Livets resa - på mitt sätt!

Senaste inläggen

Av Annci Hultström - Torsdag 12 april 22:59

... i flytande form, är påväg ner i magen. I morgon får jag tugga igen. Det har gått väldigt bra. Bara nu ikväll som det har varit jobbigt egentligen.

Varför jag fastar?! Jo, det känns skönt att få den där sparken att bryta dåliga vanor (som jag tyvärr haft sedan operationen). Eftersom jag gjort det förr vet jag att det hjälper mig att leva sundare tiden efter. Det behöver jag verkligen nu, för jag måste bara tillbaks till mitt bästa jag.

Tanken är åxå att jag ska tappa de 5 kg jag har gått upp efter fotoperationen. Så nu blir det strikt... ingen alkohol på minst 1 månad (räknat från 3/4), minimalt intag av skräp samt börja med riktiga promenader (foten är redo). Följ med på förvandlingen vet ja. Och peppa gärna, det kommer jag behöva!

Nu sängen. God natt!

ANNONS
Av Annci Hultström - Torsdag 12 april 12:15

...har det här inlägget grott i mig i 9 månader. Nu är det redo att möta världen.


Varför just nu?! Jag saknar att skriva, tiden kändes rätt. Och sedan står jag inför aktion återuppbyggnad som behöver ventilernas. Ett försök att få vraket Annci att hitta tillbaks till sitt sin forna jag. Då pratar jag inte bara fysiskt, utan även mentalt. Mår, av diverse privata anledningar, skit just nu. Jag kommer troligen inte skriva så mycket om det i detalj, men kort kan sägas att jag aldrig mått såhär pissigt. När ett tidigare jobb tog knäcken på mig sa jag upp mig och problemet var ur världen. Men den här nöten är inte lika ”lätt” att knäcka...


Så vad har hänt i livet då? Hmmmm... alldeles för lite om vi säger så.


Sommaren bestod dock av en helt magisk bilsemester. Först några dagar i Göteborg (Liseberg, Paddan, Universeum), sen 1 vecka i Norge. Vi bokstavligen kördes runt av underbara familjen Lagerqvist och fick se de mest spektakulära platser som skapats. Vi kommer aldrig glömma den resan. Så innerligt tacksam för upplevelsen och det jobb fam L lagt ner för vår skull! Här är en bråkdel av bilder.

      

Efter det har det bara varit jobb, jobb och... fotoperation. Igen.


I juli började jag få ont i foten igen och sökte läkare efter sommaren. Var till samma som opererat innan. Han såg inget på mina nytagna MR-bilder, men eftersom jag kände att nåt var fel bad jag om en second opinion. Han tyckte det var en bra idé och remitterade mig till sin kollega J. Han hittade såklart saker att rätta till, så 21/12 lades jag under kniven. En tredje gång på knappt 2 år. Operationen skulle ta 40 min, men tog 1,45. Säger väl lite om omfattningen... Den här gången hade jag i det närmaste ingen post-op-smärta. Mycket skumt och oväntat, men skönt såklart. Därför höll vi hov och firade julen hemma med mor & far, syrran & barnen. Ja, även Sanna pallrade sig hem från London. Dock blev jag såklart mest sittandes, men det var ändå trevligt att kunna vara med och må helt ok.


Strax innan jul fick H veta att hans arbetsgivare gått i konken, så den 20/12 jobbade han sin sista dag. Då hade han redan varit på intervju för ett nytt jobb. Som han fick. Startdatum blev satt till 1/2, så jag hade sällskap hela min sjukskrivning. Mycket passande.


Till en början jobbade jag 50% och hade taxi till jobbet. Det var skönt att få se lite andra ansikten. Sedan 26/2 har jag jobbat heltid. Det funkar bra, fysiskt. Foten blir bättre och bättre. Värre är det som sagt med det mentala. Den här tredje open har tveklöst tagit hårdast. Har sjukt svårt att acceptera att det tar tid. Men framförallt törs jag inte tro att det ska bli bra och det äter upp mig. Men det är bara att harva på, göra övningarna och fortsätta utmana.


I den mentala spelar nog in att vi inte har ett dugg i kalendern att se fram emot. Eller ja, middagar med vänner och så... men en resa. Häromdagen bokade vi förvisso (Santorini), så det i kombination med våren/solen blir det kanske åxå bättre. Tålamod var det. Hmmmm...


