... plagg är nu vikta. 10000 strumpor är ihop-parade. Kylen proppfull. Ja, vi har med andra ord gjort våra sysslor. Nu har jag precis ätit upp mitt kvällsmål, så nu väntar bara sängen.

Önskar en god natt. Sov gott och dröm sött!

... var nog inte så illa som jag befarade igår. Har ont i dag, men inte så att jag inte kan röra mig. Men det blir trots det ingen träning idag (H ska åka och handla). Och inte i morgon heller för den delen. Då ska jag dejta med min man. W ska nämligen på Cirkus med farmor & farfar + sina kusiner. Då tänkte vi passa på att gå på lokal och äta middag och sedan se filmen "Bridesmates". Ser jag fram emot. Mycket.

Imorse, strax efter kl. 7, kom byggarna till oss. Jag hade hunnit gå hemifrån redan, men H & W var kvar hemma. De kommer väldigt tidigt. Tur att man ändå är vaken. Jobbigt det skulle vara om man jobbat natt eller ska jobba kväll. Blä. Och eftersom de kommer så tidigt gäller det att klä sig det första man gör när man kliver upp. Ja, om man inte vill bjuda dom på mer än jobb vill säga.

De skulle börja fuktspärra nu. Det är någon blå tapetliknande variant som visst skulle vara bättre än sån man "målar" på. Det var vad dom sa till H. Men vad vet vi om det? Nada. Hursomhelst känns det bra. Det betyder att det är typ primer, nå´t annat kladd, murbruk och sen kakel kvar på väggarna (enligt vad jag lyckats läsa mig till på nätet). Gud, vad det låter B när jag läser det... Jag vet verkligen inte vad jag skriver om... renovering gör mig lost in space. Nåja, det går framåt i alla fall. DET är jag säker på  .

Förresten, jag trillade in på en blogg. En kvinna i min ålder vars (myndiga?) dotter äntligen fått tatuera sig. Det skulle stå "Don´t lose yourself" över hela bröstet. Men tatueraren hade skrivit "Don´t loose yourself". Plötsligt var betydelsen en helt annan. Nu tyckte de att det var uteslutande hans fel. Men jag håller inte med. Tycker ansvaret även är hennes. För de trycker ju upp den färdiga bilden på kroppen med kalkeringspapper innan de börjar, då borde hon reagerat. Det hade jag gjort i alla fall. Eller så visste hon helt enkelt inte hur det stavades och tackade för sig och gick, och surnade inte till förrän hennes mor upplyste om felet. Vad tycker ni - vem bär ansvaret?

Nej, nu är det mellisdags. Men vi hörs säkert senare igen. Ha det så bra så länge.