Livets resa - på mitt sätt!

Senaste inläggen

Av Annci Hultström - Söndag 18 nov 21:30

... söndagskväll. Helgen är över och i morgon är det jobb igen. Ska bli skönt, för rutiner är en dygd. Men så saknar jag ju mina fina kollegor åxå :-)


Igår vädrades vi av H. Det innebar iofs inte mer än att byta en filmtittarplats mot en annan.

 



Filmen vi såg var "A star is born".

 

Den är ju omtalad som årets film, så förväntningarna var höga. Och ja, den var bra. Riktigt bra. Dock lite seg emellanåt. Men den otroligt fina innebörden och slutet gjorde att allt var förlåtet. Jag grät så jag hulkade. Tårarna rann ner för halsen. Killen bredvid mig (16-års åldern) började torka lite fint med hande, för att sedan krypa ner i t-shirten och torka hela ansiktet. H är övertygad om det beror på att mina Lille Skutt-tårar blötte ner till lilla livet.


Och när låten "Shallow" kom gick tankarna till fredagens IDOL. Fick samma reaktion då... tårarna sputade. Sååå fint!


Väl hemma igen kastade jag ihop en ljuvlig risotto med svart trumpetsvamp och kyckling.



Idag var vi till svärmor & svärfar och firade en försenad Farsdag. Gott, trevligt och... gott. Efter det blev det en liten shoppingrunda. Lite julpyssel å annat (absolut) nödvändigt blev det. Visar när det är klart och på plats. Eller en sak kan ni få se. Sirap fick en "gå-bort"-kostym.


  

Han var inte helt med på att vara med på bild, men håll till godo ;-)


Förresten, efter 2 skit-nätter med cocillana provade jag en natt utan. Kolla in skillnaden:

 

Översta = Natten till igår = Bakis

Nedersta = Natten till idag = As-pigg


Informationen kommer från mitt Garmin, som (faktiskt) avspeglat min sömn väldigt bra sedan jag fick det. Och så även den här gången. 


Nä, nu tänker jag runda av och natta mig. Men jag vill avsluta med att bjuda in er till "min" körs julkonsert. Vi kommer vara c:a 160 i kören och jag kan lova att det blir mäktigt. När vi övar börjar jag nästan gråta själv emellanåt.


God natt och sov gott!

ANNONS
Av Annci Hultström - Lördag 17 nov 09:28

... bakis idag. Av INGENTING. Eller jo... cocillana, men inte en droppe alkohol.


Innan min GBP gjorde den hostmedicinen vad den skulle; dämpa hosta och söva. Nu dämpar den hosta och ger insomnia. Har ju legat sjuk en vecka. Började redan för 3 veckor sedan, var hemma för kort tid, blev inte frisk och då började det om. Så förra fredagen däckade jag igen. I onsdags tröttnade jag och gick till läkaren. 6 dagar hade gått och inget kändes bättre. Det visade sig vara bihåleinflammation med virusförkylning. I den sistnämnda ingår då även hosta. Den retsamma typen och därav cocillana-kuren.


Sist jag tog den vet jag att jag sov oroligt, men kära nån... det vara ju bara småpotatis mot hur det varit den här gången. Natten till fredag sov jag urkass. Trodde det var en slump, så det avskräckte mig inte från att ta en hutt igår kväll igen. Skulle jag INTE ha gjort. Först tog det en smärre evighet innan jag somnade, och när det väl hänt vaknade jag efter 50 minuter... kl. 01.10 Sedan dess har jag varit vaken (så när som en timme mellan kl. 7-8). Jag har mått illa, inte kunnat gå (spagettiben), törstig, oro i kroppen... Sp den flarran kommer jag inte öppna igen. Eller kan det vara så att jag ska halvera dosen? Hmmmm... vetefan om jag törs prova. Behöver liksom sova. Fast hostan hindrar mig ju oavsett. Moment 22 helt enkelt.


