Nu har familjen Z åkt hem.

Det började med god middag. Åt en fläskfilégryta med kantreller och en sås av cremé bonjour/kalvfond/ ketchup/matlagningsgrädde/soja. Till detta ris & sallad. Sen åt vi lite glass. Och jag öppnade present. Fick en skitcool tröja. Letade på JC´s hemsida om den fanns med så jag kunde visa er, men jag hittade den inte. Så jag utlovar ett kort på den någon dag. Sen satte vi oss i soffan. Det var någon (nämner inga namn) av männen som ville se fotboll. Det hela slutade med att de två trötta småtjejerna som somnade i soffan.

Tack söta rara ni för besök och present!! Kul. Som alltid!!

Nu har vi plockat undan i köket och ska snart sova. Måste ju vara pigg i morgon. Visade f.ö min outfit för fam. Z och de tyckte den var snygg. Ser fram emot i morgon. Men det behöver jag inte säga igen va´??

Nej, nu - bingen.

Önskar er en riktigt god natt, med idel fina drömmar!

När jag började här, för snart 4 månader sedan (vart har den tiden tagit vägen?) så fick jag en orkidé av kunden som välkomstgåva. Den blommar fortfarande!!! Se här vad fin den är (klicka för större bild om så önskas):

Undrar hur länge den tänker blomma? Den står i ett väldigt soligt fönster (som iofs har solfilm på sig) och får lite vatten en gång/vecka. Färgen är underbar. Det syns ju tyvärr inte lika bra på bilden. Njuter av den gör jag i alla fall.

Nu till husmorstipset...

Innan vi drog till Thailand (i mars) hade W dessvärre fått en fotvårta. Den spred sig och blev två. Vi försökte fila dagligen och använde sånt vårtmedel som säljs på Apoteket. Hjälpte inte. Så i Thailand köpte vi ett annat medel. Hjälpte inte. Så jag började överväga att köpa sånt medel man fryser bort dom med. De är ju förvisso dyra... men fanns ingen annan utväg så fick det ju bli så.

Men så googlade jag lite på det och hittade att man kunde täcka vårtan med nagellack så skulle den kvävas och dö. Då skulle man kunna ploppa ut den som en finne typ.

Humbug tänkte jag, men nåväl, jag testade. Och tro det eller ej - efter två veckor kunde den första ploppas bort. Kvar blev ett djupt hål. Detta hål skulle man fortsätta kladda nagellack i ett tag till så att vårtan inte kom tebax. Så det gör vi nu, i väntan på att den andra åxå ska gå att ploppa bort. Tänk att räddningen inte var längre bort än kylskåpet. Och vi som åkte ända till Thailand... ;-)

Nu är det inte lång stund kvar av dagen. Om 1 timme och 15 minuter älgar jag härifrån. Så hoppas jag det går smidigt hem, för jag har gäster som nog nästan står å bankar på då.

Får önska er en fortsatt trevlig fredag!!

Den överskriften är jag nöjd med. Varför? Jo, för först vill jag berätta att magen är mycket bättre idag. Men jag ligger lite lågt med frukt och mellanmål så det inte kommer tebax. Men det måste ju varit äpplet. Fattar annars inte vad det skulle ha varit?!

Efter det så ska jag gå vidare till bilder...

Fattar ni - från: Magen till bilder     

Jag fick ok på att lägga ut ett par bilder på brudparet Johan & Linda. Så ivrig som jag är så lånade jag dom från Lindas FB. Här kommer dom:

Först med sonen i högsta hugg:

Åsså en på kyrktrappan:

Åh, vackert. Inte sant?! Jag får tuppskinn... vill gifta mig igen. Ja, med samma man såklart. Det var så obeskrivligt fantastiskt. Mmmmm...

Nu är det lunch om inte alltför lång stund. Ser fram emot det. Är lite hungrig eftersom jag ligger lågt med att äta idag.

Ikväll, förresten, då ska vi äta en fläskfilégryta med kantareller. Hoppas familjen Z gillar den, för de ska minsann få smaka.

...tills vi åker till Kroatien. Det ska bli sköööönt! Är så nyfiken på landet åxå. Hoppas det är så fint som alla säger. Och hoppas framförallt att det är fint väder.

Men innan det ska det hinnas med en del kul.

