Nu, mina vänner, kommer bilder från helgen. Under varje bild skriver jag en kort kommentar.

Wilma sov ett par timmar på båten... den avgick ju inte förrän 21 och anlände 00:20, så det var behövligt.

Detta mötte oss i vår gäststuga... blommor och godis på nattduksbordet + en frukostkorg med godsaker i kylen (skumpa, ost, choklad, thé, hemgjord äppelmust, korvar) - det var ju vår bröllopsdag och det hade fångats upp :-)

Här är några vy-bilder från Visby-stad. Cykelställ av äldre modell, en urfin båt i fönstret på en bostad, den berömda Fiskargränd, Domkyrkan, en lekplats strax utanför muren och tillsist en av alla får-betong-suggor.

Dessa rackare tröttnade visst på kylan, just den dagen. De flög söderut.

Hittade dessa runor på ett hus. Och vi är hejjare på att läsa dom. Den här betyder - från vänster... elledning, man som kissar, information, el, uppifrån. Sätter man samman detta till en mening blir det: Viktig information: Kissa inte på elledningen. Då får du en stöt från ovan.   

Familjen på kvällskvisten:

Efter en heldag ute åt vi en UNDERBAR middag bestående av grön ärtpuré soppa med räkor, fläskfilégryta och White Lady tårta. Har tyvärr inte bild på maten, men väl på tårtan (som Totte fyllde och jag garnerade):

Här skär vi den tårtan (lyktan i bakgrunden fick de av oss i present):

Ljusbrickan som förgyllde bordet:

Massor med kattgos blev det, här med Trubbel:

Kortet dom fick till inflyttningspresenten vi gav dom:

Dagen efter var det dags för Gotland Grand National. Mängder med hojjar som körde i tre timmar i sträck. I lera:

Den här stackaren fick bensinstopp mitt i hästskon (som området kallades). Han  försökte först med en kaffekopp bensin. Gick inte. Fyllde på med en halv liter. Gick inte. Kan tänka mig att hojjen hann surna... stackarn.

På söndagen, efter frukost, var det dags för W att få rida. En mycket uppskattad timmeslång överraskning. Hästen hette Fanny, ett vitt (ovanligt) gotlands russ. Så snäll. Så söt. Så lugn. W fick trava åxå. Duktig tjej. Stolta föräldrar.

De hade en udda, men ack så söt, kanin åxå. När den satt still visste vi inte vad som var fram eller bak.

Fannys son. Retade hans överläpp. Då såg han sån ut. Men tilläggas bör att han lessnade på mig och högg. Fick ett blått märke på fingret. Jag förstår honom ;-):

Fina brevlådor längs vägen:

Ridvägen, runt en sjö:

Väl hemma på gården väntade en åktur i den här BMW´n

W plockar kottar från toppen, jag fotar hela gården:

Trädkramare:

En, av Totte, flätad pilhäck:

Ett skapligt urätet äpple:

Och ett inte urätet alls:

På båten hem:

Ja, det var vår underbara och energigivande helg. Nu ska vi se klart på Beck-filmen. Hörs igen i morgon. Sov gott och dröm sött!!

Så, då var årskavalkaderna avklarade... nu till vardagen.

Vägardag idag. Så här såg det ut:

Nuvarande vikt: 78,7 kg

Skillnad: -0,7 kg

Total viktnedgång från start: 44,4 kg

W är hemma med H idag åxå. Hon klagade enormt över ett ont öra igårkväll. Men tillslut somnade hon. Dock vaknade hon igen efter en timme och grät för att det gjorde så ont. Så det blev dorren idag. En buktande röd trumhinna hittades. Men penicillin behövdes inte. Så näsdroppar & alvedon får bli räddningen. Lutar dock åt dagis i morgon igen.

Måste berätta en rolig sak som hände när vi var på Gotland. Jag skulle prova Tottes vinter-mamma-jacka. När jag stod där och fipplade med dragkedjan (fick inte upp den) så frågar hon mig hur det går. Jag svarade:

"Ja, nu har jag fått in den. Så nu ska jag bara få upp den åxå."

Hon började skratta. Själv var jag inte med på vad jag sagt... men så trillade 10-öringen ner. Då blev det megakul. Tyckte vi.

Nej, nu ska jag göra några knop här innan det är dags att avsluta för dagen. Vi hörs senare. Då ska ni få bilder. Det lovar jag!

Här kommer del 2 i berättelsen om mitt liv. Tänkte försöka få fram hur operationen har påverkat mig mer konkret/fysiskt.

MAT   

Jag kan äta i princip allt. Märker dock att jag kan äta mycket mindre om det är fetare mat. Kyckling, fisk å skaldjur - med ris el. potatis - går bäst. Pasta ger automatiskt mindre intag.