Nåja, nu är den exakta nutiden avklarad. Så då kan vi backa bandet lite. Eller rätt mycket. Det är ju 3 måander sedan jag skrev sist. Varför är det så svårt att upprätthålla detta? Jag kan faktiskt skylla en del på tekniken. Blogginlägg på mobilen är rätt jobbigt och vi har inte haft en fungerande dator hemma. Nu har jag min jobbdator hemma och då får den stå till tjänst.


När skolan var igång igen tog vi en myshelg på landet. Tanken var att plocka svamp, men se på landet hade det inte regnat en droppe, så någon svamp såg vi inte. Eller rättaresagt; ätbar svamp såg vi inte. Hursomhelst var det en toppenmysig helg 


   


Nu hoppar vi till första helgen i september. Då är det oftast firande av min födelsedag och samtidigt håller Gunnes gård sin vikingamarknad. Och helt emot traditionen sken faktiskt solen den här gången. Helt underbar dag!


Sista helgen i september åkte vi med herr & fru Knowles till Gävle för en weekend utan barn. Vi drack bubbel i mängder, åt snittar, god mat, promenerade, shoppade... bara va helt enkelt. Och det i strålande sol. UNDERBART!!



Vips är vi framme i oktober och Kanelbullens dag. Jag bakade egna till jobbet, vilket var mycket uppskattat. Och inte det minsta jobbigt. För med den deg jag numera bakar på är det bara ett rent nöje. Jag fattar inte att det gör så stor skillnad att inte smälta smöret, utan ha i det rumsvarmt. Märkligt, men det är den enda skillnaden.


Den 12/10 hade vi vår Laboratoriedag på Clarion Sign. Så sjukt mycket jobb innan, under och efter... så jag belönade mig själv med en ledig måndag. Den tillbringade jag med Marre. Fast faktiskt redan från söndagen. Då sågs vi på hotellet där vi skulle bo, drack bubbel och piffade. Sen gick vi ut för middag och avslutade det hela med "Kort, glad och tacksam", Pernilla Wahlgrens jubileumsshow. Den var bra, men kanske inte så bra som jag hoppats på.


På måndagen åt vi lunch och sedan var vi på spa. Som jag njöööööt!


Därefter var det dags att göra höst ute. Utemöblerna packades in under pressening och blomkrukorna på framsidan fick nytt liv. Ett steg närmare advent :-)


Utöver detta har det varit diverse middagar, både här och hos andra. Trevligt som attans!!


Så var vi då äntligen framme vid höstens stora begivenhet; kattankomsten! Det var den 27/10. En dag jag aldrig kommer glömma.


W har ju länge tjatat om att få en katt, men det har inte passat vårt resande liv. Nu har det lugnat ner sig p.g.a att vi dels sparar till hus, men åxå för att hennes skola tar enormt mycket mer tid. Det har hon ju haft som argument. Såklart. Och ihop med "Tänk på att jag är ensambarn, jag behöver en katt" trillade vi dit. Jag, som haft djur i princip hela mitt liv, vill ju att hon ska få känna på glädjen med att ha ett djur. Så det fick bli så. Dock fick hon inte veta något, det blev hennes livs överraskning. Se bara här, på filmen (glöm inte ljudet):


Vi sa till henne att vi skulle till förrådet och resa lite. Så hon trodde vi hade hittat en död råtta som vi skulle ge henne. Tokfia!!


Klippet ni ser är c:a 45 sek. Originalfilmen är 4 minuter och hon gråter oavbrutet genom den. Alltså, den glädjen går att ta på. Jag är så glad att vi förevigade det.




Här är bilder från vår första träff med honom, Sirap som han heter. Vi svängde förbi Alunda när vi åkte från Gävle efter den där weekenden. Och vi tvekade inte. Ljuvligare gick inte att hitta.


