... till. Men för H. Så själv är jag påväg till jobbet. Har suttit i bussen i 32 min och kommit 5 km. Megaolycka innan Rotebro. Inget att hetsa upp sig för dock, för det är ju faktiskt helt opåverkbart.

I kväll ska jag ut i butikerna är tanken. Måste handla till julkalender åt den lilla. Får se vad jag hittar för smågrejor. Sååå svårt. Tips? Nån Kanske?

Vet ni? Jag har slut på tålamod. Är redan less på min fot, så hur less kommer jag inte vara om 6 månader, om de inser att den måste opereras? Då har jag gått såhär i 8 månader och med gips och rehab efter det kommer det ha gått över 1 år innan jag är återställd. Gaaaaaah!

Håller därför tummarna jävligt hårt nu för att den lagar sig själv fort som faaaan.

... domen efter MR.

Ett ledband som är helt av och som han sa: "Det för foten viktigaste ledbandet". Fortfarande. Efter drygt 10 veckor. Operation om 6 mån, om det inte läkt tills dess vill säga. Utöver det gick det att se blödningar i skelettet, men ingenstans var det helt av. Vad det innebär vete17. Hursomhelst ska jag köra rehab, balans och styrketräning. Och ha tålamod. Mmmm... tålamod var det ja.

Nu har vi bakat alla julens kakor. Några mindre lyckade än andra...

De förbannade jävla kakorna gick verkligen inte att få ur formarna, de formarna som var av nåt rostfritt material. Hade några i aluminium åxå och de slank de ur så fint så. Behöver jag förtydliga att de rostfria fanstygen ligger i soporna nu?

Snart ska jag bli avlöst av H, för jag ska ut på middag. Mikaela & Eva ska jag förlusta mig med. Och det var på tok för länge sedan, så det ser jag fram emot.

Förresten, vi har ju pysslat åxå. Ljuslyktor. Se så fina:

Nä, nu - mot duschen!

... tisdag. Den tisdag jag ska få min fots dom. Provsvaren från MR:en jag gjorde i fredags kommer nämligen. Och oj som jag ser fram emot det.

Har iofs haft 2 bra dagar nu, men jag märker att så fort jag kör bil eller gör lite för mycket (t.ex. baka i 1,5) så är det kört. Då sväller foten upp och gör ont.

Jag vaknar fortfarande varje natt av att det gör ont när jag, i sömnen, råkat hamna i fel läge.

Så nåt fel är det och det ska bli skönt att komma vidare.

Har alltså börjat julbaka. 4 sorter (havrekakor, kolakakor, chokladsnitt och saffransskorpor) är redan klara. Idag (hemma för vab) väntar finska pinnar, kokostoppar och mandelmusslor på att se dagens ljus. För en stund i alla fall. Innan de hamnar i frysen. Och sen i magen.

Vad mer händer här?! Tja... hemmafixet fortsätter. Överskåp till kylen är på plats, nya lampor till v-rummet är nästan på plats och rensningen på kontoret fortsätter. Börjar bli less nu. Vill bara få sitta ner och njuta av lugnet. Men det blir väl så. Framåt jul.

I lördags var svägis & co på besök. Vi åt ostbricka som aptitretare, fiskgryta till varmrätt och tillsist tiramisu som dessert. Mycket gott. Och trevligt. Som alltid.

Någonstans framåt 23-rycket fick jag en ynklig liten fröken i famnen. Det halsontet hon haft sedan onsdagen, och som utvecklats med snuva/hosta, blev plötsligt till feber. H var hemma igår å jag idag. Sen får vi se hur hon mår.

Har förresten lite gamla bilder att visa. Jag ju varit rätt kass på att dela med mig på sistone. Men nu så...

Först några från vår halloween fest. Tavlan, folket, hjärnan och pumpan. Och ostbrickan. Såååå gott.

När vi kom hem så låg där ett paket till mig i posten. W hade skrivit en lapp om att jag inte fick öppna för hon ville vara med. Så på morgonen efter var det dags.

Herregud så glad jag blev. Skrek rakt ut. Vilken grej!

Hade varit ok med en (eller flera) nolla till, men jag blev jätteglad ändå. November är visst min turmånad. Det var ju då jag vann "min dröm" åxå.

Sen var det dags för Farsdag och vi bjöd hem båda våra familjer på lunch. Mycket trevligt. Och gott :-)

Det var det, för nu. Rapport om foten kommer när jag pratat med läkaren i eftermiddag.

Ha en finfin dag!

... avbokad och jag känner mig lättad på ett sätt. För det har varit lite av ett stressmoment faktiskt att tvunget bli bättre snabbare än foten tillåtit. Så jag hoppas sova lite godare i natt än jag gjort på ett tag, nu när beslutet är taget och genomfört.

Att jag åxå får igen alla pengar (TACK Solresor och Trygg Hansa) hjälper nog åxå sömnen.

Som infinner sig. Nu.

... den där sjukgymnasten. Fast inte på "rätt" sätt. Nä, mer åt att han kan sia.

Var nämligen till läkare i häromdagen (en megasuperduperspecialist... googla hans namn vetja; Ibrahim Turan) för att konsultera. Han bad mig ta av skor å strumpor och sedan berätta vad som hänt. Jag sa ingenting om vart det gör ont idag. Han tittade på foten, tryckte till på ett ställe som fick det att svartna och konstaterade efter 20 sekunder att jag har en spricka i fötknölen. Han kunde känna den och svullnaden vittnade åxå om det. Men för att vara säker gjorde han en genomlysning (typ live-röntgen) där han pekade ut den som ett vitt streck.

