Livets resa - på mitt sätt!

Inlägg publicerade under kategorin Viktresan

Av Annci Hultström - 12 juli 2013 07:36

... bilderna jag utlovade under gårdagen uteblev. En storstädning kom emellan och lämnade mig med en svullen "gravidmage". Alltså inget att visa upp.

Men nu, denna soliga fredagsmorgon, har jag stått modell (dock med tejp).


Det har onekligen hänt en del.

Men kolla på nu-bilden som är tagen framifrån. Ser ni bullen till höger (snett nedanför) naveln?! Det är där jag haft som ondast hela tiden, så frågan är om nåt är fel?! Det visar sig på återbesöket. Som f.ö skulle skett nu, men avdelningen är stängd över sommaren så det blir väl i september kan jag tänka.

Idag ska vi hem till fam Z. Det ryktas om promenad fööööre rosévinet. Hmmmm... Vi sover kvar och åker direkt till landet i morgon. Där ska Nathan firas. Så en trevlig helg går oss alltså till mötes.

Vad ska ni göra?!

Av Annci Hultström - 11 juli 2013 07:54

... raringen 3 månader:


Det måste firas. Med nytagna bilder. Hann dock inte nu på morgonen, så ni får hålla ut tills ikväll. Om ni nu vill se förstås... vad vet jag?!

Hur har dessa tre månader då varit? Ja, sammanfattningsvis kan jag säga: Jobbigare än jag väntat mig. Men absolut, absolut värt varenda aj. Det är en underbar känsla att dra händerna över magen och att se den i spegeln. Men framförallt är det obeskrivligt skönt att slippa knöla ner en stor äcklig skinnkorv i brallan, slippa svetten under den och inte behöva känna hur den rör sig på det sätt den vill.

Däremot väger jag 1 kilo mer nu än på operationsdagen. Och då togs det bort 1,5 kg. Så 2,5 kg har jag gått upp. Det känns ju såklart bajs, men inte oväntat. För kan man inte röra sig alls, i kombo med samma intag (och kanske lite mer över midsommar) blir det ju så. Men nu har jag ju provat på att springa och det gick ju bra, så aktion förändring är påbörjad.

Nu är jag snart framme i stan, så jag rundar av. Önskar er en fin dag!!

Av Annci Hultström - 12 oktober 2011 10:00

God morgon världen!


Jag mätte mig igår och tänkte delge er hur det ser ut i detta nu. 2 år efter att jag började dricka flytande föda inför operationen ser det ut såhär:


 18 oktober 200911 oktober 2011Skillnad
Vikt123,170,5-52,6 kg
Vad4838-10 cm
Knä4938-11 cm
Lår8460-24 cm
Höft13597-38 cm
Midja12382-41 cm
Revben10783-24 cm
Byst11988-31 cm
Hals3931-8 cm
Överarm4329-14 cm

 Räknar man samma alla förlorade centimetrar blir det 201 cm.


201 centimeter!!!!!!!


Helt galet. Och de har suttit på mig. Inte konstigt att jag aldrig hittade kläder, orkade med mig själv eller ville hitta på saker. Men nu är de borta. För alltid.


Såhär såg jag f.ö ut då. Med (minst) 201 cm till på kroppen:

   


Och såhär ser jag ut nu. Med 201 cm mindre på kroppen:

  


Ja, vilken resa. Återigen måste jag säga att jag är såååå tacksam att jag fått chansen!!!!


Idag är jag svullen som en julgris. Igen. Men det har sina förklaringar... om jag säger så. Så det ger väl med sig.


Sen har jag lite träningsvärk åxå. Med en dags fördröjning. Passar väl inte så jättebra idag, med tanke på att jag ska träna ikväll. Men iofs, det är väl det man behöver då.


Nej, hörrni - nu kom fakturorna.

Av Annci Hultström - 27 september 2011 11:25

Idag känner jag mig som en blandning av det här:

(bild från google)


Och det här:

(bild från google)  


Eller ok, inte riktigt då... men nästan. Är såsvullen idag. Igen. Vad jobbigt det är. Så nu dricker jag mängder eftersom jag vet att vätska driver vätska. Vill försöka undvika att ta tabletterna. Tror inte det är bra i längden. Nu tar jag förvisso bara en då & då... men ändå. Nä...