   

På måndagen beställde jag hem det viktigaste, med leverans till jobbet. Där fick det sedan stå och få mig att längta...



Dags för hemfärd. Han pep lite, men jag satte in handen till honom och då blev han lugn och somnade.


Åsså lite bilder bara sådär ändå. Det har blitt många kan jag meddela. Alltså, vi är så kära allihopa. Visst busar han så man blir galen ibland, men kärleken han ger överväger tusenfalt. Herregud, så här gosig och social var inte Nasse. Om det håller i sig har vi haft enorm tur. Han fick även goda vitsord av veterinären, när vi gjorde en besiktning för försäkringens skull... bra lyte, lugn, social, söt, fin, välmående.



På Halloween slet sig Wilma från Sirap en stund och gick ut och skrämdes. Såret är gjort av silikon. Hon gjorde det själv. Fy... Pumpan hjälptes vi åt med. Måste säga att jag blev fasligt nöjd :-)


Sådär jag... då var vi framme på nutid igen. Och vad händer här då, förutom sjukdom? Tja, inte mycket tyvärr... Jag driver en process mot kliniken som opererat min fot 3 gånger.


För att ni ska få en sammanfattning kommer här delar av det brev jag igår skrev till en jurist:


Efter en fotfraktur har jag tvingats till opereration 3 (!!) gånger. 2 första gångerna opererades jag av dr. T. När jag, efter op 2, inte blev bättre lät dr. T röntga/undersöka mig igen, men han hittade inga fel. Jag bad då om en second opinion, eftersom jag såväl kände att något var fel.

 

Han remitterade mig till sin kollega dr. K, som vid första besöket, sa: Ok, du är ytterligare en patient som jag ska få ”städa upp” i. Han tittade sedan på samma bilder som dr. T, samt använde ultraljud. Många fel upptäcktes och en tredje op (på 2 år) var ett faktum.

 

Ett par månader senare begärde jag att få min journal. Kände att jag behövde förstå och med feedback från dr. K slutade det med att jag anmälde kliniken och dr. T. För dr. K menade nämligen att allt hade kunnat göras på en op om det gjorts rätt från början.

 

Eftersom det är en privat klinik gjordes anmälan till deras patientförsäkringsbolag. De i sin tur begärde ut journalerna, efter mitt godkännande. Häromdagen fick jag se hela underlaget för anmälan och inser att den uppsättning journaler de fått är 11 sidor, mot de 22 som min uppsättning har. Deras saknar samtlig info om de två operationer som dr. T gjort, hans namn är borttaget på alla andra punkter etc.


Kan tillägga att dr. K, ihop med så gott som all övrig personal, lämnade kliniken och öppnade eget. När jag träffade honom i somras sa han att det var för att de inte kunde jobba med/under en person som inte skötte sitt arbete på rätt sätt. Kvar på gamla kliniken är dr. T. Punkt. De har f.ö plockat ner hemsidan och säger på telefonsvararen att det är stängt pga av ombyggnation. Ska visst öppna efter årskiftet... men jag vete fan jag. Tror det är lögn. 


Jag hoppas innerligt att de sätter åt den jäveln ordentligt och att jag vinner den här kampen. Måste få upprättelse känner jag. För efter den sista operationen har jag mått menalt dålig, vilket påverkat hela min tillvaro. Känner mig nere, o-glad, orkeslös, viljelös... Jag har svårt att acceptera att det blivit såhär. Trivdes bättre med mig själv som en aktiv person. Nu är ju foten (faktiskt) bra, men det är svårt att komma upp ur det där hålet... alla försök blir liksom pannkaka, eftersom viljan att förändra inte är stark no. Så om han får för sina synder, hoppas jag det blir den "stege" jag behöver för att klättra upp. Men på nåt sätt ska jag nog lyckas med det, för har dom/han raderat journalerna för gott har han begått lagbrott. Då blir fantame en polisanmälan.


