. Hoppas jag når dit till nästa vecka... men -0,4 borde jag väl kunna klämma då tycker jag. Om jag bara finge komma igång med träningen igen. Idag är hostan än värre och snuvan med. Kliar i halsen... Kanske får gå till dorren igen. Ja, hur som helst - det suger!

Ikväll är det dags för W´s träning igen. Den här gången slipper vi stå ute och frysa, tack och lov. Det blir gymnastik med redskap. Hoppas hon gillar det.

Nej, nu ska jag avsluta. Men vi hörs igen. Senare.

 

Marie-Louise

5 oktober 2010 11:13

Ja fy vad hemskt, att döden kan komma så fort. Bra att du ringde dagis, då kan dom ha "ögonen" på barnen och se hur och vad de pratar om. /Kram

http://madredetres.blogg.se

Annci Hultström

5 oktober 2010 11:51

Kändes bäst att säga det till dom. Och fröken berättade att W inte sagt något sånt alls på dagis igår. Och hennes pappa hade inte heller hört något innan jag kom hem. Men så fort hon träffade mig bubblade det ur henne... mamma/dotterbandet kanske?!

Kram igen :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

... tisdag. 2 arbetsdagar kvar den här veckan, sen 4 dagar ledigt. Det ska bli skönt. Inte för att jobbet suger eller så. Nä, det är solen med tillhörande promenader som lockar mig :-)   I söndags gjorde vi verkligen ingenting av nytta. Slöade he...

... vecka passerat. Igen. Alltså, var tar tiden vägen?   Vad har då hänt? Ja, den har väl sätt ut ungefär som förra veckan.   Lördagen: Lite vet ni. Fortsättningen var grillande. Årets första. Och oj, så gott!   Söndag: Långpromenad, s...

... lördag börjar rundas av. Vad har då hänt? Jag tänkte först att den varit förjävla slö, men när jag tänker efter så har det hänt en del trots allt. Frukosten åts inne, sen gjorde vi vår på baksidan. Dvs tog fram utemöbler, torkvinda, cyklar os...

... och sol. Ett gammalt vinterprat på radion. Snart frukost. En bra start på helgen. Eller iofs, den började ju redan igår med min egodag och planeringsmiddag hos vänner. Tacos blev det. För att ha 100% koll tog jag med egna ingredienser... kyck...

... inte helt som förutspått, men nästan. Efter frukosten drog jag på musik, dansade mig fram i en undanplockningssession, hängde en tvätt, läste lite, åt lunch och pw:ade ner till massagen. Det var gudomligt skönt. Somnade tillåmed en sekund...