Ja, då har det gått ett år sedan jag tog det avgörande steget mot ett nytt liv. Ett helt år sedan jag i detta nu kom till uppvaket, färdigopererad. Var tog det vägen?!

Mycket har hänt och jag tänkte sammanfatta mina tankar å känslor över det år som har gått. Förbered er på en kavalkad av bilder längs vägen och långa & många ord som speglar lycka!!

Börjar med bakgrunden, hur jag kom dit jag är idag.

När funderingarna om operation kom till mig var jag först tveksam, tyckte att det verkade vara en genväg. Men ju mer jag läste desto mer kände jag att det faktiskt ligger massor med arbete bakom och att det nog skulle vara min räddning, ett sätt att få slut på 18 års viktkamp.

Så en dag i oktober -08 mötte jag en f.d arbetskamrat. Hon sa hej, men jag kände inte igen henne. Hon var 70 kg fattigare... en ny människa som såg så grymt välmående ut. Vi pratade om det en stund och jag fick många svar på frågorna jag hade (Tack, Pyret :-)). Då bestämde jag mig och i november 2008 kontaktade jag min husläkare. Han hade följt mina många (misslyckade??) försök och skrev mer än gärna en remiss.

En månad senare (i december 2008) fick jag ett remissvar från Danderyd. Där stod att jag skulle bli kallad på infomöte i september 2009 - 9 månader senare. En hel graviditet i tid. Eftersom det är hur länge som helst kontaktade jag vårdgarantin och blev snabbt omremitterad till S:t Görans sjukhus. Då gick det snabbt. Jag fick hemskickat en remiss till lab för provtagning och en läkartid i mitten av mars -09. Men innan det var dags hann jag bli gravid och avbokade tiden. Tyvärr fick jag missfall (även om jag i dag tror att det fanns en mening med det) och jag fick börja om. Men eftersom jag redan varit i kontakt med vårdgarantin så gick det snabbt även denna gång. Min läkare skickade remissen igen, men direkt till S:t Göran istället och jag blev kallad på infomöte i juni. 

I augusti -09 träffade jag medicinläkare och dietist för ett första utlåtande. När jag blev godkänd där fick jag träffa kirurgen. Även han gav klartecken. Jag ansågs vara en lämplig kandidat *glad*.

Nu var det bara att vänta på optid. Eftersom jag sökt till komvux för hösten -09 och högskola med start januari -10 ville jag har gjort open efter 6 november - men före januri. Så i slutet av september ringde jag op-bokningen och frågade om det var möjligt? Jodå, det skulle gå att ordna. När ville jag opas? Det stod alltså till mig att bestämma datum. Vilket lyx. Jag valde den första tisdagen efter att jag pluggat klart på komvux, 10 november. Läs här vad jag skrev i bloggen den dagen.

Tiden som följde efter var ett lyckorus, men stundvis med djupa dalar. Vissa dagar tvivlade jag verkligen på om jag skulle genomföra detta... för Wilmas skull. För dö skulle jag ju göra med min otur. Trodde jag. Nä, jag skulle nog kunna klara det själv istället. Men upp ur dalarna kom jag och på opdagens morgon var jag helt lugn (hade skrivit brev till Wilma, Henrik å några andra nära och kära - utifall att). Henrik följde mig in och när vi skildes åt var jag säker på att vi skulle ses igen.

När jag gick genom de ödelagda korridorerna den tidiga morgonen (skrevs in kl. 06:30) var det många goda tankar som gick genom huvudet på mig. Jag kunde inte fort nog bli opad kände jag.

Här finns min op-berättelse för den som vill läsa. Och här finns de sista inläggen innan op + några inlägg från sjukhuset och här går det att läsa fler inlägg från sjukhusperioden.

Väl hemma började jag introduktionen av mitt nya liv... flytande föda (soppor m.m.), puréekost och motion. Jag förstår faktiskt varför man är sjukskriven så länge som man är. Det är ett evigt ätande i början. Hade inte hunnit jobba helt enkelt. För maten ska ju ätas såååå långsamt och varannan timme. Så hela dagarna kretsade bara kring mat. Men med tiden minskade antalet mål och livet kunde ta form på ett annat sätt. Med det kom jag igång och rörde mig mer och mer. Efter 10 dagar (20 november) var det dags för sista anti-blodpropp-sprutan (skönt & Tack pappa för hjälpen :-)) - åt även mitt första mål mat den dagen (köttbullar med mos, sås & lingonsylt).

Och 2 veckor efter op (24 november) togs agrafferna bort.

Sen har det rullat på, stadigt neråt.

Läs nästa inlägg för en sammanfattning av mitt nya liv!

 

Sofie

10 november 2010 09:16

Åhhh! F***k va du har varit duktigt! Det ska vi fira rejält i helgen! Största kramen i kommunen till dig på år årsdagen

Annci Hultström

10 november 2010 09:17

Tack sötaste goaste du! Den kramen värmer! vi ses på fredag *längtar*.

 

Budda (Tina)

10 november 2010 09:34

Vad kul att läsa Annci!

Själv tror jag inte på ´en mening med allt´.

Kämpa på!! :)Jag är imponerad.

Annci Hultström

10 november 2010 09:37

Tack snälla!

Nä, det gör inte jag heller... men den gången kändes det så.

Ja, jag kämpar på. Tänker inte sluta :-)

 

LH

10 november 2010 10:41

Kommentarer onödiga egentligen :) Kanonbra jobbat, det är ju bara sista rycket kvar nu och det kommer ju att gå lika galant! Spark därbak med peppning i släptåg från hela familjen!

Annci Hultström

10 november 2010 11:15

Tack söta! Sista rycket kommer gå bra... framförallt med er i släptåg :-). Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

... tisdag. 2 arbetsdagar kvar den här veckan, sen 4 dagar ledigt. Det ska bli skönt. Inte för att jobbet suger eller så. Nä, det är solen med tillhörande promenader som lockar mig :-)   I söndags gjorde vi verkligen ingenting av nytta. Slöade he...

... vecka passerat. Igen. Alltså, var tar tiden vägen?   Vad har då hänt? Ja, den har väl sätt ut ungefär som förra veckan.   Lördagen: Lite vet ni. Fortsättningen var grillande. Årets första. Och oj, så gott!   Söndag: Långpromenad, s...

... lördag börjar rundas av. Vad har då hänt? Jag tänkte först att den varit förjävla slö, men när jag tänker efter så har det hänt en del trots allt. Frukosten åts inne, sen gjorde vi vår på baksidan. Dvs tog fram utemöbler, torkvinda, cyklar os...

... och sol. Ett gammalt vinterprat på radion. Snart frukost. En bra start på helgen. Eller iofs, den började ju redan igår med min egodag och planeringsmiddag hos vänner. Tacos blev det. För att ha 100% koll tog jag med egna ingredienser... kyck...

... inte helt som förutspått, men nästan. Efter frukosten drog jag på musik, dansade mig fram i en undanplockningssession, hängde en tvätt, läste lite, åt lunch och pw:ade ner till massagen. Det var gudomligt skönt. Somnade tillåmed en sekund...