... avklarat. Och en ok-stämpel på rumpan blev det åxå. De var mycket nöjda med mig och mina resultat. Hade dock lite lågt järnvärde (men bra blodvärde... som iofs kan bli dåligt om inte järnet ökar) och lågt "bra" kolesterol. Så lite har jag att jobba på.

Nu blir jag inte kallad till St Göran igen, utan bara till VC. Känns sorgligt på nåt vis. De har ju varit med under hela resan, så det är som att skiljas från en kär vän.

Nu ska jag sova. Faktiskt. Natti natti!

(han fick frukost på sängen och man fick smula så mycket man ville... sen fick han massage på salong, fika på café och avslutningsvis en god middag bestående av oxfilé med potatisgratäng)

... men idag är det 5-åringen i familjen vi firar.

Japp, vi har en sån och det är... JAAAAAAAG! För idag är det exakt 5 år sedan jag blev pånytt född och påbörjade resan mot mitt nya liv. Då såg jag ut såhär:

Här är jag idag:

Eller ja, detta är en samling bilder från året. Det här är idag. På riktigt. I morse (därav de mycket trötta ögonen). Och faktiskt precis vid tidpunkten då jag lades på operationsbordet:

Här är ytterligare några bilder från resans gång.

Direkt efter op:

Första icke-pureeade kosten:  

Innan bukplastiken:

På sjukhuset, 11-12/4-13

Efter bukplastiken 11/4-13:

Nu får det vara nog med bilder. Det handlar ju trots allt inte om det visuella. Visst är det en stor del, men det mentala och fysiska är så mycket större.

För även om jag aldrig mått dåligt av min övervikt, så måste jag ju säga att livet är så mycket lättare nu. För att göra alla de vardagliga saker som är självklara - för alla som inte varit kraftigt överviktig - utan ansträgning stärker enormt. Som att knyta skor, klättra i lekställningar, sitta i en flygplansstol, inte behöva tänka på om stolen du ska välja i rummet har armstöd eller ej, köpa kläder som jag VILL ha och inte som jag kommer i o.s.v Det är en helt obeskrivbar känsla. Magisk. Fantastisk. Och jag kommer för alltid vara ödmjuk och tacksam för den här chansen.

Och bukplastiken sen då... den blev liksom pricken över i. Att få bort de sista resterna av min forna hydda lade ännu mer tyngd i mitt mantra: Surreal, but nice!

Jag gick ner som mest 50 kg, men har under den här sommaren gått upp några kilo... så vid dags dato är viktnedgången -47 kg. Men de 3 kg försöker jag jobba bort nu och därefter ska jag sätta fart med de kvarvarande 8. Och det är klart det går... det är ju småpotatis i det stora hela.

Nä, nu ska jag ta ett kvällsmål och sen leta mig till bingen. Återkommer i morgon... efter mitt återbesök på St Göran. Det är ju dags för 5-års kontroll.

Natti natti!

... färdigfirad. Och det blev varken fallskärmshopp eller bungyjump som han befarade. Nä, skjuta fick han göra. 9 olika pistoler och revolvrar. Något han aldrig gjort... men velat göra. Så de var en lyckträff.

Hahaha... träff... skjuta... Hahaha... Jaaaaa, jag ska gå och lägga mig! Zzzzzz...

Efter det åt vi gemensam middag. Toast Skagen, kalvgryta och äppelkladdkaka. Mmuuummssss!!! Gott. Och trevligt. Som alltid.

Nu - God natt å dröm sött!

... ett par dagar runnit mellan fingrarna. Jösses, så fort tiden går!!

I torsdags var det provtagningsdags inför min 5-års GBP kontroll på tisdag. Fatta, 5 år. Gaaaaaaalet!!! Jag skulle vara fastande och ville därför komma tidigt, så jag steg upp vid 06.30 och tänkte dra vid 7. När jag gläntade på rullgardinen såg jag den... S N Ö N!

Det fick mig att vilja komma iväg ännu tidigare, för jag såg Essingeledens milslånga köer framför mig. Så kl 06.50 satt jag i bilen. Och tur var väl det för... NOT!! Inte en bil, inte en kö. Kl 07.15 svängde jag in på vid St Göran. Efter att ha betalt parkeringen och letat mig till labb var klockan inte mer än 07.25 Tack och lov var väntrummet öppet, så jag tog mitt könummer...

... och gick in. Ja, lite panchisvarning är det nog. Jag vet. Och ja, tiden på lappen är fel... de har uppenbarligen inte ställt tebax klockan.

Efter att ha sminkat mig (prioriterade inte det hemma) slog jag mig ner. Läste lite i en tidning och vips... Bing bong... Min tur. Kl 07.40 20 min innan de ens öppnade. Sååååå bra!

Sköterskan ansåg att det var dumt att låta folk vänta när hon ändå var klar med dagens förberedelser. Härlig inställning, service i min smak.

Kl 08.10 gled jag, till Johannas stora förvåning, in på jobbet. Mycket bra. Kom tillåmed före cateringfirman.

Det var sista dagen på en 3-dagars utbildning som jag råddat frukost/lunch/fika/refreshments till. Så jag fick liksom avsluta det jag påbörjat. Och tycker är kul.

