Jösses, vad kass jag är på att uppdatera. Av den anledningen får ni nu en Bildbomb istället. Håll i hatten, nu kör vi ;-)

Innan incheckning växlade vi pengar och åt lunch. Och drack ett glas prosecco såklart ;-)

Sen klev vi på planet för första etappen, Stockholm-Kiev. Det gick bra. Vi kom iväg sent, men landade för tidigt. Så våra 40 min transfer räckte. Och med tanke på den beställda rullstolen som väntade fick vi ännu mer tid tillgodo. Den gled nämligen förbi samtliga köer. Såååå smidigt!

Kl 19.15 påbörjade vi etapp 2, Kiev-Bangkok. Och...phu!! Resan var lång och riktigt jobbig. Bara att erkänna. 24 timmar från dörr till dörr. Med en fot som, under flygresan, inte gick att ha i högläge mer än korta stunder. Bytte tillåmed till ett ledigt 2-säte, men hittade ändå inget läge. För stolarna var så smala, så hur jag än gjorde stack fotfan ut i gången.

Nåväl, fram kom vi och ytterligare en rullstol väntade (utan att vi visste det). Bara att hoppa i och låta sig rullas genom den enorma flygplatsen. Väskorna kom först av alla och den förbeställda taxin väntade. Värsta flytet.

När taxichauffören såg mitt "handikapp" vände han hela sätesgruppen framför oss, så det blev ett skönt fotstöd under de kommande 6 timmarnas resa. Superskönt. Lyckades somna någon timme.

Väl framme väntade Välkomstkommittén med kylda drycker och ett färdigincheckat rum. Supernice!

Efter det har dagarna bara bestått i att sola, bada, äta, dricka, löka, köra rehab, sova riktigt gott, läsa, svettas... ja, ni förstår!

Btw... det är omöjligt att gå med kryckorna i sanden, så det blir mycket "träning". Långsamt och försiktigt är dock melodin.

Det går bra, men den är rejält svullen varje kväll. Fast det lägger jag ingen vikt vid. Det är morgonstatusen som räknas och den förbättras för varje dag. Sååå skönt!

Kolla in märkligaste djuret. Nån typ av krabba. Som inte går att äta. Den är bara "sällskapsdam" i akvariet. Hmmm...??

Henrik å Christer hyrde moppar en dag och åkte runt. De såg bara för roliga ut!

Det var det. För nu.

Ha en finfin helg därhemma!

... jag skrev nu, för det har verkligen inte hänt nåt kul alls. Alla inplanerade lördagsmys med vänner har blivit inställda pga sjukdom, jobbet har tagit all energi så kvällarna har tillbringats på soffan och foten gör inga direkta framsteg. Så... ett liv i träda helt enkelt.

M E N NU... kommer det börja hända grejor. För idag åker viiiiii :-)

Familjen J är redan på plats. Löftet om att vara endast grisskära när vi kommer har hållits, så det känns bra.

Väskorna är i princip packade...

... och kl 11.15 kommer taxin.

Vet ni? Jag har längtat så sjuuuuukt efter den här resan. För efter en tung höst, den förlorade träningsresan och nu operationen så är det enormt välbehövligt!

Så förbered er på lite jobbiga inlägg framöver ;-)

... less på den här vyn. Och idag är det inte ens en fot. Det är en fotboll. Svullen som fan. Och stel. Och öm.

Så, då var det färdigklagat!

Nu är H och hämtar W på gympan. Sen blir det semla. Nu blir det semla, för de kom precis in genom dörren.

Adjöken!

... återbesök hos doktorn. Det gick bra. Och han var inte bekymrad över att jag har ont. För han förklarade återigen att det var mycket allvarliga krosskador de upptäckt och att smärtan är normal.

Ett av ingångshålen var lite infekterad, så det blir penicillin i 10 dagar. De utökade även sjukgymnastiken med gång utan kryckor i hela 2x3 minuter per dag ?