Jag lovade er bilder igår, men som ni märkte uteblev dom. När jag kom hem och hade duschat orkade jag faktiskt inte mer än att äta kvällsmål. Men hav hopp, ikväll kommer dom. Då blir det en kväll framför datorn. Betala räkningar, ladda upp bilder, tömma diverse kameror. Fix helt enkelt. Sen måste jag vika tvätt åxå. Så jag ska nog få kvällen att gå. Lita på det.


Förresten, det blev bara ett pass igår. Hann helt enkelt inte med det andra. En annan dag kanske. Men utan det i kroppen kunde jag pressa mig extra på skivstångspasset, så idag har jag lite träningsvärk igen. Men låååååååååååååångt ifrån som det var efter första gången. Konstigt hur snabbt en muskel vänjer sig vid något nytt. Betyder det kanske att jag redan nu kan öka på vikterna?


Vet ni vad? Det börjar redan nu komma fram former på armar & axlar och gäddhänget har minskat. Me like. A lot! Det taggar mig som f-n att fortsätta. Vill lägga på ett styrkepass till varje vecka, men det måste bli i gymmet då. Eller ja, de har ju ett likadant pass på fredagar, kl. 17:30. Men VEM offrar fredagskvällen? Så biten är jag inte. Än i alla fall. Vem vet, nå´n gång kanske under inträffar.


Eller ska jag kanske våga mig på ett "intervall flex"-pass? Man använder kroppen som vikt och det ska visst vara riktigt tuff. Fast vid närmare eftertanke får jag nog vänta lite med det. Måste helt klart ha mer styrka i mina, en gång avskurna, nedre magmuskler. Efter snittet är de verkligen helt oanvändbara (ja, jag vet att det är 6 år sen nu... snart). Men nu ska det ändras på! Efter passet igår bad jag ledaren om tips på övningar för snabbare progress och det fick jag. Så nu ska jag köra lite varje kväll har jag tänkt (oj, det måste jag få in i kvällens dator-och-vika-tvätt-schema åxå då...) i hopp om att det tar sig illa kvickt.


Idag kommer min Adecco-chef C på besök. Vi ska ha utvecklingssamtal över en lunch. Trevligt! Undrar förresten om hon är höggravid? Som i drömmen. Jag skulle bli lätt förvånad då.


Nä, nu orkar jag inte skriva mer. Blev tom på ord. Men jag vet att de kommer tillbaks igen. Senare. Så vi hörs helt enkelt då.

Av Annci Hultström - 20 september 2011 14:30

Hej världen!


Träningsvärken idag är rena barnleken mot förra veckans. Idag behöver jag inte hålla emot när jag sätter mig ner. Det går till å med bra att gå i trappor. Och böja mig ner till golvet för att ta upp tappade saker. Det ni!!!!! Tänker absolut fortsätta med det här passet. Gillar det skarpt.


Kommer även köra core på torsdagar. De andra dagarna vete17 vad jag ska peta in för pass. Om det ens blir pass... blir kanske löpning (har tappat den lite nu vilket inte går för sig) och styrketräning i gymmet. Vill bli stark i min, alldeles för svaga, kropp. Och jag kan redan ana att om jag vore riktigt vältränad, så skulle jag få en rätt schysst överkropp. Det har redan börjat komma fram siluetter av musklerna vid axlar, bröst och armar. Det gillas.


Men idag och i morgon blir det ingen träning. Har en massa annat för mig, som tyvärr inte kan nämnas här. Möjligen kör jag lite på mitt Wii ikväll om tiden tillåter. Annars får jag hålla tillgodo med torsdagspasset och någon typ av aktivitet i helgen. Kanske cirkelfys på söndag. Men då är frågan om jag fixar att gå på skivstångspasset på måndagen?! Kanske måste testa, annars får jag ju aldrig veta.


Fy, vad jag fryser idag. Det är så kallt här inne. Det är fler än jag som känner av det, som kommit och frågat om nåt är fel. Men nä... det är bara att det tar tid att värma upp huset när kylan kom så hastigt. Så jag har redan nu druckit 4 koppar thé och ullsjalen är på sedan nån timme. Men den hjälper tyvärr inte mot en iskall nästipp... hmmmm... Kanske får sticka/virka mig en näsvärmare. Som den här kanske:

 

(bild från google)


Kan det vara nåt?


