Livets resa - på mitt sätt!

Alla inlägg under november 2018

Av Annci Hultström - 30 november 2018 20:48

... en slutkläm på förra helgen.

Efter middagen på lördagen däckade vi alla. När vi tryckt i oss hotellfrullen på söndagen rullade bilen mot Öster Malma julmarknad. Det var en jättefin marknad, belägen på ett gammalt gods från1600-talet. Idag ägt av Jägareförbundet.

De hade allt traditionellt, men vi fick även uppleva nåt mindre traditionellt... döda fåglar. Änder: 30kr/st eller 3 för 80kr. Fasaner: 50kr/st eller 3 för 120kr. Superudda, men coolt på nåt sätt. Det kändes som jag, i den miljön, kastades 100 år tillbaks i tiden när folk bar de i händerna, uppsnörda vid rep i halsen. Hmmm...

Och resten av veckan då?! Tja, jobb... jobb å... eh... jobb. Orken räcker mest till det just nu.

Tänkte f.ö poppa en bubbel idag. Men nä, känslan fanns inte där så det bidde ett glas rött istället.

Nu ska vi starta om Idol och sen blir det bingen. Måste sova ikapp.

Förresten... katten. Ni vet, han Sirap. Vilken katt. Heeeelt oslagbart kelig. Se bara här... W låg på golvet med sin onda höft. Han klev upp å la sig på hennes bröst. Mmmm...

Av Annci Hultström - 27 november 2018 18:02

... instans till nästa.

W fick plötsligt ont i höfterna i söndags. Efter det har det eskalerat. Igår grät hon av smärta och uppgivenhet. Idag kom ett sms om att hon hade ondare. Efter uppmaning från 1177 kastade jag mig hem från jobbet, hämtade henne i skolan och åkte till akuten. Där var det lång väntan, så H kom och körde henne hem för att jag skulle hinna till käftis. Phu...

Jag ska bara laga en lagning. Med henne var det snäppet värre. Trochanteri blev domen.

Och vad är då det? Ja, en inflammation i översta delen av lårbenet. Eller egentligen närliggande mjukdelar. Vanligast är att kvinnor i övre medelåldern får det. Hmmmm... vår lilla tant!

Nu blir det en kur Ipren och vila. Hjälper inte det ska vi ringa en fysioterapeut. Sista utväg är kortison in i de drabbade områdena.

Må det här vara det (näst) sista vi drabbas av. Orkar liksom inte med det här...

Och ja, näst sista... H opererar sin ena hand den 17/12 *suck*.

Av Annci Hultström - 25 november 2018 07:21

... hur fort kan en vecka gå?! Den har har fullkomligt rusat förbi. Har varit fullt upp hela tiden, så bloggen har legat i träda. Har iofs inte varit mycket att skriva om. Det har liksom inte hänt annat än jobb, läxläsning, städning, matlagning osv. Sånt där vardagligt, trist.

Kommande vecka blir väl inte så upplyftande heller. Tur att helgerna bjussar på trevligheter. Som nu... nu ligger jag i en hotellsäng i Nyköping. Är på den årliga julmarknadsresan med svärmor & svägerska. I går gjorde vi stan, åt lunch, gick en promenad, fikade, sov middag, var på museum och åt till sist middag. Idag blir det julmarknad på Östra-Malma å sen styr jag bilen hemåt. En körsångskväll väntar.

Grötskålen är f.ö ett ljus. Kul idé!

Nej, nu ska jag ta en dusch å göra mig klar för dagen.

Önskar er en trevlig söndag!!

Av Annci Hultström - 18 november 2018 21:30

... söndagskväll. Helgen är över och i morgon är det jobb igen. Ska bli skönt, för rutiner är en dygd. Men så saknar jag ju mina fina kollegor åxå :-)


Igår vädrades vi av H. Det innebar iofs inte mer än att byta en filmtittarplats mot en annan.

 



Filmen vi såg var "A star is born".