Främst: Festen i morgon. Ska bli sååå kul, ser fram emot det massor! Ska bli kul att träffa alla vi inte träffat på läääänge. Det är ju många som vi brukar fira midsommar med som kommer, men vi har ju inte varit med på två år. Förra året var vi ju i Norge och i år blev ju W sjuk. Sen ska det bli kul att dansa åxå. Det var länge sedan det med. Sist var på Johan & Lindas underbara bröllop i juni 2008 (ja, något tafatt försök har väl gjorts hemma med W... men det räknas inte). Det var f.ö då jag träffade alla människor sist åxå.

Appropå deras bröllop... Wow - det var så fint! En underbart solig och varm försommardag.

Linda hade ju frågat mig flera år innan (när de förlovat sig) om jag ville sjunga "För kärlekens skull" på bröllopet. Javisst sa jag. Då. Sedan när bröllopet närmade sig kom frågan upp igen och jag sa ja. Igen. Men ju närmare vi kom desto mer tvivlade jag. För jag är ju så vansinnigt bölig när det kommer till bröllop (andras, inte mitt eget konstigt nog) och att stå där med dyblöta kinder å gråtsnor rinnandes var väl inte direkt det jag önskade dom på deras största dag. Så jag tackade faktiskt nej.

Men tre dagar innan bröllopet fick jag dåligt samvete... det var ju hennes önskan. Så jag ringde upp deras solist och frågade om vi kunde göra det ihop. Hon ville inte göra något utan deras tillåtelse (vilket jag förstår, de betalade ju ändå henne), så brudgummen involverades. Han sa JAAAA! Så på bröllopsdagen mötte jag solisten i kyrkan och vi övade lite ihop. När bröllopet började satte jag mig rätt långt bak och när det närmade sig tog jag av mig skorna och smög jag upp på läktaren. Sen sjöng jag för allt jag var värd (ihop med henne, men hon höll sig lite bakom faktiskt).

Linda, som inte hade sina glasögon på sig fick fråga Johan om det verkligen var jag. När det var färdigsjunget (lät f.ö helt ok) kastade jag en slängpuss till Linda och sjönk sedan ner på en bänk därbakom och skakade som ett asplöv. Då kom tårarna. Första gången. Sen gick jag ner och satte mig igen och njöt av resten av vigseln. När vi sedan tog emot de utanför fick jag en låååång kram av Linda och hon viskade tack. Då kom tårarna. Igen. På oss båda. Det var en fin stund jag alltid kommer minnas.

När vi sedan inväntade dom utanför festlokalen fick vi alla en stor överraskning. Han som driver stället kom med en fin tårta i händerna... såg ut som han skulle bära in den i lokalen... snubblade på trappan så den åkte i marken. Kul grej!

Sen kom dom inglidandes i en mycket fin bil. Och ur kliver Johan i sin svensexaperuk (han var rockstjärna på Idol-uttagning, långt svart hår) och rosa solglasögon och Linda i sin fina möhippekrona med slöja. Helt underbart! De bjöd verkligen på sig själva!

Så här fortsatte det... den ena överraskningen efter den andra. Massor med fina tal som lockade till tårar (Johans brors tal... oj, oj). Sånger (jag hade skrivit en som jag sjöng och Johans mamma en). Men den största överraskningen av dom alla var väl ändå...

Innan jag berättar ska jag tillägga att de träffades första gången (och blev tillsammans samma kväll) på Allsång på Skansen år 2000. Så mycket under kvällen präglades av just Allsång på Skansen och Lasse Berghagen (som var programledare då, på den gamla goda tiden).

(nu fortsätter jag)

... en inspelad hälsning som toastmastern spelade upp. På en sekund var det ett jubel utan dess like i lokalen. L A S S E  B E R H A G E N´s röst fyllde rummet. Han sa nå´t i stil med: "Kära Johan & Linda. Jag har hört att det är er bröllopsdag idag och jag vill bara önska er ett lyckligt liv"... typ... Sen avslutade han med att läsa en av sina dikter. Va! Förstå hur coolt det var. Det var Lindas pappa som börjat fundera på det, men lyckades inte riktigt nå fram. Så han nämnde det för någon i Johans släkt och där visade det sig att en faster till honom kände Lasses fru. Det rodde saken i hamn. Vilket minne! Jag grät. Igen.

TACK söta ni för underbara minnen att se tillbaks på!

Här hade jag tänkt stoppa in ett par bilder från den dagen, men jag har inte fått tag i paret i fråga för att få ett ok. Men får jag det senare återkommer jag.

Nu ska jag göra ett par knop här... det enda knop som är att göra idag (är lugnt här). Men som alltid - vi hörs senare!