Äter jag ute hymlar jag inte med open, utan säger som det är och ber om en halv portion. Och inte en enda gång har jag stött på patrull. Priset blir dock inte det halva, men det gör inget... bara inte maten måste slängas. Äter vi på donken så tar jag antingen en kycklingwrap eller ett happy meal (nuggets + sallad eller några få pommes)(till W´s glädje = två leksaker). Att gå på t.ex Sibylla känner jag är svårare. Valen är inte lika många och det finns inget tillräckligt litet. Så sånna ställen är ingen favvis längre. Stark mat däremot, det är gott och funkar klockers. Så resan till Thailand var inga problem alls.

Köper jag en dagens lunch räcker den minst 2 dagar. Det är bra.

DUMPING

Har dumpat ibland, men inte så ofta som jag trodde jag skulle göra. Kräkts har jag inte gjort en enda gång, inte ens mått illa. Eller jo, en gång mådde jag illa... men då hade jag druckit en faslig massa vin och glömt att äta - så när jag väl åt blev det nog lite tokigt i kroppen. Somnade f.ö som en klubbad efter att illamåendet gått över.

Dumpar jag så börjar det som skakningar och hjärtklappning. Sedan blir jag sjuuuukt trött. Då finns ingen annan utväg än att sova. Ni förstår att jag passar mig från att dumpa va?

GODIS/SNACKS/KAFFEBRÖD   

Den största skillnaden när det gäller godis/snacks är att jag numera unnar mig något gott varje helg - INTE varje dag (som det kunde vara - då - förut).

Fredagar blir det oftast popcorn eller salta pinnar (ni vet - fredagsmys med familjen). Det går helt problemfritt. Chips & ostbågar går åxå bra, men jag undviker det p.g.a. fett/kalorier. Jag var ju en riktig ostbågoman förut, men det är inte alls lika gott numera.

Lördagar blir det oftast lördagsgodis. Men det handlar inte längre om några halvkilon, utan endast några bitar. Det går bra men jag tycker mig märka att jag alltid blir trött. Så det är väl en typ av dumping antar jag. Men jag mår inte dåligt eller så. Har ändrat "gilla-område" - äter helst hårda godisar som bumlingar eller mumrikar (mmmm....). 

Äter jag kaffebröd/efterrätt, väljer jag något litet. Eller möjligen 2 halvor. That´s it. Eller ja, är det är lååååång middag eller så, så kan jag kanske ta två småbitar.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag lärt mig leva som man ska - unna sig lite då & då.

ALKOHOL, DRYCK   

Jag kan dricka en hel del vin (har fått i mig en flaska på en kväll) utan några som helst problem... har inte ens känt mig bakis. Däremot funkar inte öl. Tycker det är gott fortfarande, men kolsyra överlag funkar inte alls. Men en drink med lite fruksoda eller så funkar bra. Och mousserande (asti) går åxå bra. Öl är ju lite "tyngre" och med mer kolsyra, så det är väl därför. Ren sprit (läs: nubbe) har jag inte provat. Vill inte, törs inte, tycker inte om. Då är det dumt att offra kalorier på det oavsett.  

Jag drack ju väldigt mycket cola light förut, men nu har jag druckit max 2 x 33 cl sedan open. Går inget vidare det heller. Kranvatten tycker jag inte är gott längre, kan dricka det (i början gick det inte alls, fick halsbränna), men det blir nåt skumt i magen (psykiskt?). Flaskvatten går bra, men det vägrar jag betala pengar för. Så jag dricker mycket Fun Light-saft (Appear... mmmmm) och Ica´s fläderlight-saft. Men bara lätt utspädd så att det blir en aning smak. Det funkar kanon. Mjölk går jättebra. Fil/youghurt har jag aldrig gillat så mycket... men det går i nödfall. Juice funkar åxå bra, helst ananas.  

VIKTEN

Jag går skapligt konstant ner, men har även såklart stått still + gått upp någon vecka. Men det får man ju räkna med oavsett viktnedgångsmetod. Till dags dato har jag gått ner 44,5 kg.

KLÄDER

Oj, vad enkel den biten har blivit. Jag kan numera gå in i vilken affär som helst och handla. Jag drar 44-46 nertill och 40-42 upptill, mot 54-56/50-54 innan. Enda nackdelen - det blir dyrt  . Så jag tackar för att loppis/second hand/rea/Ullared finns.

Känner åxå att jag hittat mig själv rätt ok. Det är den lite... ja, ska man kalla den rockigare stilen?! Inte det "söta". Som här, detta jag bäst i:

TRÄNING

Att komma igång med träningen har varit det svåraste hindret att komma över. Den absolut största omställningen. Och det har ännu inte blivit en helt självklar del i livet. Men jag tror jag är på god väg i alla fall. För nu tränar jag 3-4 gånger varje vecka och gillar det. Det är danspass, boxningspass och löpning som hägrar. Har även testat yoga och core. Gillade inte det, men måste ge det en till chans känner jag.

OMGIVNINGEN

Ja, där är jag "speachless". Jag har fått så mycket stöd, support och pepping så det är inte klokt. Både irl och via bloggens kommentarer. Ni har burit mig! För det tackar jag innerligt! Den där festen kommer, det är ett löfte. Frågan är bara när/var...

