Direktlänk till inlägg 15 juni 2014
... sa jag upp bekantskapen med en person efter att denne (något på lyset) sagt till mig, efter en lång diskussion om viktnedgång, att det är lata människor som gör en GBP.
Under samtalets gång bad jag henne flera gånger, lugnt och sansat, att sluta för att hon gjorde mig ledsen och vägrade förstå hur jag kände och att det faktiskt kan vara räddningen för många (jag hade då gått ner ca 35 kg). Hon var rent elak och jag reste mig och gick.
Dagen efter ringde hon, nykter, och fortsatte på samma bana. Malde på om att det går bara man vill... Jag bad henne återigen att sluta och lade sedan på luren. Efter det har vi aldrig haft kontakt. Jag har sett henne en gång, dragandes en barnvagn. Det var ca 2 år sen. Idag såg jag henne igen. Och vet ni vad?! Hela jag fylldes av skadeglädje. Hon hade gått upp massor i vikt och såg minst 15 år äldre ut. Sliten så in i bängen.
Jag sa till H att det är tur att jag är rätt vänlig som person annars hade jag nog gått fram och sagt: "Men hej! Kände inte igen dig först, du har förändrats så. Du ser så sliten och plufsig ut. Hur är det egentligen?".
Han sa att man faktiskt inte vet anledningen... det kan ju vara sjukdom eller annan anledning som satt sina spår. Och självklart kan det vara så, men skadeglädjen finns där ändå. Faktiskt.
Har nyss förberett dagens middag. Det blir foliepaket med lax, potatis och grönsaker. Dessa ska grillas och jag längtar redan efter att få sätta tänderna i dom. Mmmmm...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 |
15 | |||
16 | 17 | 18 |
19 | 20 |
21 | 22 | |||
23 |
24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
29 | |||
30 | |||||||||
|