Har haft lite jobbigt på jobbet åxå... det hjälper ju inte till direkt. Men snart hoppas jag även må bättre på det planet.


Nä, hörrni. Nu ska jag väcka resten och se till att få lite i magen. Kanske lägger sig bakis-känslan då.


Ha en bra dag och håll utkik efter fler inlägg. De kommer att komma, för att skriva hjälper mig att må bättre. Det vet jag sedan innan.     

ANNONS
Av Annci Hultström - Söndag 12 aug 08:57

... och ytterligare några underbara dagar har passerat. 


I tisdags bokade vi en kryssning med Birka. En spontanare kan man säga eftersom avresan var dagen efter, onsdag. W fick ta med sig en kompis. Det är sådana här gånger, när man ska hitta på något, som det dåliga samvetet kommer över mig... att hon är ensambarn, ingen att dela upplevelelser med. Ja, med oss såklart... men hon blir ju äldre och föräldrarna är väl inte de man vill hänga med alla gånger. Och har hon med en kompis får även vi ett andrum, tid att prata med varandra på ett annat sätt.


Hon valde Helene (som tack å lov kunde/ville), en nyfunnen vän (genom min vän och arbetskollega Hege) och det var ju en hit. Känns som de var ganska nöjda båda två :-)


Vi åkte kommunalt in, fiskade upp Helene på stationen i Sollentuna och åkte vidare.


Väl på båten vilade jag en stund. Ja, jag mådde nämligen sådär... Började morgonen med världens huvudvärk som kom från nacken. hade gått några dagar med det och bokade därför in en thaimassage. Hon visste vad hon gjorde... det var så smärtsamt stundvis, men det hjälpte. Tyvärr drog det igång nåt i kroppen åxå, för jag blev så dålig i magen. Ja, det hade ju kunnat vara från frukosten åxå... men jag tror inte det. Fick springa mellan packning å toa innan vi åkte. Nåja, det gick bra tillslut.


Efter en stunds vila gick vi en sväng på båten. Tjejerna, som fått egen hytt, ville inte gå med just då utan ville spela klart sin omgång kort. Så H och jag gick en lov. Tillsut hamnade vi ute på däck, i en bar där ett band spelade. Vi köpte oss något att dricka och blev sittandes. Så skönt! 


Efter en stund kom tjejerna på visit :-)



Till middag åt jag fisk- och skaldjursgryta, H en ryggbiff och tjejerna burgare. Den där fisk- och skaldjursgrytan har jag ätit förr och det är "to die for". Så sjukt god!



Tjejerna försvann till hytten för kortspel igen, tills vi släpade ut dom. Då blev vi sittandes fram till typ kl. 2 i ett café och spelade kort allihopa. På den översta bilden här nedanför börjar tröttheten spela ut dom. Konstigt?!


Dagen efter spelade de spel i "lekavdelningen", vi åt lunch och sen var det inte lång tid kvar. 



Påväg in mot stan passerade vi förbi Fredriksborgs hotell.Där, i den lilla röda längan, bodde jag och H förra året. Så trevligt ställe. Var bara maten som hade lite att önska, men det gick att förbise.



Väl hemma satte jag mig på baksidan och löste korsord. Det är verkligen semester för mig. Det och läsa böcker. Läsning har det dock blivit dåligt med den här sommaren, men desto mer korsord har jag löst. 


Det är så rogivande. Man är bara där och ingen annanstans.



Var f.ö och kollade mitt blodtryck häromdagen. Behövde ett uppdaterat värde för att kunna förlänga ett recept. Jag hade 118/74, puls på 62. Han sa att det var ett riktigt bra värde. När jag kom hem googlade jag på det där... vad är egentligen bra. Hittade informationen nedan.



Så nu vet ni att jag är både vältränad, smal, ung och frisk   


Innan sommaren skrev vi en lista på vad vi ville göra på semestern. En av sakerna var att cykla i stan. Igår förverkligade vi det. Med oss hade vi Hege, Johannes och Helene.