Var ju iväg på en weekend med världens bästa Marre åxå. Det bidde en helg i Uppsala. God lunch, shopping, bastu & bubbel, middag och hotellnatt. Därefter bar det av på bagerimässa. En mycket energigivande helg!!

 


Åsså har jag ju firat påsk. Hemma. Med hela H's familj. Lånade hem bord från jobbet och dukade i vardagsrummet. Sen åt vi en sååååå gott! Bidde helgrillad oxfilé och därefter chokladtårta.

     

För att hjälpa återuppbyggnaden på traven har vi fastat 1 vecka. Idag är sista flyt-dagen. I morgon börjar upptrappningen. Berättar mer om det i nästa inlägg, för nu måste jag koncentrera mig på lunchen. Men vi hörs. Var så säkra.

ANNONS
Av Annci Hultström - 20 juni 2017 19:12

... en månad sen jag skrev sist. Skäms på mig. Eller inte, för vet ni? Jag har helt enkelt varit långt så nere i skoskaften att hålla mig över ytan jag varit nog.

Sen H blev dålig har jag inte orkat annat än jobba. På jobbet och sen hemma. Han har ju inte kunnat göra så mycket, så allt har hängt på mig. Och det, ihop med oro, har varit riktigt sugit. Nu börjar det gå åt rätt håll, så det finns hopp om en ljusare sommar.

W's knä är bra (peppar, peppar) och rehab ska påbörjas. H ska (efter tjat) få ta mer prover på torsdag och sedan ska han träffa en läkare nästa fredag. Och jag själv då? Förutom en oönskad mental trötthet är det väl ok. Foten beter sig skapligt, men det finns lite annat som krånglar (alltid är det nåt... *suckar djupt*), men det ska kollas på fredag. Återkommer möjligen till ämnet efter det.

Men nåt kul måste väl ändå ha hänt?! Jodå, såklart. Jag har varit på Håkan Hellström med en tjej på jobbet.

Inför det införskaffade jag oss en varsin outfit. Se här:

Vi skippade faktiskt "sjalen", men hattarna hade vi. Och tro det eller ej, men vi fick positiva kommentarer (alla eventuellt negativa hörde vi inte pga hög decibel... de drunknar i det har jag förstått).

Vi hade en supertrevlig kväll, som inleddes med tapasmiddag på Alegria (tror jag det hette) vid Karlaplan. Rackarns gott och toppenservice. Rekommenderas varmt!

Och mer då?! Hmmmm... tja... Jo, vi var ju på landet över Kristiflyg. Toppen det med.

Och... eh... Dop för bövelen. Dop. Av goaste Valter. Jag grät, men inte han. Som det "ska" vara med andra ord.

Åsså har det ju varit skolavslutning. En tårdrypande historia eftersom alldeles mest underbara Gunilla inte längre ska vara vår telnings fröken längre. En smärre katastrof, som tyvärr måste accepteras. Jag skulle överlämna klassens present, men fick inte fram ett ord för alla tårar. Det fick ju barnen att böla mer än de redan gjorde. Jösses så jag ställde till det. Nåväl, det är sån jag är.

Nä, hörrni. Nu måste jag sluta. Middagen är klar. Grillat fiskpaket. För 1. De andra är utflugna (jobbresa resp. sommarlov-på-landet-tripp med farmor/farfar/kusin) och med gasolgrill är det ju möjligt att fixa en sån lyxmiddag utan besvär.

Tjing!!

Av Annci Hultström - 22 maj 2017 23:39

... till klarhet.

Eller.

Inte.

Henrik ringde till KS idag för att få provsvar. Och se, han är frisk som en nötkärna. Inga prover visade på något avvikande alls. Så de gör inget mer åt saken. Eller ja, han kan ringa om det inte blivit bättre efter helgen. Hmmmm...

Och Wilma då? Ja... jag ringde direkt när de öppnade slussarna och fick en telefontid till kl 08.35 Kl 08.45 ringde de. Efter att ha hört mitt utlägg ville hon prata med läkaren och sedan ringa tillbaks efter kl 9. 08.53 ringde läkaren och frågade om vi kunde komma kl 09.40 Jag sa ja (med förbehåll att jag kanske inte hann dit exakt på minuten, vilket var helt ok), rusade upp till chefen, hasplade ur mig att jag måste dra, älgade sedan till bilen och körde aningen för fort till Väsby för att hämta W.

