... kan jag sluta ljuga för er. Vet ju inte exakt vilka som läser min blogg, därav lite lögner de senaste dagarna. Varför? Jo, det vaknades nämligen surpriseparty för Moffa som ska fylla 40 år till veckan.

Lotta och jag bestämde det tidigt i somras. Hon skötte inbjudningar, jag fixade mat (smörgåstårta) och Lottas brorsdotter tårtorna.

När Moffa var på jobbet på fredagen dukade Lotta i lokalen vi skulle vara i. Sedan möttes vi där allihop på lördagen. Utom Moffa & Co. såklart. När alla var på plats gick vi hem till dom, smög uppför trappan (som är inomhus) och ställde oss i hallen utanför kontorsdörren... där vi fått veta att han satt. Sedan knackade Lottas ena bror på och sa att pizzorna kommit.

Det var bestämt att de skulle komma för att ha en ursäkt att hålla honom hemma.

När han kom ut stod vi alla där och sjöng å tutade. Han blev liiiiite lätt överraskad kan man säga.

Efter kramkalas lämnade vi honom så han fick göra sig klar

Ja, sen drog festen igång. Det var superskoj! Och den innehöll god mat och gott fika. Sedan både karaoke och dans. Och vin. Mycket vin. Tyvärr.

Var sliten igår... men i vanlig ordning berodde det på för lite sömn. Vaknade efter bara 4,5 timme. Blir så less.

Nu är det bara en fest kvar, sen får det räcka för i år. Usch, har varit mer än salongsberusad fler gånger bara sen juni än vad jag varit på de senaste 9 åren. Typ. Är less på förstörda söndagar nu...

Nåja, tränade gjorde jag i alla fall. Ett Flex-pass. Typ en låååång stretch. Det var skönt.

Nästa träning blir onsdag. Ser redan fram emot det.

Läste en grej på FB igår. En ytligt bekant (hon hittade mig via min blogg för 5 år sedan, vi har setts en gång IRL) hade gjort en uppdatering som fick mig att må illa.

För 3 år sedan träffade hon kärleken. Snabbt köpte de hus och fick sitt första barn. 11 månader efter kom barn nr 2. De är snart 1 resp 2 år alltså.

För en tid sedan sprack det och hon lämnade honom. Det blev för mycket för honom, så häromdagen tog han sitt liv.

Fyyyyy faaaan så tragiskt. Hur kan en människa bara må så dåligt och inte visa det och söka hjälp? Man tycker ju att när livet innehåller 3 små barn (han hade ett sedan innan) finns det väl mer än en anledning att inte vilja kasta in handduken.

Usch, fyyyy... Mina tankar är med henne och barnen nu. Och jag hoppas innerligt att hon inte tar på sig skulden för detta. <3

Nu - jobbet. Hann med en tidigare buss. Av misstag.

Ha en finfin dag!