... att gnöla över avskavningar på soffbordet efter att ha sett Jens Lind's Khao Lak-dokumentär.

Stranden som det mesta filmades på var Bang Niang. Där vi bodde bara 3 veckor innan. Och Mai's quiet zone besökte vi åxå. Att se det helt och fullständigt skövlat med marken gör ont. Hmmm...

Dagen blev i övrigt som tänkt... Storstädning. Med det kastades även julen ut. Tillåmed jag fick nog.

När W kom hem från stan gick vi över och firade vår underbara granne. Hon blev mycket glad och överraskad över att vi hade koll på det. Där var det fullt hus... barn, barnbarn, barnbarnsbarn, syskon, syskonbarn, syskonsbarnbarn, vänner... åsså vi. Trevligt var det! Och söt är hon <3

Vår gamla skvallerkärringgranne var där åxå. Tyvärr. Vi hade helt förträngt hur jobbig hon var. Fyyyyy, vilken fruktansvärd människa. Jargongen var:

Hon bor sedan 6 år på Fårö, efter ett helt liv i Väsby. Men oj, oj... hur kunde hon ha bott här, ett så hemskt ställe. Och de som bor i hennes gamla lya nu, vilka suputer (stämmer iofs, men så länge de inte stör oss får de dricka 3 helrör på en kväll om de så vill). Och hur hade jag gått ner så mycket, jojo minsann... operation ja... Hon hade minsann gått ner 30 kg utan det hon (de 30 kg hon tappade då måste hon gått upp efter att hon flyttat härifrån, för hon så precis lika "fluffig" ut nu som då).

Åsså envisades hon med att tro att jag skulle minnas folk som kom på besök hos henne när hon bodde här: "Ja, du minns väl hon som..." osv. Herregud, människa. Mitt liv är fyllt med viktigare saker än att minnas vem som kom till dig för 6-13 år sen. Gaaahhhh...

Usch. Fy. Spott. Och. Spä.

Nu ska jag sova. Jag är trött. Det har ju inte blitt nån tupplur på soffan idag. Natti natti.

... är så långt jag kan sträcka mig just nu. Ett God framför ber jag att få återkomma med när (om?) det känns aktuellt.

Magen är ok, men nacken är stel. Igen. Och snuvan är tebax. Och som grädde på moset - pannknack. Allt detta har jag förvisso råkat på vid ett flertal tillfällen under de senaste dagarna, och då har jag överlevt så det gör jag säkert idag med.

Jag följer Paolo Roberto på Instagram. Han är bra. I det stora hela. För ibland blir det lite väl mycket med hans tyck om att alla som inte tränar nåt 6 dagar/vecka är lata soffpotatisar. Men lyckas man förbise det så är hann peppande och kommer med en faslig massa klokheter, både kring träning/kost men åxå för det mentala. Som dessa tre visdomar... lånade från hans sida:

Så bra!

Nej, nu ska jag ta min stela nacke, snuviga näsa och värkande huvud och pallra mig till köket. Ungen ska utfodras, och piffas, innan avfärden kl 9.

Adjö så länge!