... som man tänkt sig. Framför allt inte den här helgen. I går skulle W på kalas och sedan skulle vi få middagsgäster. Men nä... det gick åt skogen. Middagsgästerna avstyrde vi redan i fredags då vi kände oss helt slut efter de kvällar av strul som passerat + att de små rutiner som nu funkar kvällstid inte skulle rubbas. Men kalaset tänkte vi genomföra.

Och det var hon laddad för. Paketet inslaget och kort producerat, finkläderna på och håret kammat. H gick och lämnade. 10 minuter efter ringde mamman. W grät och ville hem. En av anledningarna var för att det var ett barn med bara en arm där. Hon blev rädd. Mamman sa att jag gärna fick komma dit och vara där. Sagt och gjort... slängde på mig nå´t annat än mjukiskläder, smink och en acceptabel frisyr. Ut i kylan. Kom dit och fick en låååååååååång kram av W. Efter en stund satte hon sig och åt en korv. Sedan skulle de se på film och äta popcorn. Allt gick bra. Tills den enarmade lilla pojken gick in för att hämta en film. Då började hon gråta så hon skakade igen. Så rädd... Var bara att klä på oss och gå hem.

Påväg hem frågade jag om hon ville leka en stund med en annan kompis (tänkte att det kunde vara bra att avleda), men nä... hon ville hem och bara vara med oss. Med det sagt blev det en lugn lördag hos oss. Film och mys i soffan.

Middagen vi skulle haft  igår var tänkt bli en lunch idag, men även den avbokade vi. Lika bra var det, för det blev en h-vetes natt. W ville inte somna. När hon väl gjorde det vaknade hon hundra gånger och var rädd. Det första hon frågade i morse var när den enarmade pojken skulle börja skolan. Lilla vän... Så även denna söndag har varit en hemma dag.

Men som de säger - inget ont utan något gott! Vi har fått så mycket gjort. Hemmet är som nytt. Massor slängt, rensat och fixat. Skööööönt.

Nu ska jag snart lägga mig. Det är ju jag som väcker tuppen på måndagar.

Förresten... jag var hos käftis häromdagen. Första gången på 2,5 år. Var HELT säker på minst 2 hål... men nä. Inga hål alls!!! Däremot ett par synliga tandhalsar, så det var dom som skapade ilningarna.

Jobbet då? Jo, I LOVE!!! Så kul. Har börjat känna mig behövd, känslan av att vara ett bihang börjar så sakteliga lämna mig. Och saker fastnar. Jag lär mig hela tiden nytt. Som sagt - I LOVE!

Nä, nu film innan bingen.

Sov gott och dröm sött!!!