Ni har väl inte missat BARNAMORDEN i Sigtuna? Hur fan är vissa (tyvärr alltför många) skapta? Sätta barn till livet, för att sen ta livet av dom? Hur jobbigt det än må vara - hur less och slut man än är - hur mörkt livet än ter sig - så måste man fantame se till att söka hjälp. I tid. Innan man når så långt att hjärnans funktion får övertag mot hjärtat. För hjälp finns att få om man bara vågar erkänna att det är jobbigt och att man mår skit. Men jag tror många håller fasaden uppe tills det att de brakar ihop fullständigt. Galet, tragiskt och så ledsamt!


Fram till W´s 2-års dag sa många att vi inte känt på hur det var att ha barn och det stämde. Hon var världens snällaste. Skrek aldrig, bara fann sig i allt och var såååå tillfreds. Hon sov på nätterna (sedan 6 veckors ålder) och åt bra. Växte som hon skulle och utvecklades enligt "schema". Allt var frid å fröjd.


Men så kom den då - "The terrible two". Och med besked. Hon blev ett monster (ja, man får säga/känna så - älskar henne inte mindre för det) som skrek sig blå och svettig så fort hon inte fick som hon ville. Och även annars. Ett exempel: Hon hade kissat på toan och jag frågade om hon ville spola. Men nä, det skulle jag göra. Direkt när jag dragit i spolknappen kom skriket... "Wilma spooooooooooola".


De här utbrotten höll i sig allt mellan 20-40 minuter och INGET hjälpte. Tillslut var jag påväg att tacka för mig. Orkade bara inte. Kände mig usel som mamma som inte ville umgås med mitt eget barn... orkade inget och var jämt arg. Så jag lyfte luren och ringde BUP. Var säker på att det måste vara något fel på ungen (det var inte det, såklart).


Vi behövde aldrig träffa dom, utan det räckte med 2 telefonsamtal. Och bara att ringa dom hjälpte. Det var skönt att få ventilera till någon som kunde ge konkreta råd och som var helt objektiv.


Efter att ha följt några av råden - med skiftande resultat - och infört belöningssystem upphörde det. Då hade det gått 1,5 låååååååånga år (!!!!). Nu har hon mycket sällan några utbrott. Tror hon gjorde bort det då. Nu är det mer diskussioner, som iofs åxå är tröttsamma, om kläder... *snark*. Men det är väl bara att vänja sig, för den delen kommer inte att upphöra gissar jag. Hon är ju liksom tjej  .


Igår när jag kom hem låg det en lapp i lådan. Det var från mannen som råkade ha sönder min lampa. Han bad om ursäkt för att det dröjt och bad mig ringa. Så det gjorde jag på lunchen idag. Han bad om skärvorna (som vi sparat) för att kunna ta med dom till ett företag som säljer sånna och se till att få en ny likadan. Det var bra service tycker jag. Och var det så att han inte skulle lyckas så fick jag säga en summa som plåster på såren. Känns ju fair, även om jag såklart vill ha lampan komplett i första hand. I morgon hämtar han skärvorna, sen får vi se.


Nä, nu ska jag ta en huvudvärkstablett. Har ont i ena halvan. Ja, jag vet... skitjobbigt. Har haft det några dagar, men idag är det lite värre än annars.


Ha det gott tills vi hörs igen!

Av Annci Hultström - 29 augusti 2011 14:45

... går jag visst i blogg-ide. Har liksom så mycket annat för mig att det faller lite i glömska. Men iofs så är det väl huvudsaken att jag återkommer nå´n gång i alla fall.


I fredagskväll myste vi med grönsaker + dip (inte dig som jag skrev i fredags) och popcorn. Ser det inte gott ut?


