Livets resa - på mitt sätt!

Direktlänk till inlägg 7 augusti 2018

Och här kommer...

Av Annci Hultström - Tisdag 7 aug 09:12

... ett låååånt inlägg från mig. Det blir nog så under semester, att de blir färre men långa. Sen ska jag nog få lite mer kontinutet på skrivandet.


Jaha... vad har hänt sen sist då? En M A S S A!


Lördagen inleddes med lång frukost och nagelfix. Pride väntade och då måste ju naglarna få sig en omgång. Resultatet kommer här + de första tagna bilderna på plats.

 

Ser ni han segwaypolisen? Jag följer honom på intagram och han var den första vi såg när vi kom in på Sturegatan. Lustigt sammanträffade. Eller inte. Han tycks alltid vara där allt händer. Och jag är inte ensam om att följa honom om vi säger så, för vilket jubel just han drog ner när han kom farandes. 


Efter paraden - eller ja... hälften av den... det var vad vi orkade på 3 timmar (!!!) - åt vi middag på Pong med familjen K. Därefter gick vi till dem på "AP" (after parade). Vi kollade in bilder från deras USA-resa och drack bubbel. Trevligt. Som vanligt iofs.


 

Det spreds en del hjärtkonfetti under paraden. En fångade jag upp och satte på min svettiga kind. Och lämnade ett fint färgat märke efter sig som inte gick bort ens med skrubb. Såg ut som jag åkt på en snyting.


En hamnade åxå innanför Gunnar's strumpa. Den lämnade ett TYDLIGT hjärta efter sig. Så tydligt att man kunde missta den för en tatuering. Undrar om han fått bort den nu     


 

Den här skylten uppenbarade sig framför mig åxå. Kul. Jättekul. Och vad är oddsen av alla dessa människor (45000 st gick i paraden) att han hamnade just framför mig?!

 

Åsså den här... blev lite rörd. Det är texten från en låt vi sjönt i kören, "This is me" från filmmusikalen "The greatest showman". Handlar om en som blivit retad i hela sitt liv, men som hittar kraften att gå vidare. Låten var så mäktig att sjunga, att rösten bröts ibland. Så jag blev glad av att se skylten   

 

I söndags hade SMHI lovat regn, så vi bokade biljetter till "Mamma Mia, here we go again". SMHI höll löftet, så då var det helt ok att gå in på en matinée. Ettan var bättre, men tvåan var absolut sevärd. Och jag grät, precis som förra gången, över känslan av det musikarv ABBA lämnat efter sig. Att det är så "intressant" för en hel värld att man får med de skådisarna. Grymt!

 

Väl hemma blev det en vända Chicago. Vi spelade det med Sara & Christer och har nu lärt W det. Hon tyckte det var så kul, så äntligen har vi något nytt att spela   

 

Och igår var det dags för ett besök hos fotdoktorn. Grundanledningen var att jag behövde ny remiss för att få fler besök till naprapat. Det fick jag. Sedan tog jag upp problemet med mina ärr. De har ju växt fast och hindrar mig ett vrida foten. Doch ville han inte lossa dom eftersom det är stor risk att det blir mer ärrbildning. Fair enough. Fick tips om ett silikonstoft som jag har beställt nu som tydligen ska hjälpa. Vi får väl se.


När jag ändå var där tog jag upp att foten känts "skum" sista 2 veckorna. Som att den är vätskefylld. Sa att jag normalt drar på mig mycket vätska och att det fuktiga vädret säkert är orsaken. Och så var det. Leden såg/kändes jättebra, men han kunde se vätska i underhuden när han gjorde ultraljud. skönt. Då är det bara att tuta och köra nu.


Jag var f.ö på ett nytt ställe. Eller nytt å nytt. Dr. K som opererade mig sista (jag säger sista nu... det känns bra) gången tog med sig alla i teamet, utom Dr. T som opererade mig de första två gångerna, och startade eget. Han sa, i klartext, att han inte hållit måttet och att de inte ville jobba ihop med en sådan person.


Med det sagt hoppas jag innerligt att den "anmälan" jag gjort mot honom/dom (förra kliniken) ger något. Det ligger i Dr. K's händer nu att skriva ett utlåtande. Och med tanke på hans sätt att uttrycka sig hoppas jag det fastnar på pränt på samma sätt.

 

Familjen väntade i bilen under mitt besök, så när jag var klart där åkte vi direkt vidare till Lida Friluftsgård. Det var

dags för en vända i deras höghöjdsbana. 


För 3 år sedan, när vi var på Leksands sommarland, klättrade jag upp och skulle prova en på 10 meter. Jag fick se mig besegrad och återvända till marknivå illa kvickt. Vågade helt enkelt inte.


Nu skulle jag göra ett nytt försök, så på med selen.

    

Jag förklarade för killen i "kassan" att jag var rädd. Då var han snäll nog att säga att jag kunde betala efteråt om jag genomförde det. Jag betalade inte. Jag var så rädd. Och då valde jag den lägsta banan som vuxna fick ta. här ser ni hur "högt" upp jag var.


HAHAHAHA... löjligt ju. Nåja, alla kan inte gilla allt.

  

De andra 2 klättrade dock på för glatta livet. Högsta punkten var 16 meter (sa personalen... hemsidan säger 11). Helt sjukt. Det gicks på hängande stockar, kryss utan stabilitet m.m Det svingades i lilaner och åktes zipline. Där uppe. Galet.

Själv knatade jag runt på marken och njöt av vädret. Och djurlivet. 









När vi var klara åt vi lunch och körde sedan en runda äventyrsgolf. Avslutade dagen med lite shopping på Dollarstore. Eller nä... inte avslutade. De gjorde kortspel och filmen "101åringen som smet från notan". Riktigt usel. En överstruken kalkon fick den. Inte mer.


Middagen blev halloumiburgare. Igen. På min hade jag: aioli, jalapenos, tomat, bacon och stekt lök. Så galet gott.


Idag har vi inga planer än så länge. Jag kan tänka mig att ligga hemma på solstolen och bara löka. Få se vad de andra känner. När de nu tänker vakna...

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Annci Hultström - Torsdag 13 dec 20:28


Glad Lucia på er

Presentation


Livets resa - på mitt sätt!

Mot målet

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2018 >>>

Arkiv

Ställ en fråga

9 besvarade frågor

Tidigare år

Länkar

Gästbok

Sök i bloggen

Maila mig gärna

annci.hultstrom@hotmail.com

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Livets resa - på mitt sätt! med Blogkeen
Följ Livets resa - på mitt sätt! med Bloglovin'

Följ mig


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se