Kl 09.45 stegade vi in på mottagningen. Efter en undersökning, som lät dröja på sig en kvart, konstaterade läkaren att operationen lyckats, men eftersom knät varit drabbat under så lång tid var det så irriterat att det inte klarade av mängden vätska i knät. Så ytterligare utsug krävdes, men denna gång ihop med en kortisonspruta.

Så efter att ha fått på emlaplåster (ska verka minst 60 min) stegade vi till kafeterian för en vänt-fika.

Väl på avdelningen igen fick vi vänta i nästan 1,5 timme till innan de körde i gång.

Den här gången fick hon lokalbedövning (tack å lov) och kände faktiskt nästan ingenting.

20 ml vätska (2 rör) sög de ut, sen fick hon kortison och extra lokalbedövning in i knät. Åsså bar det av hem.

Efter det har hon delat soffan med H. Själv fick jag krypa ihop på en kant. Frisk som jag är.

Ja, det var vår dag. Nu hoppas vi att alla våra kommande dagar i livet bara kan bli bättre.

Av Annci Hultström - 21 maj 2017 09:56

... tänkt. Nä, det bidde VAM istället. Ja, Vård Av Man. Tar det från början.

På tisdagen i förra veckan började H känns sig sjuk. Ont i leder, feberkänsla och allmänt hängig. Men han stretade på och framåt helgen mådde han bättre. Dock svettades han en mindre sjö i två nätter.

När måndagkvällen kom möttes vi i Sollentuna för att gå på teater. När den, efter 3 timmar, var slut hade han plötsligt galet ont i sin högerfot. Han sa att det kändes som han fått en spark på hälsenan.

När han vaknade på tisdagen hade han 38,9 i feber. Han blev hemma från jobbet. Såklart. Jag tyckte han skulle gå till läkaren eftersom värken + febern kom så plötsligt. Men nä... "det går över".

Under dagen ringde jag 1177 som gick på min linje, så jag ringde hem. Men nä, han kunde vänta till onsdagsmorgonen.

När jag kom hem hade värken spridit sig till andra foten och händerna började också kännas konstiga. Så ett läkarbesök på onsdagen skulle det bli.

Onsdagen kom och ha sa: "Det känns nog lite bättre", så läkarbesöket uteblev.

När jag kom hem från jobbet kunde han i princip inte gå eller sätta sig upp i soffan pga av smärtan. Jag frågade: "Och du tycker fortfarande inte att du borde gå till läkaren eller"?

Då erkände han sig besegrad och skulle gå på torsdagsmorgonen. Jag fick honom dock att tänka om, för hur skulle han ta sig dit utan fötter. Typ. Så han ringde Löwet för en akuttid. De ville inte ha honom pga att vi varit i Thailand, utan hänvisade till KS. De har en avdelning för tropiska sjukdomar. Så vi kastade oss dit, kom in nästan direkt (wow!!!), han fick en infart och sedan togs en faslig massa blod till olika prover.

Det visade ingen malaria, men dåliga levervärden. Så efter att nekande besvarat frågan om han dricker mycket alkohol valde de att ta prover för Hepatit eftersom symptom och inkubationstid stämmer på pricken.

De svaren kommer i morgon, ihop med lite andra provsvar.

Han har fortfarande feber, om än "endast" strax över +38. Värken är kvar. Ödem i händer och fötter har tillkommit. Så det ska bli väldigt skönt att få svar i morgon.

Om de hittat nåt förstås. Annars fortsätter sökandet, för normalt är det inte. Han kan ju liksom inte gå, skära sin mat, bre en smörgås eller ens skruva av mjölkkorken. Bajs tycker vi om det!!!

Mitt i allt elände och oro med H drog W ut 2 tänder och fick jätteont när bedövningen släppte. Hon grät tills hon skakade. Fick efter många om och men i henne alvedon, krossade i mosad banan. Hon brukar svälja de hela utan problem. Men det gick bara inte i paniken som uppstod.

Där någonstans drog jag till skogs en stund. Var tvungen att bara få ro och samla energi.

På bilden ses f.ö stenfan som åsamkat mig så mycket elände. Vi har slutit fred nu och därför är skogen numer min tillflykt.

H's status nu då? Tja, oförändrad så jag VAM:ar på.

I övrigt har det väl inte hänt så mycket.

Förra helgen mådde jag lite sådär, hängig med lätt förhöjd temp. Trots det tog vi oss iväg på utflykt; Spånga gymnanasiums djur-expo och därefter Drottningholms slott. En solig, men kall å blåsig dag.