I lördags vaknade jag vid 08:30. W kollade på TV och H sov. Efter frukosten satte jag igång och bakade inför nästa helg (är visst någon som fyller år då). Skulle baka äppelmuffins med crums (smuldeg). Enligt receptet skulle det bli 24 muffins. Men smeten räckte till 32. Så det blev några blåbärsmuffins åxå. Och smuldegen räckte till en hel blåbärspaj åxå. Konstiga beräkningar ibland. Här, en av muffisarna:

        


Efter det gjorde jag västerbottenpaj till kvällens kommande kräftskiva.


Någonstans där såg jag W leka ett gummiband och jag sa, som en mamma bör (tror jag): "Den där borde du nog inte leka med, för tappar du taget kommer den att snärta dig i ansiktet och det kommer göra mycket ont". 1,5 minut senare kom hon storgråtandes in till mig i köket. Ny-snärtad. Stackarn. Men vi var snabbt framme med kylpåsen och jag tror den gjorde så hon slapp blåmärken. Så här såg det ut direkt efter:


När allt var bakat lade mig i solstolen. I bikini (sommarens sista gång möjligen?). Det var grymt varmt och skönt. Under tiden hoppade W på studsmattan. När hon var less på det lekte hon med vatten. Som hon blev kall av, så då lade hon sig i solen hon med. Då somnade jag. Mmmmm...


Sen väntade duschen. Och ytterligare en gång strulade det. Såklart. Gick in i en och W började duscha. Plötsligt frustar hon till. Då var varmvattnet slut. Så ut ur den hytten å in i nästa. Där räckte varmvattnet. Nästan. Jag fick aningen svalt på sluttampen. Herregud. Jag undrar hur dom tänkte när de satte varmvattenberedare på de där hytterna. Känns som det hade varit lättare att koppla dom till "vårt" varmvattenssytem.


Efter det dukade vi och gjorde fint. Sen dukade vi fram alla godsaker och högg in. Det var kräftor, räkor, rökta räkor, böckling, skagenröra i crustader, aioli, bröd och västerbottenpaj med kantareller. Såklart öl, nubbe & sångblad åxå.

  


Kvällen avslutades med blåbärspaj och lördagsgodis. Ihop med en film. En mycket trevlig dag. Och kväll. Men jag blev lite för mätt bara (läs: trött). Sånt som händer. Ibland.


Söndagen innebar sovmorgon för mig. Blev inte väckt förrän 09:30. Skönt. Efter frukosten (brunchen) åkte vi till Ö&B i Märsta samt Ica Maxi. Målet var att hitta nya dricksglas. Men nä... nada.


Därifrån åkte vi direkt till Väsby ridklubb. Det var dags för Wilmas första ridskoletillfälle. De har plats för 6 barn, men bara 3 var anmälda. Dock saknades 1, så kvar var 2 små tjejer. Det är iofs bara bra, då får de mer tid och bättre hjälp.


Den andra tjejen hade aldrig ridit förr, så W var ju nästan ett proffs i det sällskapet. Många gånger sa fröken: "Titta på Wilma så ser du hur man ska göra". Wilma blev ju så stolt så hon var färdig att spricka. Kul för henne! Först fick de vara med och borsta, rykta, kratsa hovar, sadla, tränsa... ja, allt som hör till. Sen red de ungefär en halvtimme.


Hon älskade det, men tyckte att det var lite trist att jag var tvungen att hålla i hästen. Ska fråga nästa gång om jag verkligen måste det. Hon kan ju faktiskt ratta en häst själv.


Här några bilder. Hästen hette f.ö Hector och var en riktigt go häst. Ett Gotlandsruss på 8 år. Han var lite slängig med huvudet om det gick för långsamt... så det blir till att kuta runt konstant då när man är där ;-)

         


Kl. 15 var det slut och vi styrde bilen mot Väsby C. Jag & H klippte oss, men det blev även ett besök på Stadsmissionen. Är så glad att de har öppnat där. Älskar alla kap man kan göra. Och det gjorde jag även den här gången. Köpte en kjol och 3 tröjor för 160 kr. Me like. A lot. Vi tog även en fika och sen en sväng på Clas Ohlson. Där hittade vi glas. Såklart. De har ju allt. Varför åker man inte dit först?


Väl hemma igen gick vi till tvättstugan och körde 4 maskiner och åt en pizza (ja, inte jag då... 2 slice räckte) med vi väntade. Rensade även lite i förrådet.


