Nu har familjen Z åkt hem.

Det började med god middag. Åt en fläskfilégryta med kantreller och en sås av cremé bonjour/kalvfond/ ketchup/matlagningsgrädde/soja. Till detta ris & sallad. Sen åt vi lite glass. Och jag öppnade present. Fick en skitcool tröja. Letade på JC´s hemsida om den fanns med så jag kunde visa er, men jag hittade den inte. Så jag utlovar ett kort på den någon dag. Sen satte vi oss i soffan. Det var någon (nämner inga namn) av männen som ville se fotboll. Det hela slutade med att de två trötta småtjejerna som somnade i soffan.

Tack söta rara ni för besök och present!! Kul. Som alltid!!

Nu har vi plockat undan i köket och ska snart sova. Måste ju vara pigg i morgon. Visade f.ö. min outfit för fam. Z och de tyckte den var snygg. Ser fram emot i morgon. Men det behöver jag inte säga igen va´??

Nej, nu - bingen.

Önskar er en riktigt god natt, med idel fina drömmar!

När jag började här, för snart 4 månader sedan (vart har den tiden tagit vägen?) så fick jag en orkidé av kunden som välkomstgåva. Den blommar fortfarande!!! Se här vad fin den är (klicka för större bild om så önskas):

Undrar hur länge den tänker blomma? Den står i ett väldigt soligt fönster (som iofs har solfilm på sig) och får lite vatten en gång/vecka. Färgen är underbar. Det syns ju tyvärr inte lika bra på bilden. Njuter av den gör jag i alla fall.

Nu till husmorstipset...

Innan vi drog till Thailand (i mars) hade W dessvärre fått en fotvårta. Den spred sig och blev två. Vi försökte fila dagligen och använde sånt vårtmedel som säljs på Apoteket. Hjälpte inte. Så i Thailand köpte vi ett annat medel. Hjälpte inte. Så jag började överväga att köpa sånt medel man fryser bort dom med. De är ju förvisso dyra... men fanns ingen annan utväg så fick det ju bli så.

Men så googlade jag lite på det och hittade att man kunde täcka vårtan med nagellack så skulle den kvävas och dö. Då skulle man kunna ploppa ut den som en finne typ.

Humbug tänkte jag, men nåväl, jag testade. Och tro det eller ej - efter två veckor kunde den första ploppas bort. Kvar blev ett djupt hål. Detta hål skulle man fortsätta kladda nagellack i ett tag till så att vårtan inte kom tebax. Så det gör vi nu, i väntan på att den andra åxå ska gå att ploppa bort. Tänk att räddningen inte var längre bort än kylskåpet. Och vi som åkte ända till Thailand... ;-)

Nu är det inte lång stund kvar av dagen. Om 1 timme och 15 minuter älgar jag härifrån. Så hoppas jag det går smidigt hem, för jag har gäster som nog nästan står å bankar på då.

Får önska er en fortsatt trevlig fredag!!

Den överskriften är jag nöjd med. Varför? Jo, för först vill jag berätta att magen är mycket bättre idag. Men jag ligger lite lågt med frukt och mellanmål så det inte kommer tebax. Men det måste ju varit äpplet. Fattar annars inte vad det skulle ha varit?!

Efter det så ska jag gå vidare till bilder...

Fattar ni - från: Magen till bilder     

Jag fick ok på att lägga ut ett par bilder på brudparet Johan & Linda. Så ivrig som jag är så lånade jag dom från Lindas FB. Här kommer dom:

Först med sonen i högsta hugg:

Åsså en på kyrktrappan:

Åh, vackert. Inte sant?! Jag får tuppskinn... vill gifta mig igen. Ja, med samma man såklart. Det var så obeskrivligt fantastiskt. Mmmmm...

Nu är det lunch om inte alltför lång stund. Ser fram emot det. Är lite hungrig eftersom jag ligger lågt med att äta idag.

Ikväll, förresten, då ska vi äta en fläskfilégryta med kantareller. Hoppas familjen Z gillar den, för de ska minsann få smaka.

...tills vi åker till Kroatien. Det ska bli sköööönt! Är så nyfiken på landet åxå. Hoppas det är så fint som alla säger. Och hoppas framförallt att det är fint väder.

Men innan det ska det hinnas med en del kul.