Att baxa upp cyklarna ner/upp på perronger var väl dagens största utmaning, men bortsett från det gick allt precis som tänkt.


Vi klev av i Ulriksdal och cyklade sedan till och i Hagaparken. Vi koppartälten tog vi vätskekontroll och förflyttade oss sedan ner på ängen för att svulla medhavd fika.


När vi kände oss klara klev vi på cyklarna igen och cyklade in till stan. Vi hade bokat bord på en indisk restaurang på Sveavägen. Maten var supergod och personalen trevlig. Det blev 3 trevliga timmar där innan vi började färden hemåt. Hege & c/o cyklade hela vägen hem (bor mellan Sollentuna och Danderyd), men vi tåg tåget.


Kl. 22 klev vi in hemma. Trött, nöjda och tillfreds med dagen. Det skrämde oss inte, så det här är något vi kommer göra igen.


  


Idag ska vi plocka å packa, för i morrn bär det av till Köpenhamn. Ska bli så kul att få visa W den staden.


Ha en finfin söndag, det ska jag.


Av Annci Hultström - Tisdag 7 aug 09:12

... ett låååånt inlägg från mig. Det blir nog så under semester, att de blir färre men långa. Sen ska jag nog få lite mer kontinutet på skrivandet.


Jaha... vad har hänt sen sist då? En M A S S A!


Lördagen inleddes med lång frukost och nagelfix. Pride väntade och då måste ju naglarna få sig en omgång. Resultatet kommer här + de första tagna bilderna på plats.

 

Ser ni han segwaypolisen? Jag följer honom på intagram och han var den första vi såg när vi kom in på Sturegatan. Lustigt sammanträffade. Eller inte. Han tycks alltid vara där allt händer. Och jag är inte ensam om att följa honom om vi säger så, för vilket jubel just han drog ner när han kom farandes. 


Efter paraden - eller ja... hälften av den... det var vad vi orkade på 3 timmar (!!!) - åt vi middag på Pong med familjen K. Därefter gick vi till dem på "AP" (after parade). Vi kollade in bilder från deras USA-resa och drack bubbel. Trevligt. Som vanligt iofs.


 

Det spreds en del hjärtkonfetti under paraden. En fångade jag upp och satte på min svettiga kind. Och lämnade ett fint färgat märke efter sig som inte gick bort ens med skrubb. Såg ut som jag åkt på en snyting.


En hamnade åxå innanför Gunnar's strumpa. Den lämnade ett TYDLIGT hjärta efter sig. Så tydligt att man kunde missta den för en tatuering. Undrar om han fått bort den nu     


 

Den här skylten uppenbarade sig framför mig åxå. Kul. Jättekul. Och vad är oddsen av alla dessa människor (45000 st gick i paraden) att han hamnade just framför mig?!

 

Åsså den här... blev lite rörd. Det är texten från en låt vi sjönt i kören, "This is me" från filmmusikalen "The greatest showman". Handlar om en som blivit retad i hela sitt liv, men som hittar kraften att gå vidare. Låten var så mäktig att sjunga, att rösten bröts ibland. Så jag blev glad av att se skylten   

 

I söndags hade SMHI lovat regn, så vi bokade biljetter till "Mamma Mia, here we go again". SMHI höll löftet, så då var det helt ok att gå in på en matinée. Ettan var bättre, men tvåan var absolut sevärd. Och jag grät, precis som förra gången, över känslan av det musikarv ABBA lämnat efter sig. Att det är så "intressant" för en hel värld att man får med de skådisarna. Grymt!