Igår hade vi ytterligare en bra dag på jobbet. Fick massor gjort och kunde på em ta en kaffe med fötterna på bordet (typ) med riktigt gott samvete. Och med en skön fredagskänsla i kroppen.

När dagen var slut tog jag pendeln till Märsta. Där väntade middag med H & W. På Burger Bistron. Ett skapligt nytt hamburgerhak. Hade läst mycket om stället, så förväntningarna var höga. Och ja, de besvarade dom. Riktigt, riktigt gott. Vi var alla mycket nöjda och kan varmt rekommendera stället. Men... kanske inte på fredags- och lördagskvällar. Shit vad folk. Vi fick sista bordet och då var vi ändå där typ 17.50 De fick neka flera som ville ha bord och folk satt i baren i väntan på bord.

Insåg förresten att det var ett tag sen jag var i Märsta. Höghuset fanns inte på den tiden. Hmmm...

Väl hemma blev det film i soffan. Och ostbågar. Sega sånna från förra helgen. Mmmmmmmums!!

Kl 23 somnade jag mycket gott och sov oavbrutet till kl 06.50 i morse. Utvilad!

Idag ska W till simhallen med K och därefter hem och leka hos honom.

H ska iväg med Johan, Martin och Christer. På vad säger jag inte. Än. Det är nämligen C's överrasknings40årspresentdag idag. Minsann.

Kl 10.30 ska jag träna ett skutta-runt-pass och vid 15.30 ska jag hämta Linda och barnen för vidare färd mot Vallentuna och familjen J. Där vi ska äta gemensam middag när grabbarna (hur länge kan man säga grabbarna undrar jag?) är tebax. W ska åxå med såklart. Henne fiskar vi upp längs vägen eftersom K bor åt det hållet.

Känns som det kommer bli en toppen-lördag! Köra ska jag åxå, så det kommer bli en toppen-söndag med. Faktiskt.

Nä, nu - frulle!

Men nej... höll på att glömma... Marre skickade mig en bild från träningsresan. Den gör mig glad och den visst tydligt att det ÄR kul att träna :-)

Nu - frulle!

... man ger bort något man själv kommer lida sig igenom.

Biljetter till Håkan Hellström-filmen. Det fick jag. Av H. Med orden: "Vill du ta med nån annan är det helt ok". Han fick inget utav mig. Än.

I övrigt har kvällen bestått i 1 timme på gymmet, tända ljus, vin och oxfilépasta. Och en promenad längs memory-lane. Och tryckare i köket.

Nu återstår en stund i soffan. Utan vare sig mat eller dryck. Ska ta prover i morgon och måste vara fastande från kl 20. Hmmmm...

Natti natti!

... med min bästa vän, den jag skrattar med, lever för, drömmer om och älskar innerligt!

Så stod det på vår bröllopsinbjudan. Och det stämmer även idag. När 10 år har gått. 10 år. Jösses. Det är fan en bragd nuförtiden. Så GRATTIS till oss!!

Kvällen blir lugn, men en bubbel knäcker vi garanterat. Fest har vi ju haft. I lördags. Och vilken fest sen då.

Jag var ledig i fredags för att fixa. Och fixa gjorde vi.

Klädde lokalen i markväv, dukade fint, lagade massor med god mat (potatisgratäng och dubbelmarinerad oxfilé) och pyntade.

På dagen D vaknade jag tidigt, gick till lokalen och lade sista fingret vid saker där.

Sedan grundade vi med gräddstuvad pyttipanna (det hjälpte föga). Och eftersom allt var så lugnt att jag tillåmed sov middag en stund unnade jag mig ett glas vin när jag strök H's skjorta.

Kl 17 kom gästerna och vi började med en kombo av bubbel å praliner... precis som för 10 år sedan.

Sedan åt vi toast Skagen till förrätt... precis som för 10 år sedan.

Efter det bidde det varmrätt och när den var klar drog Sara igång en vigselceremoni där vi förnyade våra löften. Vi sa JA. Igen.

Sen tog Johan över. Han höll ett litet tal och visade sen filmen från vår möhippa & svensexa. Herregud! Jag skrattade så jag grät! Helt underbart!

Tack fina ni för ett härligt inslag till festen!

Sen var det dags för tårta. Och Marre did it again... Gudomligt god! Och en kopia av ursprunget blev det åxå. Så fiiiin!

Den understa är ursprunget. Således är den översta Marres verk.

Sen bara kalasade vi. Ända till kl 03.30 Då sparkade vi ut de sista gästerna.

Fick nåt fint åxå som fick mig att minnas möhippan ännu mer...

En affisch med Roffe. Min husgud. Och mitt frikort. Jorå. Så är det. Han är bara männens man i mina ögon. Underbara människa. Tack Linda <3

Andra presenter fick vi åxå... Skumpa, blommor å lite annat. De tittade vi lite extra på dagen efter.

TACK, TACK, TACK underbara alla för att ni delade dagen med oss och gjorde den enormt minnesvärd!

Och nu återstår en bild. På det viktigaste.

Mannen som är skälet till allt. Tack älskade make för de 10 år som gått. Älskar dig mer än vad ord kan beskriva <3