Främst: Festen i morgon. Ska bli sååå kul, ser fram emot det massor! Ska bli kul att träffa alla vi inte träffat på läääänge. Det är ju många som vi brukar fira midsommar med som kommer, men vi har ju inte varit med på två år. Förra året var vi ju i Norge och i år blev ju W sjuk. Sen ska det bli kul att dansa åxå. Det var länge sedan det med. Sist var på Johan & Lindas underbara bröllop i juni 2008 (ja, något tafatt försök har väl gjorts hemma med W... men det räknas inte). Det var f.ö. då jag träffade alla människor sist åxå.

Appropå deras bröllop... Wow - det var så fint! En underbart solig och varm försommardag.

Linda hade ju frågat mig flera år innan (när de förlovat sig) om jag ville sjunga "För kärlekens skull" på bröllopet. Javisst sa jag. Då. Sedan när bröllopet närmade sig kom frågan upp igen och jag sa ja. Igen. Men ju närmare vi kom desto mer tvivlade jag. För jag är ju så vansinnigt bölig när det kommer till bröllop (andras, inte mitt eget konstigt nog) och att stå där med dyblöta kinder å gråtsnor rinnandes var väl inte direkt det jag önskade dom på deras största dag. Så jag tackade faktiskt nej.

Men tre dagar innan bröllopet fick jag dåligt samvete... det var ju hennes önskan. Så jag ringde upp deras solist och frågade om vi kunde göra det ihop. Hon ville inte göra något utan deras tillåtelse (vilket jag förstår, de betalade ju ändå henne), så brudgummen involverades. Han sa JAAAA! Så på bröllopsdagen mötte jag solisten i kyrkan och vi övade lite ihop. När bröllopet började satte jag mig rätt långt bak och när det närmade sig tog jag av mig skorna och smög jag upp på läktaren. Sen sjöng jag för allt jag var värd (ihop med henne, men hon höll sig lite bakom faktiskt).

Linda, som inte hade sina glasögon på sig fick fråga Johan om det verkligen var jag. När det var färdigsjunget (lät f.ö. helt ok) kastade jag en slängpuss till Linda och sjönk sedan ner på en bänk därbakom och skakade som ett asplöv. Då kom tårarna. Första gången. Sen gick jag ner och satte mig igen och njöt av resten av vigseln. När vi sedan tog emot de utanför fick jag en låååång kram av Linda och hon viskade tack. Då kom tårarna. Igen. På oss båda. Det var en fin stund jag alltid kommer minnas.

När vi sedan inväntade dom utanför festlokalen fick vi alla en stor överraskning. Han som driver stället kom med en fin tårta i händerna... såg ut som han skulle bära in den i lokalen... snubblade på trappan så den åkte i marken. Kul grej!

Sen kom dom inglidandes i en mycket fin bil. Och ur kliver Johan i sin svensexaperuk (han var rockstjärna på Idol-uttagning, långt svart hår) och rosa solglasögon och Linda i sin fina möhippekrona med slöja. Helt underbart! De bjöd verkligen på sig själva!

Så här fortsatte det... den ena överraskningen efter den andra. Massor med fina tal som lockade till tårar (Johans brors tal... oj, oj). Sånger (jag hade skrivit en som jag sjöng och Johans mamma en). Men den största överraskningen av dom alla var väl ändå...

Innan jag berättar ska jag tillägga att de träffades första gången (och blev tillsammans samma kväll) på Allsång på Skansen år 2000. Så mycket under kvällen präglades av just Allsång på Skansen och Lasse Berghagen (som var programledare då, på den gamla goda tiden).

(nu fortsätter jag)

... en inspelad hälsning som toastmastern spelade upp. På en sekund var det ett jubel utan dess like i lokalen. L A S S E  B E R H A G E N´s röst fyllde rummet. Han sa nå´t i stil med: "Kära Johan & Linda. Jag har hört att det är er bröllopsdag idag och jag vill bara önska er ett lyckligt liv"... typ... Sen avslutade han med att läsa en av sina dikter. Va! Förstå hur coolt det var. Det var Lindas pappa som börjat fundera på det, men lyckades inte riktigt nå fram. Så han nämnde det för någon i Johans släkt och där visade det sig att en faster till honom kände Lasses fru. Det rodde saken i hamn. Vilket minne! Jag grät. Igen.