 

Väl hemma blev det en vända Chicago. Vi spelade det med Sara & Christer och har nu lärt W det. Hon tyckte det var så kul, så äntligen har vi något nytt att spela   

 

Och igår var det dags för ett besök hos fotdoktorn. Grundanledningen var att jag behövde ny remiss för att få fler besök till naprapat. Det fick jag. Sedan tog jag upp problemet med mina ärr. De har ju växt fast och hindrar mig ett vrida foten. Doch ville han inte lossa dom eftersom det är stor risk att det blir mer ärrbildning. Fair enough. Fick tips om ett silikonstoft som jag har beställt nu som tydligen ska hjälpa. Vi får väl se.


När jag ändå var där tog jag upp att foten känts "skum" sista 2 veckorna. Som att den är vätskefylld. Sa att jag normalt drar på mig mycket vätska och att det fuktiga vädret säkert är orsaken. Och så var det. Leden såg/kändes jättebra, men han kunde se vätska i underhuden när han gjorde ultraljud. skönt. Då är det bara att tuta och köra nu.


Jag var f.ö på ett nytt ställe. Eller nytt å nytt. Dr. K som opererade mig sista (jag säger sista nu... det känns bra) gången tog med sig alla i teamet, utom Dr. T som opererade mig de första två gångerna, och startade eget. Han sa, i klartext, att han inte hållit måttet och att de inte ville jobba ihop med en sådan person.


Med det sagt hoppas jag innerligt att den "anmälan" jag gjort mot honom/dom (förra kliniken) ger något. Det ligger i Dr. K's händer nu att skriva ett utlåtande. Och med tanke på hans sätt att uttrycka sig hoppas jag det fastnar på pränt på samma sätt.

 

Familjen väntade i bilen under mitt besök, så när jag var klart där åkte vi direkt vidare till Lida Friluftsgård. Det var

dags för en vända i deras höghöjdsbana. 


För 3 år sedan, när vi var på Leksands sommarland, klättrade jag upp och skulle prova en på 10 meter. Jag fick se mig besegrad och återvända till marknivå illa kvickt. Vågade helt enkelt inte.


Nu skulle jag göra ett nytt försök, så på med selen.

    

Jag förklarade för killen i "kassan" att jag var rädd. Då var han snäll nog att säga att jag kunde betala efteråt om jag genomförde det. Jag betalade inte. Jag var så rädd. Och då valde jag den lägsta banan som vuxna fick ta. här ser ni hur "högt" upp jag var.


HAHAHAHA... löjligt ju. Nåja, alla kan inte gilla allt.

  

De andra 2 klättrade dock på för glatta livet. Högsta punkten var 16 meter (sa personalen... hemsidan säger 11). Helt sjukt. Det gicks på hängande stockar, kryss utan stabilitet m.m Det svingades i lilaner och åktes zipline. Där uppe. Galet.

Själv knatade jag runt på marken och njöt av vädret. Och djurlivet. 









När vi var klara åt vi lunch och körde sedan en runda äventyrsgolf. Avslutade dagen med lite shopping på Dollarstore. Eller nä... inte avslutade. De gjorde kortspel och filmen "101åringen som smet från notan". Riktigt usel. En överstruken kalkon fick den. Inte mer.


Middagen blev halloumiburgare. Igen. På min hade jag: aioli, jalapenos, tomat, bacon och stekt lök. Så galet gott.


Idag har vi inga planer än så länge. Jag kan tänka mig att ligga hemma på solstolen och bara löka. Få se vad de andra känner. När de nu tänker vakna...

Av Annci Hultström - Fredag 3 aug 18:42

... bara fööör skönt att ha semester.

Igår förmiddag packade vi upp och tvättade allt. Inklusive oss själva. Noga. Vi hade liksom nöjt oss med sjö-bad å raggardusch i 6 dagar. Efter det åkte vi och badade med familjen E. Det är W och klasskompisen N som funnit varandra under våren/sommaren. Superkul!! Och trevliga päron har hon åxå :-) Fick den här bilden skickad till mig. Sötnosar!!

