... med uppvaknande vid 5-rycket. Nyser, hostar och snorar. En äkta kronförkylning alltså.

Nu ska jag pallra mig upp, ta en dusch och bege mig in till stan. Har en läkartid kl 08.20 För vad? Jo, eksem. Är det inte det ena, så är det det andra...

De dök upp första gången i oktober 2013 som små kliande pluppar på armbågarna. Jag tänkte att det var för att jag bytit miljö (nytt jobb). Efter nån vecka försvann dom.

Förra året, i oktober, kom de igen. På samma sätt och stannade ungefär lika länge.

I år kom de i slutet av september istället och mycket värre. Har 5-kronor stora blämmor på höger armbåge som kliar och gör ont. Börjar även komma på vänster. Så nu fick jag nog och tänkte att det är lika bra att kolla upp det. Kan ju vara bra att få bekräftat om det är allergi mot nåt.

Nä, nu - upp!

... i alla rum samtidigt (utom de 2,5 som rymmer hela vårt bohag). Så äta middag hemma var helt uteslutet. Valet för borta-måltid föll därför på Jensens bøfhus i Kista. Men kära hjärtanes vilken tid det tooooog. 1,5 timme efter beställning kom maten. Äntligen. Och servitrisen, som var den lyckligt lottade att bära fram den, lät samtidigt meddela att de naturligtvis bjuder på mat och dryck som plåster på såren. Jojagtackarjag. Det enda som kostade var mitt vin. Det får man visst inte bjuda på. Enligt lag. Men vad gjorde det... 98kr för 4 portioner mat med dryck. Det får man väl anse vara en ok deal?!

Nu ska vi bygga tv-bänk och sen ska jag S O V A!

Tjing!

... kl 5 för fjärde morgonen av fem möjliga. Börjar bli en riktigt dryg vana. Nu var det dock inte för hosta, utan istället pga enorma mängder snor som inte längre fick plats där det var tänkt att hålla till... så istället rann det ut. Överallt. Fräscht värre. Eller inte.

Hade verkligen behövt sova skönt en natt. Ligger väldigt mycket efter på den punkten just nu. Och av det blir man inte friskare.

Gnäll. Gnäll. Gnäll. Jag hoppas läsningen blir roligare snart för er.

... söndag än lördag. Ingen feber. Bara snuva och hosta (den har f.ö hållit mig vaken sen kl 5... igen). Så vi drog iväg en snabbis till Barkarby. Först en tur till Toy's R'us (Halloweenfestsoutfits införskaffades) och sedan IKEA. Blev en tv-bänk och titt på annat, för att kunna tänka ut hur vi vill ha det. Och det vet vi nog nu.

Väl hemma igen "dog" jag på soffan. Hade så sjukt ont i foten. Sen plockade vi lite (i vanlig ordning). Åt middag. Nattade barn. Såg på Bron. Och "dog" igen.

Ja, det var min söndag.

Nu är det måndag. Ny vecka, nya tag. Med lite mer positivitet hoppas jag.

Önskar en bra dag!

... tungt just nu. Försöker intala mig själv att det är småpotatis, jämfört med hur andra har det, men allt är ju relativt. Därför går den intalningen inget vidare...

Natten till torsdag vaknade jag flera gånger pga smärta, så på morgonen drog jag till DS. Igen. Väl där fick jag det bästa bemötande hittills (och inga köer). Först en at-läkare och därefter en överläkare. Det slutade med en ny röntgen av hela underbenet. Som inte visade på nåt mer brott. Så slutsatsen blev: "Det gör ont". Vilket gav min självbild en törn. Trodde jag hade en hög smärttröskel. Men tydligen inte.

Lite fler smärtstillande fick jag med mig, men bara för de riktigt jävliga stunderna. Övrig tid gäller nu alvedon + Naproxen. Och sjukgymnastik. Som kräver remiss. Som jag inte fick nån. Och därför väntar jag nu samtal från läkaren. Vilket år som helst.

Nåja. Status nu då? Ja... lite bättre, men trappor går sådär. Och haltar gör jag. Såklart. Sedan märker jag att sträcka ut foten går inte. Alltså, det är inte så att det är för smärtsamt, utan helt enkelt att foten inte svarar på det kommandot. Det kopplar liksom inte. Beror väl troligtvis på de två ledband som de förmodar är av.

Förmodar ja. Eftersom jag inte är Zlatan ger man ju blanka den i mjukdelarna. De hittat tillbaks till varandra. I sinom tid. Så tålamod, Annci. Tålamod.

Om vi nu bortser från foten för ett ögonblick, hur är det då? Ja, då är det förkylt, hostigt (har varit vaken sen kl 5 och hostat) och pannknackigt. Igår hade jag strax under 38 i feber. Nu vet jag inte.