TACK söta ni för underbara minnen att se tillbaks på!

Här hade jag tänkt stoppa in ett par bilder från den dagen, men jag har inte fått tag i paret i fråga för att få ett ok. Men får jag det senare återkommer jag.

Nu ska jag göra ett par knop här... det enda knop som är att göra idag (är lugnt här). Men som alltid - vi hörs senare!

...kyl ger en glad husmor :-)

Nu ska jag faktiskt leta mig mot sängen. Om inte annat tror jag magen behöver det. Det känns bättre när jag ligger. Upprepar mig: Skumt!

Så - sov gott alla där ute! Vi hörs i morgon igen!

Magontet har inte släppt... efter middagen blev det fatiskt ännu värre. Så när H åkte för att handla ville W se på TV. Inte mig emot. Lade mig på soffan bredvid henne och masserade magen. Släppte inte. Duschade W å lade henne. Fortfarande magont. Lade mig på soffan igen och just nu börjar det kännas aningen bättre. Skumt. Kan det ha varit äpplet? Det kom ju strax efter att jag ätit det. Skumt. Som sagt.

Nu kom H, så nu ska jag hjälpa till att fylla kylen å skafferiet. Plocka ur påsarna alltså.

Hej på er!

Har dagen varit bra hittills? Det har min... men det är rätt lugnt stundvis, så jag har googlat recept. Av någon märklig anledning tycker jag det är skitkul att laga/tänka/fixa mat helt plötsligt. Känns som att jag har tid till det nu... fast jag inte har det egentligen. I alla fall inte på vardagarna. Ja, någon gång ska jag väl lyckas laga något av alla recept.

Vad säger ni - ska jag avslöja tjejens ålder? Så här ser hon alltså ut:

(bilden tagen från google)  

De gissningar jag har fått in ligger ungefär lika... mellan 35-40, men sedan är det någon som gissat på 40+ och 49. Och min egen gissning var 38-40. Nu kommer det... trumvirvel tack...

Hon är 21. Det övergår mitt förstånd, men så är det. Står så på hennes hemsida i alla fall: http://www.mogis.se/.

Jag menar inget elakt med att ta upp hennes ålder. Men jag blev bara så chockad när jag såg bilden och funderade på om det bara var jag som tyckte hon såg MYCKET äldre ut.

Titta tillbaks 20 år... då såg en 21-åring ut som en 21-åring (min bild av en 21-åring... lite smålarvig, naiv, nästan tonårsfinnig). Inte som de världsvana man ser idag. Mycket har hänt.

Numera är det omöjligt att gissa ålder. Även på yngre tjejer/små flickor... barn som inte längre är (eller kanske inte får vara) barn. 10-åringar med smink, handväska och klackskor. Ute... inte hemma i lekrummet alltså. Jag ryser... När jag var 10 lekte jag i skogen eller med barbie. Vi lekte bollekar ute på vår villagata. Spelade monopol. Lekte Röd/vita-rosen. Så personligen känner jag att internet´s existens är på gott och ont. Mycket kommer väl förvisso från TV åxå... "Top model" m.m.

Så, nu var det slut på moralkakandet för den här gången.

Idag har jag ont i magen. Tror mig veta roten till det. Äpple. Har ätit endast ett fåtal gånger sedan op och jag tycker mig sammankoppla det. Kanske för att det är så hårdsmält?! Ska göra ytterligare något försök. Går det inte då heller så lägger jag helt enkelt ner råa äpplen (och kanske även tillagade, eftersom jag dumpade av äpplekaka förut?!). Åt det innan lunch och det gör fortfarande ont... det liksom kniper ungefär där jag tror mig ha min lilla magsäck nuförtiden. Hmmmm...

Nu är det bara en dryg timme kvar av dagen, sen bär det av hem. Ska laga mat, blir nog inget roligare än köttbullar idag. Ni vet - kylen ekar ju. Men i morgon, då ekar den inte längre. Då kommer f.ö. fam. Z på besök. Trevligt!!

Vi hörs igen. Senare. Ha det toppen tills dess.

God morgon på er!