Hon blev kvar där sen för en sleep-over. Så H å jag åkte hem, åt å satt sen på baksidan resten av kvällen. Vi spelade kort och googlade resor. Tro?t eller ej, men en bokning gjordes. Den 13/8 åker vi till Köpenhamn. 4 dagar blir vi borta. Tivoli, Bakken och den lille havefrue är givna. Men sen då? Ge mig era bästa tips!

Idag sov jag till, hör å häpna, till kl. 09.25 Efter en vääääldigt slö förmiddag släpade vi oss, per fot, ner till centrum. Där blev vi kvar en stund. Svalkan därinne var ljuvlig ;-)

Nu sitter jag och väntar på att få hem man å barn. Svalkar mig med ett glas rosé i skuggan på framsidan. Skönt och fullt möjligt att andas. Bara det ;-)

Förresten... Jag går ALLTID med stegräknare på mig. Sätter den i bh:n, mellan lökarna. Hos familjen J har den dock fått vila. Tills igår. Då tänkte jag att det var dags igen. Det skulle jag inte ha tänkt, för jag glömde HELT bort den när jag klev i badet.

Ja, precis... jag hade satt den i bikinin. Där satt den kvar när jag kom upp 30 min senare. Men rätt död om vi säger så. H är dock fast besluten om att väcka den till liv. Jag är skeptisk.

Detta är f.ö min andra på 2 månader. Den första gick samma öde till mötes, men då orsakades drunkningen av tutt-svett. Hade vänt den inåt, mot kroppen, i sport-bh:n under en löprunda. Inte bra. Efter det fick den ligga i en plastpåse ;-)

Nä, nu ska jag återuppta matlagandet. Halloumiburgare står på menyn.

Njut av kvällen. Det ska jag!

Av Annci Hultström - Onsdag 1 aug 23:01

... helt oslagbara dagar är till ända. 5 dagar rätt ner i minnesbanken. Sånna dagar man tar fram när snålblåsten viner runt stugknuten. Sånna dagar som får en att överleva årets övriga 9 månader.

Och familjen J. Vilket gäng. Njuter av varenda sekund i deras sällskap. Måste ju vara lite av en match made in heaven när man liksom inte tröttnar på varandra nån gång. Resa efter resa. Middag efter middag. Eller?!

Vaknade som vanligt i ottan. La mig på en filt i solen. Läste. Surfade. Njöt. Sen lökade vi oss igenom förmiddagen, för att efter en sen lunch leta oss till badet.

Där blev vi kvar i några timmar. Barnen fick åka ring bakom båt. Massor av bad. En tupplur. Ja, en toppendag med andra ord.

Väl hemma bidde det after beach. Och grillning (förbudet är ju upphävt... woho!!!!!)

Nu sitter vi i bilen påväg hem. Men vi fick en störtskön sista dag/kväll. Nu väntar nya, hittills obestämda, semestermål.

Av Annci Hultström - Onsdag 1 aug 10:03

... börjar som juli slutade. Med sol och värme. I 3 månader har det varit såhär nu (borträknat de dagarna kring midsommar som traditionsenligt bjöd på kyla, driv-is och regn). Heeeelt galet!!! Galet underbart!

Vad har vi gjort då?! Söndagen bjöd på lite mer regn, men långt ifrån de utlovade mängderna. Det tycktes stanna kvar, hängandes, i luften. För herregud vilket klibb. Bidde därför kvällsbad. Igen.

Måndagen... varm, klibbig. Kvällsbad med bubbel. För bara mammor. Vi lämnade helt sonika haket strax innan middagsbestyren. Fullständigt oplanerat. Det resulterade i ett sms med recept till männen. Sen kom vi tebax när flarran var slut. Och maten klar. Så det kan gå... ;-)

Och, ja. Ni har rätt, jag ÄR en sjöjungfru :-)

Och gårdagen då?! Tja, varm å klibbig. Den klibbigaste hittills. Men trots det stod go-cart på agendan.

Väl hemma blev det bad.

