Kl. 21.30, halvvägs in i filmen hörde vi ljud från W. Älgade upp och hittade henne i en enorm blodpöl. Ansiktet, håret, munnen, näsan - blod överallt. Men hon börjar bli van, så hon håller sig lugn och tapper numera. Efter en del torkande återgick vi till filmen, men nu med en sovande W i famnen. Ville inte lämna henne själv uppe. Nu snusar hon bredvid mig. Lillsnorpan...God natt. Igen.

Från jobbet blev det till att skynda hem, äta middag och sedan snabbt iväg till gympan med W. De körde som sagt inne idag, redskap. W tyckte det var toppen... kullerbyttor, hoppa trampolin, gå balans, stå på händer. Hon var så duktig. Fröken frågade om hon gått på gympa tidigare *stolt mamma*.  Nu är jag hemma igen och Wilma är i säng sedan en liten stund. Borde städa. Men f*n vad jag inte vill. Har ingen ork... nåt är inte rätt i kroppen. H har fått ont i halsen åxå nu. Så det är nåt skit som hoppar runt mellan oss. Så jag skjuter upp det till i morgon helt enkelt och dunkar ner mig i soffan för en film.

Vi hörs i morgon igen. Tills dess: Sov gott och dröm sött!!

Och Du - TACK för att du läser!!

Som ni ser har jag gjort bloggen lite Rosa Bandet-fin. Tycker hela grejen är bra. Det ska uppmärksammas. Finns ju många andra sjukdomsformer som åxå borde uppmärksammas på samma sätt... men då det inte händer är det bra att åtminstone haka på när det väl sker.

Så gör som jag - gå in HÄR och ge ditt bidrag. Där kan du även läsa en massa om hur pengarna används och hur DU kollar dina bröst. Måste själv bli bättre på det... men det skrämmer samtidigt. För tänk om... Men då är det iofs det bästa som kan hända, så det går att få hjälp i tid.

Sen får du inte glömma bort att köpa rosa produkter. Det finns en mängd olika typer av varor på bl.a Apoteket, Lindex, Ica, Mekonomen och Clas Ohlson. Själv brukar jag köpa minst ett Rosa Band och ett gäng disktrasor :-). Nu är jag lite sugen på Clas Ohlsons rosa skruvdragare. Ett munternt tillskott i en annars tråkig verktygslåda :-)

Slutligen får du inte missa Rosa Bandet-galan på TV3 kl. 20 den 28/10. Då kan du, om inte förr, skänka pengar. Eller kanske igen.

Så kom igen - slå ett slag. För den här skitsjukdomen ska inte få ta mitt eller ditt liv!!

Jag vet att jag har en läsare som drabbats och till dig vill jag säga att jag tänker på dig. Varje dag. Jag hoppas åxå att du inte skräms av min Rosa blogg. Den är bl.a för dig!!

Hej alla goa läsare!

Först: Tack för återkopplingen kring mitt stora problem igår. Såg nu att paketet är påväg, så i morgonkväll (om jag har tur) har det ankommit till sitt nya hem. Då ska jag låta er få en bild. På mig. I kappan.

När jag hade vaknat i morse kom W insmygandes. Hon hade hört ett ljud från kontoret och undrade vad det var. Jag hade inte en susning, men sa att det nog var en fågel som satt utanför på plåten. Det brukar nämligen sitta fåglar där. Och bajsa ner på altanen (). Hon nöjde sig med svaret och kröp ner hos mig en stund. Men först frågade hon om hon fick det. Ja, varför inte sa jag. Då sa hon: "Men, mamma - du sa ju igår att jag inte fick sova hos er". Oj... så menade jag ju inte... så här var det... Hon har under mååååååånga nätter nu kommit in och sovit hos oss och igår natt blev jag sparkad i huvudet flera gånger. Så på morgonen sa jag åt henne att hon nu måste börja sova i sin säng igen. Hela natten. För vi vet alla att hon klarar det. Det bara brukar bli såhär när vi haft semester och sover/är tätt inpå varann. Därav mitt "krav". Men tyvärr tog hon det helt fel, så jag försökte förklara på bästa sätt för att få henne att förstå. Efter en stund berättade hon att hon drömt på natten. Om sin döda fröken. Och sen började hon berätta om henne. Om allt hon var bra på... rita, måla, spela spel, sy... hon saknar henne redan. Prinsessan... att behöva möta döden redan... fan... det gör ont i mig. Ännu mer ont gör det när jag tänker på att hon har många äldre i sitt liv som hon älskar som i värsta fall inte är kvar så länge till. Blä... vill inte tänka på det....

När jag satt i bilen påväg till jobbet ringde jag dagis och berättade vad hon sagt igår - om att det nog var deras fel att hon dog, för att de lät mycket. Jag sa att om hon inte trodde mig när jag sa att det inte var anledningen så kunde väl någon där åxå säga det till henne... då blir hon kanske lugnare på det planet.

Då berättade fröken åxå den egentliga anledningen till hennes bortgång... Det hade börjat för c:a 1,5 vecka sedan med en förkylning med halsont som hon fått penicillin mot. Det hjälpte inte och därefter gick det utför. Hon avled förra veckan... i torsdags fick personalen veta det. Till barnen har de såklart inte sagt så. De vill inte skrämma de med att en förkylning kan vara början på döden. De sa att hjärtat inte orkade längre. Och indirekt var det väl så... hmmmm... Tragiskt! Sorgligt! Att det går så snabbt och oväntat är värst. Det gäller att ta vara på de dagar livet ger oss!

Nä, nu till något annat. Roligare. Jag vägde mig i morse och vågen var mig nådig... resultat:

Nuvarande vikt: 80,3

Skillnad: -0,8 (på två veckor)

Total viktnedgång från start: 42,8 kg.

Det är jag mycket nöjd med eftersom jag anade att jag gått upp under resan och därmed har jag ju tappat det jag gick upp + 0,8 till. Nice!!! Och snart är jag nere på en vikt som börjar på 7. Det var lääääääääänge sedan kan jag berätta. Hoppas jag når dit till nästa vecka... men -0,4 borde jag väl kunna klämma då tycker jag. Om jag bara finge komma igång med träningen igen. Idag är hostan än värre och snuvan med. Kliar i halsen... Kanske får gå till dorren igen. Ja, hur som helst - det suger!

Ikväll är det dags för W´s träning igen. Den här gången slipper vi stå ute och frysa, tack och lov. Det blir gymnastik med redskap. Hoppas hon gillar det.

Nej, nu ska jag avsluta. Men vi hörs igen. Senare.