 

Den är ju omtalad som årets film, så förväntningarna var höga. Och ja, den var bra. Riktigt bra. Dock lite seg emellanåt. Men den otroligt fina innebörden och slutet gjorde att allt var förlåtet. Jag grät så jag hulkade. Tårarna rann ner för halsen. Killen bredvid mig (16-års åldern) började torka lite fint med hande, för att sedan krypa ner i t-shirten och torka hela ansiktet. H är övertygad om det beror på att mina Lille Skutt-tårar blötte ner till lilla livet.


Och när låten "Shallow" kom gick tankarna till fredagens IDOL. Fick samma reaktion då... tårarna sputade. Sååå fint!


Väl hemma igen kastade jag ihop en ljuvlig risotto med svart trumpetsvamp och kyckling.



Idag var vi till svärmor & svärfar och firade en försenad Farsdag. Gott, trevligt och... gott. Efter det blev det en liten shoppingrunda. Lite julpyssel å annat (absolut) nödvändigt blev det. Visar när det är klart och på plats. Eller en sak kan ni få se. Sirap fick en "gå-bort"-kostym.


  

Han var inte helt med på att vara med på bild, men håll till godo ;-)


Förresten, efter 2 skit-nätter med cocillana provade jag en natt utan. Kolla in skillnaden:

 

Översta = Natten till igår = Bakis

Nedersta = Natten till idag = As-pigg


Informationen kommer från mitt Garmin, som (faktiskt) avspeglat min sömn väldigt bra sedan jag fick det. Och så även den här gången. 


Nä, nu tänker jag runda av och natta mig. Men jag vill avsluta med att bjuda in er till "min" körs julkonsert. Vi kommer vara c:a 160 i kören och jag kan lova att det blir mäktigt. När vi övar börjar jag nästan gråta själv emellanåt.


God natt och sov gott!

Av Annci Hultström - 17 november 2018 09:28

... bakis idag. Av INGENTING. Eller jo... cocillana, men inte en droppe alkohol.


Innan min GBP gjorde den hostmedicinen vad den skulle; dämpa hosta och söva. Nu dämpar den hosta och ger insomnia. Har ju legat sjuk en vecka. Började redan för 3 veckor sedan, var hemma för kort tid, blev inte frisk och då började det om. Så förra fredagen däckade jag igen. I onsdags tröttnade jag och gick till läkaren. 6 dagar hade gått och inget kändes bättre. Det visade sig vara bihåleinflammation med virusförkylning. I den sistnämnda ingår då även hosta. Den retsamma typen och därav cocillana-kuren.


Sist jag tog den vet jag att jag sov oroligt, men kära nån... det vara ju bara småpotatis mot hur det varit den här gången. Natten till fredag sov jag urkass. Trodde det var en slump, så det avskräckte mig inte från att ta en hutt igår kväll igen. Skulle jag INTE ha gjort. Först tog det en smärre evighet innan jag somnade, och när det väl hänt vaknade jag efter 50 minuter... kl. 01.10 Sedan dess har jag varit vaken (så när som en timme mellan kl. 7-8). Jag har mått illa, inte kunnat gå (spagettiben), törstig, oro i kroppen... Sp den flarran kommer jag inte öppna igen. Eller kan det vara så att jag ska halvera dosen? Hmmmm... vetefan om jag törs prova. Behöver liksom sova. Fast hostan hindrar mig ju oavsett. Moment 22 helt enkelt.


Nåja, nu är den exakta nutiden avklarad. Så då kan vi backa bandet lite. Eller rätt mycket. Det är ju 3 måander sedan jag skrev sist. Varför är det så svårt att upprätthålla detta? Jag kan faktiskt skylla en del på tekniken. Blogginlägg på mobilen är rätt jobbigt och vi har inte haft en fungerande dator hemma. Nu har jag min jobbdator hemma och då får den stå till tjänst.


