... så lång tid har det gått. Tack så mycket å kram tebax från oss!

Kastar mig in en snabbis för att visa bilden jag utlovade.

Kom ihåg att den är scannad, därav den något sämre kvaliteten.

Nu ska vi snart lägga Wilma. Sen när hon somnat så ska vi hån***... eh... nä, jag menar se på film  .

Ha en trevlig kväll å som jag sa tidigare - Sov gott & dröm sött!!

p.s Kommentarssvar:

Sandra - Tack gumman! Se så, torka tårarna nu ;-). Det går bra för W. Hon pratar lite om det, men det går som sagt bra. Kramar!

Emmely - Ja, du... Förmodligen saknar jag något visentligt i huvudet, därav "modet"... eller kanske dumheten... att lägga ut bilderna. Men det ger mig en spark i röven åxå. En spark för att en gång för alla bli av med den bilden av mig själv. Förinta den för alltid. Förstår du vad jag menar? Och av mitt "mod" kom inspirationen till dig och bara av den anledningen var det värt det!!

Och du, tack för grattiset. Var så lugn, din tid kommer. Jag trodde inte heller på sånna saker när jag var 17. Som när jag började mitt första jobb när jag var 18. Då jobbade jag ihop med "tanter" som var 29 och som kunde prata om saker som hände för 10 år sen. Herregud, så gammal skulle jag aldrig bli. Men någonstans drog livet iväg och nu kan jag prata om saker som hände för 10... och till å med 20 år sen. Kram på dig!!

Först: Tack alla goa som kommenterat (på fejjan) mina ord i 10-årsinlägget *glad*

Vi var ju här...

... i söndags och tänkte visa er några bilder.

Först denna tavla, till W´s förtjusning... Blixt, eller??

Har du någon gång funderat över en mouche´s betydelse vid olika placeringar i nyllet, se här:

En prinsessa. På riktigt. Jo, det är sant. Jag lovar!!

Eller var det en kung? Hmmm...

Visning av brudklänningar, från Gustav III´s bröllop och framåt. Klänningen längst till vänster är Silvias. De andra har jag glömt bort. Tyvärr.

Alltså, hur smidigt är det här då? Hörde någon berätta att man gjorde sånna breda klänningar i kombination med mycket smala dörrhål. Allt för att kungen skulle få vara ifred i sin kammare. Sant?!

Äkta kungavagnar, "Kröningsvagnar", med några detaljbilder.  Hade varit kul att testa någon gång... Vad tror ni om stötdämpningen??

Tillsist en alldeles äkta kungakrona. Den låg i Karl X Gustavs kista när denne begravdes år 1660:

Och tillsist den här kusen:

(Foto: Göran Schmidt, lånad från Livruskammarens hemsida)

Han står där, uppstoppad. Eller inte uppstoppad på riktigt... innanmätet är en trähäst klädd med ett äkta skinn från stridshästen Streiff (klickar ni på länken får ni en historielektion). Det var den häst som Gustav II Adolf red då han stupade i slaget vid Lützen den 6 november 1632.

Tänk att det finns bevarat. Efter flera hundra år. Och i nyskick. Helt sjukt. Nuförtiden kan vissa inte ha en pryl i en vecka förrän den är repig/paj/skev/sprucken. Ja, imponerande. Är det när man kommer till sånna insikter som man inser att man börjar bli äldre? Jag menar, för 20 år sen hade jag suckat och gått vidare. Nu sitter jag till och med och läser om det. Frivilligt.

Om en timme bär det av hemåt. Ska bli skönt. Är trött på att sitta här i offentligheten och gäspa. Det gör jag bäst hemma. Och är det så att jag faller i sömn i soffan, och jag inte hör av mig något mer idag, så hörs vi helt enkelt i morgon.

För säkerhetsskull önskar jag er redan nu en god natt, med vackra drömmar!!

... är en lång tid. Under det gångna decenniumet har vi:

• fyllt år 10 gånger
• bytt årtionde
• upptäckt digitalkameran

Och i mitt fall även:

• träffat mannen i mitt liv
• förlovat mig
• gift mig
• fått en underbar dotter
• rest en massa
• bytt jobb några gånger
• hittat tebax till vänner i halv-glömska
• pluggat upp högskolebehörighet
• kommit in på universitet (och tacka nej)
• tagit beslut om en gbp och gått ner varaktiga 40 kg

Ja, ett axplock, men en hel massa ändå som synes. Varför kom detta just nu då? Jo, jag och Henrik blev ett officiellt par idag. För just 10 år sedan. 12 augusti 2000.

Jag hade blivit lämnad, med stor sorg. Trodde livet var slut. Men Henrik fanns där... torkade tårarna, lyssnade och hjälpte mig uppskatta livet igen. Det övergick så småningom till något större, djupare.

Vi hade väl "strulat" lite ett tag, men det var bara oss emellan. Ingen visste (eller??   ) .

Så var vi på en kräftskiva ute på Lådna. Jag presenterade mig för en tjej och fick frågan: "Jaha, det är du som är tillsammans med Hulta?"

Eh... jag hade inget bra svar på det och insåg att vi nog måste "bestämma" oss för att gå live eller avsluta. Så det blev ett snack den natten. Vi hade följt Sara (som var aningen överförfriskad) till stugan (hon behövde sova om vi säger så) och påvägen tebax stannade vi på en äng, i månskenet. Där pratade vi lite och kom fram till att "JA, vi kör". Och här är vi nu, 10 år senare.

Som för många (alla?) andra har det inte varit en spikrak väg vi vandrat - men vi vet vad vi vill och jobbar utifrån det när shikanerna hopar sig.

Vi borde absolut fira - men idag är det inte aktuellt. Fast till helgen då ska vi hitta på något. Kanske borde vi äta kräftor, det var ju det vi åt den gången... mellan alla nubbar ;-). Har en bild från den kvällen. Jag scannar in den (det var ju före digitalkamerans tid) och lägger upp den ikväll så får ni se.

Avslutar nu med att säga:

 Henrik, jag älskar dig!  

Nu går vi mot vårt andra decennium... låt oss nå fram!

Puss puss / din fru   

Jag är sååå trött idag. Så trött att det blev en sångtext av det.

Sömntuta, absoluta!

Text: Jag

Melodi: "Vill ni se en stjärna, se på mig" av Franz Doelle

Sovit som en kratta, det har ja´!

Det är svårt att skratta, just ida´!

Och den stora haken, är att vara vaken.

Jag en söömntuta, absoluta!

Ja, så känns det idag. Men i morgon, då hoppas jag på en annan melodi ;-).

Idag blir det fullt upp. Ja, efter jobbet alltså. Ska hämta W, åka till donken å käka middag, vidare till Sollentuna, lämna in bilen på verkstaden (service), få lånebil, jala hem, ta emot en städerska som ska besiktiga huset, gå till Friskis och köpa kort, äta mellis och sedan SOVA!

Städerska alltså - nu blir det allvar. Känner att det är en lyx vi kan unna oss nu med två heltidslöner. Kostar inte mer än 1000kr/månad - vitt. Tänk så mycket roligare livet kommer att bli utan detta gissel som städning är. Mmmm...

Nej, nu ska jag göra ett par saker här...

Oj, nu har det gått en halvtimme... precis när jag skulle posta det här inlägget fick jag besök av ett par från Adecco. BU-chefen + hans efterträdare. Trevligt. Så nu gör jag ett nytt försök att posta till er.