Är jag då ensam i mitt elände? Nä, sörrni. Jag har maken med mig. Fast han är snäppet sjukare eftersom hans feber ligger på aningen över 38.

Och detta mitt i renoveringshetsen. Ja, det är ju inte vi som gör själva målandet. Men packa ner, packa upp och flytta saker från rum till rum - för att de ska kunna utföra det som utföras skall - är det vi som gör. Och med två sjuka, varav en lytt... ja, då känns det lite tyngre än det skulle ha gjort annars.

Hur blir det då? Tja, svårt att säga. Det är bara vardagsrummet som är klart. Och det blev ju... vitt. Men såklart fint. Ännu finare blir det med lite nya möbler så småningom. Den shoppingen skulle skett igår, men det gick ju inte med två sjuka. Varav en lytt. Så de gamla möblerna får haka på nån helg till. Tyvärr.

I morrn färdigställer de hallen och påbörjar köket. På tisdag färdigställer de köket och påbörjar kontoret. Det bör då vara klart onsdag, vilket betyder att vi kan börja återgå till det normala. Men med bättre ordning, för rackarns vad vi ska rensa.

Nä, nu börjar handen som håller telefonen att domna. Så jag ger upp för nu och önskar en härlig söndag. En söndag då jag egentligen skulle ha sprungit Hässelbyloppet. Det kommer jag alltså inte att göra. Så ni vet.

... sista smärtstillande "kompis". Då hade vi hållit ihop i 1 vecka. Tog inget annat under gårdagen och det kändes ju. Idag har jag kört på Ipren. Som inte har hjälpt. Ett smack. Har bajsont i foten just nu. Har inte gjort många knop alls ikväll. Inte ens sittande har gått. Om det fortsätter så får jag nog ringa en läkare igen, för såhär kan jag inte ha det känner jag.

Hemmet ser för övrigt ut som skit. Saker överallt. Och smutsigt. Redan. Och värre kommer det bli när de börjar slipa allt spackel. Hmmmm...

Nä, nu - sova. Och drömma om en bättre morgondag!

... mer än någonsin att det var lördag, för det hade inneburit aningen mer sömn. Idag var det tungt. Är helt slut efter gårdagens fix. Ont i foten hela dagen igår. Och det blev ju inte bättre av att förbereda hemmet för renovering.

Eftersom jag inte kunde bära föll min lott på, att med värmepistol, ta bort en klisterremsa längs med hela trappan. Den har tidigare hållit en kabellist på plats. Behöver jag säga att nästa list sätts upp på annat sätt??????

Fy fan! Ont överallt. Blåsor på fingrarna och för lite sömn.

Men nu är allt klart och idag sätter de igång. Så försök komma ihåg hur det såg ut innan...

Förresten... idag var det än mer höst:

Härligt!!!! Önskar så att jag kunde ta en skogspromenad. Kanske får leta mig upp i spåret i helgen. Där går det ju att gå på mindre vägar i alla fall. Lovar att hålla mig borta från fotbrytande stenar dock.

Ha nu en underbar dag!

... här hösten här. Kalendern vittnar om att jag borde skrivit det redan för typ en månad sen. Men nä. För mig är det höst först när frosten lagt sig en första gång. Och det var idag. +1 grad vid 06.30

Jag älskar den kalla luften som kommer med årstiden. Hög, klar och frisk. Härligt!!

Helgen då? Ja, fredagsmys blev det. Med pizza. Och Idol. Såklart.

Lördagen bestod i lunch hos svärisarna samt shopping i Täby och Stinsen. Avslutade med film. Och en fot i högläge.

Söndagen ägnade jag åt att packa ner vardagsrummet. Det närmaste bull-produktion jag kom var detta:

Men tack å lov styrde W upp Kanelbullens dag med att ha bak-dejt hos en kompis och kom hem med detta:

Underbart goda! Så tack snälla W och Lukas för kvällsfikat! <3

När jag lade mig hade jag så ont i foten att jag började fundera på om de missat nåt. Den tanken har dröjt sig kvar, för igår kväll (med smärtstillande i kroppen) kunde jag inte stödja på foten alls. Detta hänger till viss del kvar även idag. Sååå jävla less. Redan. Och det här som kan vara i ytterligare 6 veckor. Fy fan.

Och idag är sista tabletten tagen, så frågan är hur det kommer kännas utan...

Nåja, det visar sig.

Tränade f.ö igår. På egen hand. 20 min armcykling, rygg å mage blev det. Kändes bra.

Nä, nu är jag snart framme vid jobbet. Önskar en toppendag!