Hoppas ni har sovit gott. Det har jag... eller nä. Inte helt faktiskt. Eller jo. När jag väl sovit har det varit gott. Men det har varit lite för mycket snurr & vakna stunder. Nåväl, jag ska väl överleva det med. Får kanske ta en tupplur på lunchen?!

Men vet ni? När jag snurrar sådär på nätterna så ser jag helt galen ut när jag vaknar. Se här bara (taget kl. 06:45 i morse):

Tänk vad lite smink och en plattång kan göra:

Jag följer ju några bloggar (bra tidsfördriv) och idag kunde jag läsa på en av dom om en person. Så här såg hon ut:

(bild hittad på google)

Kan ni gissa hur gammal hon är?? Jag återkommer med det rätta svaret senare idag/ikväll.

Ikväll kommer jag köra ett pass hemma... styrka. För jag hinner inte iväg till Friskis. H måste storhandla och någon måste ju vara hemma med W. Men det går alldeles utomordentligt det med.

Tänk att det är min födelsedag på lördag... var tog det här året vägen? Men tänk vilket år sen. Wow, vad mycket det har hänt. Jag har pluggat och fått högskolebehörighet, opererats, blivit uppsagd, fått nytt jobb, skrivit högskoleprov, kommit in på universitet (och tackat nej), gått ner 41 kg, bloggat i ett år (nästan), rest till Thailand. Ja, oj... vilket år!! Kommer föralltid att minnas det med glädje!!

Nej, nu ska jag problemlösa. Det kräver mig fulla uppmärksamhet. Så vi hörs helt enkelt senare.

... ingen koordination. Det sägs att man kan träna upp den. Jag hoppas innerligt att det stämmer, för jösses... jag liknade nog mer en väderkvarn är en person som tränade. Men det var faktiskt kul ändå och jag kämpade på så gott jag kunde. Det var en timme i högt tempo (ett danspass) och jag höll ut ända till the bitter end *stolt*.

När det var över älgade jag hem och åt middag. Till Biggest loser (såklart). Inväntar åxå att det gått 20 minuter efter avslutad måltid. För först då får jag dricka. Och jag är töööörstig. En nackdel med att träna innan middag... ville dricka efter passet, men nä... jag var för hungrig för att kunna vänta 20 minuter. Ja, alltså - jag får inte dricka 20 minuter före eller 20 minuter efter måltid. Men, det är som det är. Bara att gilla läget.

Nu blir det Fångarna på fortet... måste ju se finalen. Efter det duschen och därefter sängen. Sov ju lite sådär inatt och behöver komma i säng lite tidigare tror jag bestämt.

I morgon måste det handlas... det ekar verkligen i kylen å skafferiet. Inser i och med det att det var ett tag sedan vi storhandlade. Sommaren kom liksom i vägen för rutinerna. Skönt att det är höst nu så det blir någon ordning ;-).

Nej, nu tänker jag avsluta. Men vi hörs igen i morgon.

Önskar er en ritkigt god natt, med idel fina drömmar.

Snart dags för lunch. Ska bli gott, är allt lite hungrig.

Förresten... jag ställde mig på vågen i morse och hade gått ner 0,8 (nästan ett helt kg) från igår. Är det inte konstigt??? Blir fan inte klok på det här. Jävla vätska... och mage som inte släpper ifrån sig saker mer än då & då. Ja, jag vet... man ska inte väga sig varje dag. Men det är ju det att jag blir nyfiken, för jag känner det såväl i kroppen. På 1-årskontrollen ska jag ta upp detta... fråga om det är vanligt. Hmmm... känns som jag kopierar tidigare inlägg. Kan vara för att det tar upp min tanke så kopiöst. Kanske ska släppa det och bara gilla läget, för det verkar vara så här jag fungerar nu. Helt enkelt.

Men... vad jag skulle skriva var om kjolar. Det har ju verkligen inte varit my cup of tea tidigare, men nu gillar jag det. Och för ett par år sedan fick jag en skitsnygg jeanskjol av Tina. Hon hade rensat sin garderob (det tackar jag för). Men eftersom den var mikroliten så har den legat nerpackad i en låda. Tills nu. För vet ni vad? Nu kan jag ha den mikrolilla kjolen. Strl. 42 minsann. Och innan kl. var 9 hade jag redan fått 3 komplimanger för den. Så tack Tinis for dressing me up   !

Nej, nu - lunch!