Ja, så kan man sammanfatta den här dagen. Jag tar det från början.

Vaknade strax innan klockan, gjorde mig klar och åkte till jobbet. Var där 05:40, som alltid när jag har jour. Men skillnaden idag var att jag inte kom in. Blippen fungerade plötsligt inte. Vansinnigt irriterande. Och kallt. Tänkte att det var fel på dosan, så jag ringde felanmälannumret jag såg innanför dörren. Men nej, de kunde inte hjälpa till. För det bolaget har inte längre hand om "vår" fastighet. Vem som hade det kunde hon inte hjälpa mig med. Så jag tänkte att jag då fick invänta min kollega som jag jourar med. När hon kom funkade inte hennes blipp heller. Så efter lite mer ringande och provande på andra dörrar gav vi upp och satte oss i en taxi med destination kollegans lägenhet. Där kunde vi koppla upp hennes dator och få igång jouren. Men längs vägen ringde en tjej från växeln och sa att hon kommit in (vi hade ringt henne för att förvarna), så vi vände om... kom in... satte fart med jobbet. Phu... hård start på en redan tung morgon (kändes att det varit en partyhelg).

Sen höll sig dagen skaplig. Jag tog upp med mina fina, goa kollegor att vi har kaos hemma. Kaos med en mycket ledsen tös, som inte vill något heller än att jag hämtar henne några gånger/vecka. Min fråga var om jag kunde jobba 7-16 istället och det var mer än ok för dom. Jag blev så glad, en sten lättade från hjärtat. Nu hoppas jag bara att det hjälper.

När arbetsdagen närmade sig sitt slut tog jag mitt pick och pack och åkte till St Göran. Där väntade en grupp på 30 pers på att få höra min berättelse... om min gbp-resa. Det var lika kul som sist. Taggande som f*n och tillfredsställande att kunna hjälpa till. De är tacksamma åxå. Jag fick en jättefin vattenkaraff som tack <3

Påväg till bussen ringde jag H och sa att han kunde börja med maten när han kom hem. Då berättade han att han haft W med sig på jobbet idag och sedan jobbat hemifrån ett par timmar på eftermiddagen. Hon hade bara vägrat gå till skolan idag. Igen. Hon grät och sa att hon hade ont i magen. Som en klump. När jag kom hem satt hon i soffan. Jag sa till henne att jag fått ok från mitt jobb att jag kan hämta henne några dagar i veckan. Jag sa åxå att jag skulle både lämna och hämta i morgon. Då började hon gråta hysteriskt när hon insåg att hon måste gå i morgon. Tog nästan en timme innan hon lugnade sig. 

Fan vad jobbigt det här är. Hon kan inte säga varför det är så här och det suger så mycket energi. I morgon ska jag se om det finns tid (är ute på 6 kundbesök) att kontakta någon om detta, för det går inte längre. Vi känner oss maktlösa. Så där har ni dagens andra, och iofs sista - men nog så jävliga, kaos.

Nu återstår bara att leta mig mot sängen i hopp om att kunna ta igen lite förlorad sömn (går det?). Så jag önskar god natt. Sov gott och dröm sött!