När skolan var igång igen tog vi en myshelg på landet. Tanken var att plocka svamp, men se på landet hade det inte regnat en droppe, så någon svamp såg vi inte. Eller rättaresagt; ätbar svamp såg vi inte. Hursomhelst var det en toppenmysig helg 


   


Nu hoppar vi till första helgen i september. Då är det oftast firande av min födelsedag och samtidigt håller Gunnes gård sin vikingamarknad. Och helt emot traditionen sken faktiskt solen den här gången. Helt underbar dag!


Sista helgen i september åkte vi med herr & fru Knowles till Gävle för en weekend utan barn. Vi drack bubbel i mängder, åt snittar, god mat, promenerade, shoppade... bara va helt enkelt. Och det i strålande sol. UNDERBART!!



Vips är vi framme i oktober och Kanelbullens dag. Jag bakade egna till jobbet, vilket var mycket uppskattat. Och inte det minsta jobbigt. För med den deg jag numera bakar på är det bara ett rent nöje. Jag fattar inte att det gör så stor skillnad att inte smälta smöret, utan ha i det rumsvarmt. Märkligt, men det är den enda skillnaden.


Den 12/10 hade vi vår Laboratoriedag på Clarion Sign. Så sjukt mycket jobb innan, under och efter... så jag belönade mig själv med en ledig måndag. Den tillbringade jag med Marre. Fast faktiskt redan från söndagen. Då sågs vi på hotellet där vi skulle bo, drack bubbel och piffade. Sen gick vi ut för middag och avslutade det hela med "Kort, glad och tacksam", Pernilla Wahlgrens jubileumsshow. Den var bra, men kanske inte så bra som jag hoppats på.


På måndagen åt vi lunch och sedan var vi på spa. Som jag njöööööt!


Därefter var det dags att göra höst ute. Utemöblerna packades in under pressening och blomkrukorna på framsidan fick nytt liv. Ett steg närmare advent :-)


Utöver detta har det varit diverse middagar, både här och hos andra. Trevligt som attans!!


Så var vi då äntligen framme vid höstens stora begivenhet; kattankomsten! Det var den 27/10. En dag jag aldrig kommer glömma.


W har ju länge tjatat om att få en katt, men det har inte passat vårt resande liv. Nu har det lugnat ner sig p.g.a att vi dels sparar till hus, men åxå för att hennes skola tar enormt mycket mer tid. Det har hon ju haft som argument. Såklart. Och ihop med "Tänk på att jag är ensambarn, jag behöver en katt" trillade vi dit. Jag, som haft djur i princip hela mitt liv, vill ju att hon ska få känna på glädjen med att ha ett djur. Så det fick bli så. Dock fick hon inte veta något, det blev hennes livs överraskning. Se bara här, på filmen (glöm inte ljudet):


Vi sa till henne att vi skulle till förrådet och resa lite. Så hon trodde vi hade hittat en död råtta som vi skulle ge henne. Tokfia!!


Klippet ni ser är c:a 45 sek. Originalfilmen är 4 minuter och hon gråter oavbrutet genom den. Alltså, den glädjen går att ta på. Jag är så glad att vi förevigade det.




Här är bilder från vår första träff med honom, Sirap som han heter. Vi svängde förbi Alunda när vi åkte från Gävle efter den där weekenden. Och vi tvekade inte. Ljuvligare gick inte att hitta.


   

På måndagen beställde jag hem det viktigaste, med leverans till jobbet. Där fick det sedan stå och få mig att längta...



Dags för hemfärd. Han pep lite, men jag satte in handen till honom och då blev han lugn och somnade.


Åsså lite bilder bara sådär ändå. Det har blitt många kan jag meddela. Alltså, vi är så kära allihopa. Visst busar han så man blir galen ibland, men kärleken han ger överväger tusenfalt. Herregud, så här gosig och social var inte Nasse. Om det håller i sig har vi haft enorm tur. Han fick även goda vitsord av veterinären, när vi gjorde en besiktning för försäkringens skull... bra lyte, lugn, social, söt, fin, välmående.