Vid en sån här stor förändring är det lätt att tappa sig själv, men jag hoppas/tror inte att jag gjort det. Känner mig som samma person som innan - fast en uppgraderad version. En person som numera trivs med livet. 

Om det är skälet till att jag förlorat en vän på vägen vet jag inte. Men hursomhelst - trots att det är väldigt trist så är det ändå helt ärligt klart värt det.

Det var lite om mitt liv. Nu. Hoppas ni orkat läsa och funnit det intressant. Har ni några frågor är det bara att hojta till.

Ja, då har det gått ett år sedan jag tog det avgörande steget mot ett nytt liv. Ett helt år sedan jag i detta nu kom till uppvaket, färdigopererad. Var tog det vägen?!

Mycket har hänt och jag tänkte sammanfatta mina tankar å känslor över det år som har gått. Förbered er på en kavalkad av bilder längs vägen och långa & många ord som speglar lycka!!

Börjar med bakgrunden, hur jag kom dit jag är idag.

När funderingarna om operation kom till mig var jag först tveksam, tyckte att det verkade vara en genväg. Men ju mer jag läste desto mer kände jag att det faktiskt ligger massor med arbete bakom och att det nog skulle vara min räddning, ett sätt att få slut på 18 års viktkamp.

Så en dag i oktober -08 mötte jag en f.d arbetskamrat. Hon sa hej, men jag kände inte igen henne. Hon var 70 kg fattigare... en ny människa som såg så grymt välmående ut. Vi pratade om det en stund och jag fick många svar på frågorna jag hade (Tack, Pyret :-)). Då bestämde jag mig och i november 2008 kontaktade jag min husläkare. Han hade följt mina många (misslyckade??) försök och skrev mer än gärna en remiss.

En månad senare (i december 2008) fick jag ett remissvar från Danderyd. Där stod att jag skulle bli kallad på infomöte i september 2009 - 9 månader senare. En hel graviditet i tid. Eftersom det är hur länge som helst kontaktade jag vårdgarantin och blev snabbt omremitterad till S:t Görans sjukhus. Då gick det snabbt. Jag fick hemskickat en remiss till lab för provtagning och en läkartid i mitten av mars -09. Men innan det var dags hann jag bli gravid och avbokade tiden. Tyvärr fick jag missfall (även om jag i dag tror att det fanns en mening med det) och jag fick börja om. Men eftersom jag redan varit i kontakt med vårdgarantin så gick det snabbt även denna gång. Min läkare skickade remissen igen, men direkt till S:t Göran istället och jag blev kallad på infomöte i juni. 

I augusti -09 träffade jag medicinläkare och dietist för ett första utlåtande. När jag blev godkänd där fick jag träffa kirurgen. Även han gav klartecken. Jag ansågs vara en lämplig kandidat *glad*.

Nu var det bara att vänta på optid. Eftersom jag sökt till komvux för hösten -09 och högskola med start januari -10 ville jag har gjort open efter 6 november - men före januri. Så i slutet av september ringde jag op-bokningen och frågade om det var möjligt? Jodå, det skulle gå att ordna. När ville jag opas? Det stod alltså till mig att bestämma datum. Vilket lyx. Jag valde den första tisdagen efter att jag pluggat klart på komvux, 10 november. Läs här vad jag skrev i bloggen den dagen.

Tiden som följde efter var ett lyckorus, men stundvis med djupa dalar. Vissa dagar tvivlade jag verkligen på om jag skulle genomföra detta... för Wilmas skull. För dö skulle jag ju göra med min otur. Trodde jag. Nä, jag skulle nog kunna klara det själv istället. Men upp ur dalarna kom jag och på opdagens morgon var jag helt lugn (hade skrivit brev till Wilma, Henrik å några andra nära och kära - utifall att). Henrik följde mig in och när vi skildes åt var jag säker på att vi skulle ses igen.

När jag gick genom de ödelagda korridorerna den tidiga morgonen (skrevs in kl. 06:30) var det många goda tankar som gick genom huvudet på mig. Jag kunde inte fort nog bli opad kände jag.

Här finns min op-berättelse för den som vill läsa. Och här finns de sista inläggen innan op + några inlägg från sjukhuset och här går det att läsa fler inlägg från sjukhusperioden.

Väl hemma började jag introduktionen av mitt nya liv... flytande föda (soppor m.m.), puréekost och motion. Jag förstår faktiskt varför man är sjukskriven så länge som man är. Det är ett evigt ätande i början. Hade inte hunnit jobba helt enkelt. För maten ska ju ätas såååå långsamt och varannan timme. Så hela dagarna kretsade bara kring mat. Men med tiden minskade antalet mål och livet kunde ta form på ett annat sätt. Med det kom jag igång och rörde mig mer och mer. Efter 10 dagar (20 november) var det dags för sista anti-blodpropp-sprutan (skönt & Tack pappa för hjälpen :-)) - åt även mitt första mål mat den dagen (köttbullar med mos, sås & lingonsylt).

Och 2 veckor efter op (24 november) togs agrafferna bort.

Sen har det rullat på, stadigt neråt.

Läs nästa inlägg för en sammanfattning av mitt nya liv!