Och jag har jobbat 2 halvdagar nu åxå, så det tar sig ?

Har förvisso varit helt slut och svullen när jag kommit hem. Men ändå :-)

Nu blir det soffan och Fångarna på fortet. Sen sängen. Känns det som nu i alla fall.

I onsdags passade jag på att krycka runt i solen i 10 minuter. Så skönt :-)

Filtallriken är W's. Lagom med müsli. Eller?!

... återbesöket hos läkaren på fredag.

Jag känner att jag behöver höra att allt står rätt till. Det känns nämligen inte så, den är så stel och så fort den inte är i högläge kommer värken.

Samtidigt får jag ju inte glömma att det är mindre än 2 veckor sedan de grävde i foten.

I morgon ska jag jobba 50% och se hur det går. Gissar att jag kommer sova gott när jag kommer hem.

Här är den lite mindre blånade och svullna fossingen...

... i sitt tjusiga bandage. Som jag vill bli K V I T T!!! Det kliar och stramar. Kanske är det "plåster-känsligheten" som börjar visa sig.

Har det läkt som tänkt behöver jag inte ha det mer från fredag. Så håll tummarna!

Nä, nu ett mellis :-)

... dag på alla sätt och vis. Sovit halvkasst, ont i foten (trots värktabletter) och allmänt låg.

Ett par glädjeämnen finns dock... nedräkningen till Thailand (3 veckor och 1 timme kvar!!) och den här knasfian:

Ja, det var väl det den här surkarten hade att delge idag. Adjö!

... 2 sammanhängande veckors semester sedan september 2014. Och det känns.

Framförallt efter skitvintern 2014, skitsommaren 2015, brutna-fotenhösten 2015, mulet-hösten 2015, snö-frijulen 2015 och operations-vintern 2016.

Energinivån har aldrig varit lägre. Så kommande resa, om 21 dagar och 18,5 timmar, är obeskrivligt efterlängtad!!!!!

Första 12 nätterna ska vi bo i precis just ett sånt här hus. På Koh Chang, Klong Prao beach resort:

Grannarna är bästa familjen J <3

Utsidan bådar gott. Men insidan ännu godare...

Sista veckan bor vi kollektivt. Med fam J. Här. I en privat villa på fastlandet. I Mae Pim:

Visst ser det fantastiskt ut?!?! Just nu hade jag iofs kunnat sova i ett dass, bara jag fått sol, värme och gott sällskap dagtid!

Nä, nu ska jag ansluta till Gladiator-tittarna.

God kväll!

... och fläskade in med ett jätteinlägg tidigare idag, men då var bloggen inte kopplad till FB visade det sig, vilket gör att typ ingen vet om att ett inlägg kommit. Så nu flaggar jag för det med det här inlägget :-)

När jag ändå är i farten kan jag berätta att återbesöket gick bra, men doktorn som lade om såret var ingen försiktig duttare direkt... nä, det var rejäla tag.Så jag är rätt mör just nu faktiskt. Fast det är väl iofs hela grejen med att ha en (trång) sko på mig, gå med kryckor på is, inte ha foten i högläge och göra mer på ett par timmar än jag gjort på dagar som påverkar det. Så nu ska jag bara äta lite lunch, sen blir det nog en tupplur.

Jaha, men vad sas då om foten? När jag sa att jag har ondare än jag förväntat mig, med tanke på att det var ett relativt litet ingrepp, sa han att det inte var konstigt. För det var värre än väntat; "En mycket stor och allvarlig brosk skada på det värsta stället i foten". Han beklagade att det inte kunnat ses tidigare... Så då ojjar jag mig inte i onödan. Tänker därför tillåta mig att vara hemma resten av veckan (är ju sjukskriven hela nästa åxå, men det hoppas jag inte ska behövas) och vila bort smärtan.

Så ni vet var ni har mig de närmaste dagarna :-)

Förresten, en bild på den opererade foten... vill du inte se, scrolla inte ner.

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I