Förresten, i morgon är det 4 veckor sedan W opade sitt knä. Redan för två veckor sedan skulle hon vara återställd och kunna gympa som vanligt. Men nähä då. Knät ser precis ut som innan open. Och dagen efter sitt första gympa pass (där hon endast kunde göra hälften) grät hon av smärta.

Den här bilden är tagen igår, efter några lugna dagar med endast promenader i benen.

Helt galet. Jag blir så trött!!! Hon deppar ju när hon inte kan göra det andra gör; spela king, cykla, vara med fullt ut på gympan. Lider så med henne <3

Avslutar med ett kollage från helgen. Det var verkligen sommar i fredags. Kompade ut vid lunch för att kunna åka hem och ta hand om H (gjorde samma sak i torsdags). När han fått lunch etc. Dunkade jag ner mig i solstolen och senare mot kvällen, när jag försäkrat mig om att inget akuten-besök behövde göras bidde det ett par glas rosé i solen.

Ja, det var min status. Idag ser det ut att bli en slappardag i solen. Det ser jag fram emot. Har sovit som en kratta i flera dagar. Jag är orolig. Helt enkelt.

Av Annci Hultström - 5 maj 2017 16:40

... maj, juni och halva juli eller? För nu är det ju plötsligt sommar. På hög nivå. +22 i skuggan och varma vindar. Det resulterade i 45 min komptiduttag, middagsshopping och därefter en AW i all ensamhet. Oslagbart skönt!

H är nämligen på jobbresa i London (kommer hem i morrn) och W tycks ha fått för sig att sol är läskigt. Eller nåt. För hon städar sitt rum (tack för det i och för sig).

Idag har jag sprungit som en skållad råtta (varför säger man så??) på jobbet. Bara där fick jag ihop 7220 steg. Utan lunchpromenad. Efter shoppingen var räknaren uppe på 8600, så nu fattas det bara 1400. Piece of cake!!

Roade mig f.ö med att räkna ihop mitt steg-snitt/dag sedan 1/4. Det slutade på c:a 12800. Det är jag mycket nöjd med och jag är än mer nöjd med det faktum att foten inte sparkat bakut, utan faktiskt hela tiden improves. Sååååå skönt!!

Nä, nu ska jag chilla. Och plugga gympa. Ska döma min första tävling i morrn. Scassarryyyyy!!

Av Annci Hultström - 1 maj 2017 16:31

... med långpromenad och fortsatte med frukost ute i solen.

Därefter bidde det bullbak. 80 st till nästa lördags truppgymnastik-tävling och 6 st till oss.

Lunchen blev även den ute i solen. Dansk, glad, pølse. Mmmmmm...

Har även hängt årets första ute-tvätt. Är inte det vår så säg <3

Och jisses så mycket sol jag lapat däremellan. Vilket väder. Det kom verkligen från ingenstans. Shorts och linne hela dagen. Ljuvligt!! Så pass ljuvligt att en dagens med jordgubbar passade bra. Jättebra tillåmed.

Vad återstår av dagen då? Tja, middag. Ute i solen. Var annars?

Av Annci Hultström - 28 april 2017 21:05

...men det tål att upprepas; Vi har, på båda sidor av huset, de bästa grannarna ever!!!!

När vi var borta tog familjen M hand om hus, blommor och post. Som om inte det var nog fick vi detta när vi kom hem:

På andra sidan bor Birgit, 92 år... aka Tant Berg (ni vet... Lotta på Bråkmakargatans kompis-tant). En bra kompis till W. Pigg som en nötkärna, som stör sig på att hon tvingas använda rollator (ett krånglande knä). Bökigt på bussen tycker hon, därför går hon hellre till centrum. Sköning!!

Dessa fantastiska grannar har denna vecka kommit in varsina dagar och frågat om W's status samt överlämnat blommor till henne. Det berör mig. Djupt. Så fina!!! <3

Familjen M är f.ö "orsaken" till W's ständige följeslagare gosekaninen Mumsan. Hon fick henne av dom när hon var 2,5 år. Sedan dess är de oskiljaktiga. För alltid! <3

Presentation


Livets resa - på mitt sätt!

Mot målet

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2018
>>>

Arkiv

Ställ en fråga

9 besvarade frågor

Tidigare år

Länkar

Gästbok

Sök i bloggen

Maila mig gärna

annci.hultstrom@hotmail.com

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Livets resa - på mitt sätt! med Blogkeen
Följ Livets resa - på mitt sätt! med Bloglovin'

Följ mig


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se