Nu väntar magnetkameraundersökning innan jag vet hur vi går vidare. Eller ja, en sak jag vet är träningsresan kommer avbokas i morrn. Känns åt h-vete, men jag ser ingen annan utväg. BAJS!!!

Nu ska jag sova. Så det så.

... när livet är i träda. Helt enkelt. Och det är det för tillfället. Ett par middagar med goda vänner är väl det mest upphetsande som hänt sista tiden. Annars är det mest hemmafix som gäller. Och det i kombo med en (fortfarande) öm fot suger. Räcker liksom att jobba för energin ska ta slut.

Ser enormt mycket fram emot träningsresan. Behöver den mer än någonsin efter den här kassa hösten. Men någonstans i bakhuvudet intalar mig att den blir inställd. För att åka med en fot i det här skicket är liksom ingen idé.

Så jag hoppas sjukgymnasten jag träffar nu är magiker! Fast nä... vid första besöket i måndags gick följande att läsa mellan raderna, i det han sa; "Jag tror du har en skada läkarna inte upptäckt".

För samtidigt som han undersökte (det gjorde så ont att jag höll på att kräkas... det svartnade för ögonen... förlossningsvärkarna bleknade i jämförelse... och nä, jag överdrivet inte) så ställde han 100 frågor om hur de undersökt, hur de röntgat osv. Sedan sa han; "Ok, vi får lita på att de har rätt och lägger upp rehab utefter det så får vi se sen vartåt det bär". Känns ju sådär...

Ni märker att jag är på ett riktigt positivt toppenhumör va?!?!!

Nu ska jag duscha, dricka en kopp thé och sen knyta mig.

Natti natti!

... min kära kollega med godis för att få smita hem tidigare. Det funkade. Precis när jag skulle gå var en annan kär kollega åxå påväg hem. Hon bor i grannhålan. Och kör bil. Så hon erbjöd sig att köra mig hem. Alltså... kunde arbetsveckan ha slutat bättre??

Väl hemma tvättade jag köksfönstren, satte upp gardiner och återbördade blommorna till sin plats. Sen hamnade kryddorna åter i sin (förbannade) kryddhylla.

Sen räckte det kände jag. Och foten. Så nu sitter jag med ett glas rött. Och njuter lugnet.

Det röda är f.ö detta:

Gaaaaaaalet gott. Om ni frågar mig alltså.

Snart kommer H. Då blir det tacos och senare Idol. Fredagsmys när det är som bäst.

Njut er afton. Det ska jag!!

... än 1000 ord sägs det ju. Så:

Tagen på gästtoan. Igår morse. Liksom inte varit nån idé att städa alls. Blir samma sak varje dag. Men... NU ÄR DET KLART!!!! Yeah!!!

Övervåningen blev klar i onsdags (om man bortser från fuskmålningen runt fönstren som vi kommenterat och hoppas få åtgärdat idag). Så den kvällen ägnade jag åt att knäskura kontorsgolvet med scothsvamp. Och tvättade fönstren. Sedan byggde vi upp hyllan och lackade alla hyllplan. Något vi tänkt göra länge, men inte tagit oss för. Men nu så är det gjort! Så i helgen börjar uppackandet. Men bara med hälften så mycket saker. För oj vad vi ska rensa. Om jag får bestämma alltså.

Igår på da'n fick jag sms om att resten var klart och att de lämnat huset. Jag kastade mig hem och började städa. Nu är allt klart, förutom de rum vi bott i. Som såklart måste tömmas först.

Men så jävla skönt det känns! En helg utan täckpapp.

Hur är läget annars då? Jo, rinnsnuvan har övergått till gulsnuva och hostan från retig till slemmig. Betyder väl att det går åt rätt håll.

Förresten. Min onsdag. Vilket skämt. Kom in till stan. Gick via ett favviscafé och köpte en favvismacka (en Adecco-tids-vana). Gick till läkarmottagningen. Tog ett par tuggor av mackan i väntrummet. När det blev min tur pulade jag ner den i väskan. När jag var klar (med domen psoriasis i bagaget) knatade jag till T-banan. Hoppade på. Klev av vid St Eriksplan. Gick in på Ica för att köpa lunch. För att få plats med maten tog jag ur mackan och lade den i innerfickan på jackan. Sen började jakten på busshållplatsen för bussen mot jobbet. SL sa Karlbergsvägen, 200 m från T-banan. Gick på varenda jävla gata. Inklusive Karl-jävla-bergsgatan. I 40 minuter. Ingen hållplats. Frågade folk och busschaufförer. Ingen visste. Så upp med telefonen för att söka info på SL. Då dör skiten. Där var jag redo att sätta mig ner och gråta. På riktigt. Då var jag så slut. Men... Tillslut såg jag bussen komma körandes och började gå i samma riktning och se, där var den. Typ 1 km bort. Kändes det som. Självklart missade jag ju bussen jag följde efter, så jag fick glatt vänta på nästa. Så kom jag på, mackan. Den kunde jag ju passa på att äta. Men nä... den hade jag tappat. Trodde jag lagt den i innerfickan, men uppenbarligen missat den. Alltså... fan. Väl vid jobbet "dog" jag.

Idag blir det nog lite plock, men mest fredagsmys. Det behöver vi tror jag.

Trevlig fredag!