På Halloween slet sig Wilma från Sirap en stund och gick ut och skrämdes. Såret är gjort av silikon. Hon gjorde det själv. Fy... Pumpan hjälptes vi åt med. Måste säga att jag blev fasligt nöjd :-)


Sådär jag... då var vi framme på nutid igen. Och vad händer här då, förutom sjukdom? Tja, inte mycket tyvärr... Jag driver en process mot kliniken som opererat min fot 3 gånger.


För att ni ska få en sammanfattning kommer här delar av det brev jag igår skrev till en jurist:


Efter en fotfraktur har jag tvingats till opereration 3 (!!) gånger. 2 första gångerna opererades jag av dr. T. När jag, efter op 2, inte blev bättre lät dr. T röntga/undersöka mig igen, men han hittade inga fel. Jag bad då om en second opinion, eftersom jag såväl kände att något var fel.

 

Han remitterade mig till sin kollega dr. K, som vid första besöket, sa: Ok, du är ytterligare en patient som jag ska få ”städa upp” i. Han tittade sedan på samma bilder som dr. T, samt använde ultraljud. Många fel upptäcktes och en tredje op (på 2 år) var ett faktum.

 

Ett par månader senare begärde jag att få min journal. Kände att jag behövde förstå och med feedback från dr. K slutade det med att jag anmälde kliniken och dr. T. För dr. K menade nämligen att allt hade kunnat göras på en op om det gjorts rätt från början.

 

Eftersom det är en privat klinik gjordes anmälan till deras patientförsäkringsbolag. De i sin tur begärde ut journalerna, efter mitt godkännande. Häromdagen fick jag se hela underlaget för anmälan och inser att den uppsättning journaler de fått är 11 sidor, mot de 22 som min uppsättning har. Deras saknar samtlig info om de två operationer som dr. T gjort, hans namn är borttaget på alla andra punkter etc.


Kan tillägga att dr. K, ihop med så gott som all övrig personal, lämnade kliniken och öppnade eget. När jag träffade honom i somras sa han att det var för att de inte kunde jobba med/under en person som inte skötte sitt arbete på rätt sätt. Kvar på gamla kliniken är dr. T. Punkt. De har f.ö plockat ner hemsidan och säger på telefonsvararen att det är stängt pga av ombyggnation. Ska visst öppna efter årskiftet... men jag vete fan jag. Tror det är lögn. 


Jag hoppas innerligt att de sätter åt den jäveln ordentligt och att jag vinner den här kampen. Måste få upprättelse känner jag. För efter den sista operationen har jag mått menalt dålig, vilket påverkat hela min tillvaro. Känner mig nere, o-glad, orkeslös, viljelös... Jag har svårt att acceptera att det blivit såhär. Trivdes bättre med mig själv som en aktiv person. Nu är ju foten (faktiskt) bra, men det är svårt att komma upp ur det där hålet... alla försök blir liksom pannkaka, eftersom viljan att förändra inte är stark no. Så om han får för sina synder, hoppas jag det blir den "stege" jag behöver för att klättra upp. Men på nåt sätt ska jag nog lyckas med det, för har dom/han raderat journalerna för gott har han begått lagbrott. Då blir fantame en polisanmälan.


Har haft lite jobbigt på jobbet åxå... det hjälper ju inte till direkt. Men snart hoppas jag även må bättre på det planet.


Nä, hörrni. Nu ska jag väcka resten och se till att få lite i magen. Kanske lägger sig bakis-känslan då.


Ha en bra dag och håll utkik efter fler inlägg. De kommer att komma, för att skriva hjälper mig att må bättre. Det vet jag sedan innan.     

Presentation


Livets resa - på mitt sätt!

Mot målet

LilySlim Weight loss tickers

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2018 >>>

Arkiv

Ställ en fråga

9 besvarade frågor

Tidigare år

Länkar

Gästbok

Sök i bloggen

Maila mig gärna

annci.hultstrom@hotmail.com

Besöksstatistik

Följ mig


Skapa flashcards