Jösses, vad effektiva vi var ser jag nu när jag skrivit ner det. Kul att man kan vara det ibland åxå.


Kvällen avslutades med en film. Igen. Vi såg "Water for elephants". En bra film. Söt.


Idag väntar först matlagning. Sen träning. Ska gå på ett danspass, Fuego. Hoppas det är så kul som jag minns det från i våras.


Förresten, det hjälpte att skriva in sig på Viktklubb. Eller ja, inte att skriva in sig där utan snarare att börja räkna kcal. Hade gått ner 1,8 kg under den gångna veckan. Bra. Då vet jag att kroppen går med på att tappa lite mer och att jag inte är "dömd" att stå stilla på +8 kg resten av livet. Med det vet jag ju även hur jag kan äta i framtiden och hålla vikten.


Nej, nu ska jag göra lite statistik. Önskar en fortsatt bra dag.

Av Annci Hultström - 23 augusti 2011 22:00

... men... Jag orkade inte. Jag ville inte. Jag tänkte inte. Ja, träna alltså. Men vet ni vad, jag gjorde det ändå. Först 60 minuter core och sedan sprang jag nästan 2 km på 10 minuter. Fort gick det. Skönt som attans när jag var klar. Både i kropp och sinne. Efter det tog jag mig en dusch. Där. Undviker barackduscharna så länge det går.


Väl hemma åt jag ett mellanmål och nu kollar jag på "Hur många lingon finns det i världen?". Underbar så långt.


Har f.ö ont i huvudet idag. Igen. Somnade med det. Och vaknade med det. Blä. Jag håller på att lägga ihop ett å ett... fick massage av H igår och efter det fick jag ont i huvudet. Kan det kanske vara inflammation som retas av beröringen? Ska snart lägga mig i hopp om att det försvinner tills i morgon.


Roligare än såhär blir det inte idag. Sov gott och dröm sött!!

Av Annci Hultström - 1 augusti 2011 14:26

... jag glömde ju berätta...


Från idag har jag en "vit" månad igen. Nolltolerans på efterrätter, godis, snacks, bakverk. Och utöver det ska jag försöka äta mindre mjukt bröd. När jag körde det sist, i mars, mådde jag så bra. Magen lät knappt alls (nu låter den som ett mindre - eller kanske större - tröskverk) och jag kände mig piggare. Iofs kan det ju haft med fastan att göra åxå, men det är värt ett försök.


För hur det än är - opad eller icke - så blir sommaren alltid "skräpigare". Det blir mer utemat (när man flackar runt finns ingen annan möjlighet, även om man försöker välja de bästa alternativen), glass å annat. Nu äter jag inte, på lååååååånga vägar, som jag åt innan open, jag har verkligen lärt mig. Så jag har ju inte gått upp av det... men jag känner ändå att jag vill göra detta. Stålsätta mig själv. Testa mig själv. Bra för egot om inte annat.


Och så måste jag verkligen ut och springa. Det är bara 16 dagar kvar till loppet och jag vill känna mig säker på min sak när dagen är kommen. Måste se om tån håller för det bara. Gör det mista ont stannar jag. För det är så konstigt att det bara kommer ibland. När jag gick till bilen i morse kändes det inte ett dugg, för att sekunden senare hugga till. Kanske är det nåt som ligger fel? Kanske får rycka lite i tån ;-)


När gymmet öppnar igen för säsongen ska jag börja träna styrka åxå. Se om jag kan få bort lite av gäddhänget och kanske få bort lite på låren. Kanske kan jag bli mer fit helt enkelt till resan. Vore inte helt fel.


Idag ska jag dejta med min man. Fick ett sms om att möta honom inne i stan, korsningen Katarina Bangata/Ringvägen. Har ingen aning om vart vi ska. Spännande.


Nej, nu är det dags för mellis. Hörs senare.

Presentation


Livets resa - på mitt sätt!

Mot målet

LilySlim Weight loss tickers

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2019
>>>

Arkiv

Ställ en fråga

9 besvarade frågor

Tidigare år

Länkar

Gästbok

Sök i bloggen

Maila mig gärna

annci.hultstrom@hotmail.com

Besöksstatistik

Följ mig


Skapa flashcards