W?s lite udda kreation beror på att hon inte ville blöta ner hjälmen. Mmmm...

När jag går vägen mot badet fylls jag med ro. Det är så idylliskt här och livet känns så lätt. En lisa för själen helt enkelt.

Kvällen bjöd på kräftkalas, myggmedel i mängder och kortspel. Chicago. Måste väl säga åxå att Sara vann. Grattis. Typ. ;-) ;-)

Jag ligger i solen och skriver det här. Ingen av de mina är vakna, men i värd-huset springs det hör jag. Så åtminstone är lilla V vaken. Iofs, med de fotstegen är nog resten av familjen vakna åxå ;-)

Idag ska det åkas ring bakom båt om planen håller och framåt senkvällen är tanken att vi ska leta oss hemåt. Men först; Timmar i solen!

Av Annci Hultström - Söndag 29 juli 09:10

... sådär fort igen. Redan söndag. Hmmm...

I onsdags fick vi hem barnet. Mina päron skjutsade hem henne. Tillsammans åt vi middag och sedan drog de sig hemåt.

I torsdags packade vi allt för några dagar på vift och sov sen gott i ett svalt rum. Jajamensan. Ställde nämligen upp fönstren på vid gavel, drog på fläkten och satte på mig sovmask. Jag till å med frös lite om en fot ett tag.

På fredagsmorgonen gick alla upp samtidigt för att packa bilen. Sen åkte W med mig till jobbet. Efter en relativt lugn dag fick vi kl. 16 äntligen stänga och gå på SEMESTER!

Efter att ha hämtat H på jobbet rullade vi till Guldstället. Familjen Jangsäters sommarnöje i Roslagen.

Kl. 17.30 anlände vi. Efter att ha packat ur försågs vi med dryckjom och kickade på så vis igång den här vistelsen. Med råge.

Efter middagen knatade jag å Sara iväg för ett kvällsdopp. Det var ju så klibbigt varmt i luften, så vattnet svalkade... utan att för den skull vara kallt Nä, ljuvligt helt enkelt.

Jag tog en badfie på oss, men eftersom vi hade lite innanför västen ser vi smått galna ut, så jag besparar er upplevelsen ;-)

Men en bild på vägen dit kan ni få.

Igår blev det loppis (köpte inget... den var faktiskt rätt kass) och sen mat- och dryckshopping i Norrtälje.

Väl tebax i stugan bidde det stranden i ett par timmar. Alltså vattnet är så varmt. Man märker inte ens skillnad på vattnet längre ner. Allt har samma temp. Sommaren 2018, du levererar verkligen!

Sen blev det tacos till middag. Ja, det här grillförbudet vänder verkligen upp å ner på matlagningsrutinerna. Tacos. På en lördag. Hmmm...

Har busat lite med den här raringen åxå.

Lite svårflörtad, men det släpper lite för varje dag :-)

Och nu är det alltså söndag. När jag vaknade hörde jag att det åskade, men det utlovade regnet lös med sin frånvaro. Tänkte då att jag skulle ta en morgonpromenad. Skulle bara gå på dass först. När jag satt där kom det. Regnet. Det efterlängtade och förlösande regnet. Men... hmmm.., har extremt svårt att tro att de kommer upphäva grillförbudet. Det regnade trots allt inte mer än 45 min. Typ. Tror nog att det behövs lite mer än så. Så vi får hålls oss till planen och äta ugnsstekt rostbiff med potatisgratäng idag ;-)

Presentation


Livets resa - på mitt sätt!

Mot målet

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2018
>>>

Arkiv

Ställ en fråga

9 besvarade frågor

Tidigare år

Länkar

Gästbok

Sök i bloggen

Maila mig gärna

annci.hultstrom@hotmail.com

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Livets resa - på mitt sätt! med Blogkeen
Följ Livets resa - på mitt sätt! med Bloglovin'

Följ mig


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se