... hemma är så skönt. Jag älskar verkligen de stunder när H är borta och W somnat. Att få strula runt för mig själv. När jag känner att behovet pockar på brukar H säga åt mig att åka till landet själv. Men nä, det är hemma jag vill vara. Själv. Så jag funderar på att skicka iväg de över en natt snart, så jag får en kväll/natt/morgon hemma själv. Guuuud så skönt det skulle vara.

Det låter som jag dissar min familj helt (med tanke på förra helgens smärre kris), men jag kan lugn er med att det inte är nåt som händer mer än ett par gånger per år. Nu är en av de gångerna.

Det blev en vilodag i träningen idag. För H var ju som sagt borta och jag tog tag i stryktvätten. Varvat med plock i köket. Sen har jag kollat lite på TV åxå. Såg "Arga snickaren" och Berg flyttar in. Jag gillar verkligen "Berg flyttar in". Hon är störtskön.

Nu ska jag diska lite och sen krypa till kojs. Så jag önskar er en riktigt god natt med fina drömmar. Hörs i morgon!

God morgon på er!

Sovit gott? Det har jag. Somnade snabbt igår åxå, tack å lov. Jobbigt att ligga vaken.

Ja, nu till dagens huvudämne...

J A G   S K Ä M S !!!!!!!

Igår fyllde mitt kära fadderbarn 2 år och jag missade det. Var helt säker på att det var idag hon fyller. Men nä... jag kan inte mer än be om ursäkt. Lilla  Miranda, jag lovar att fira dig extra mycket när vi ses.

Här är hon, sötnosen, när hon visar hur stark hon är:

En stor kram / tant Annci

Nu till lite mer bagatellartade händelser.. kollade tillbaks på förra året. Den 19 oktober 2009 började min resa på allvar. Då började jag flyta. Så idag, för ett år sedan, var alltså min andra flytdag. Och det gick så bra. När jag tänker på det nu i efterhand så var det verkligen inga som helst problem. Det handlade om 3 veckor. Endast 3 veckor. Och skulle jag inte klara de tre veckorna utan att balla ur, hur skulle då resten av livet bli?! Jag var t.o.m på bröllop och satt där med mina drycker utan att ens tänka tanken att smaka något. Nä, att ge järnet de veckorna var en baggis. När jag var klar var jag såååå stolt. Det gav mig en grymt stabil grund att stå på inför det som komma skulle.

Läste under den tiden om folk som inte klarade de veckorna... de trillade dit och åt påsar med chips, magnumglassar, rostat bröd med marmelad o.s.v Kunde inte låta bli att tänka - är dessa människor redo för en op? Det handlar ju  i huvudsak om att ändra inställning.

Så mitt råd till dig som ska opas - fuska inte under flytet. Det ger dig den fulla medvetenheten om att detta har med resten av ditt liv att göra. De kilon du tappar under då kommer du aldrig se igen och ju mer du tappar desto mer underlättar du för kirurgen att göra en lyckad operation på dig. Så det finns bara positiva aspekter. Kämpa på!!!

Tänker idag på min granne... hon opas kring lunch idag. Spännande. Åh, jag minns hur det kändes... men det ska vi inte ta nu. Det tar vi på 1-årsdagen.

Vad ska min dag mer bestå i tro? Ja, det blir inte gymmet i alla fall. Möjligen träna hemma... köra plankan, armhävningar å situps. Behöver verkligen träna de delarna. Eller så blir det vila, för i morgon ska jag ner igen.

Jag skakar f.ö idag... inte av träningsvärk tror jag. Gissar på inhalatorn. Det stod att man kan reagera så. Men det gör inget, för jag märker redan nu att det funkar. Och det är bra.

Nej, nu har jag fått lite saker att göra så jag rundar av. Men ni vet ju - vi hörs igen! Ha en toppendag tills dess.