... of God - vilken vecka det har varit. Ska sammanfatta den lite kort. Då förstår ni kanske mitt blogg-bortfall den gångna veckan. Jag börjar där jag slutade...

Lördag 24 mars

Wilma skulle på kalas och vi till Nasdaq (och loppis). Alla var astaggade för vad som väntade (W = kalas, H = Nasdaq och jag = Loppis), så efter frukosten gjorde vi oss alla klara och styrde sedan bilen mot centrum för att köpa en present till födelsedagsbarnet. När det var avklarat var det dags att lämna av W. Väl där tog det stopp.

Hon stannade innanför ytterdörren, sträckte armarna i skyn och grät som en 2-åring. Hon skulle inte gå på något kalas själv. GAH - jag blev såååå arg, men framförallt besviken. Försökte allt... övertala, peppa, ilskna till. Men nä... Till saken hör att det BARA var tjejer hon träffar varje dag. Bara skolkompisar. Och hon har även varit hos födelsedagsbarnet själv och lekt för bara 2 veckor sedan. Mamman försäkrade mig om att jag kunde stanna. Visst, det tror fan det... men jag VILLE inte. Hade sett fram emot att få göra något med min man, för en gångs skull.

Nåväl... jag stannade kvar. Bytte mitt roliga mot 3 timmar på ett barnkalas. Jippi... Detta resulterade i redigt sur mamma... kunde verkligen inte uppskatta resten av dagen. BLÄ!!! Varför vi inte gick hem istället? Jo, tjejerna som var där var samma som var med när W reagerade likadant på ett kalas i januari och jag är rädd att de kanske tycker att hon är "knäpp". Så jag ville liksom att hon ändå skulle få vara med. Naturligtvis släppte det sen och hon lekte som vanligt.

Efter det åkte vi en sväng till Stinsen. Kollade lite skor (ok, då... köpte ett par åxå) och åkte sedan hem. Resten av kvällen var bara booooring.

Söndag 25 mars

På söndagen vände jag upp och ner på hela huset. Tokstädade. Ja, bakom spisen och allt. Sååå fint.

Under tiden var W och lekte med J (en kompis). Ute. Men efter ett tag ville de komma in. När det var dags för J att gå hem att äta, så jag ropade ner dom. Stolta kom de ner för trappan. Med en varsin stor tatuering. Mitt i pannan. Hmmmm... jag sa att det inte var helt ok och förklarade att J´s pappa fick avgöra om han fick ha den kvar, men att vi bestämde att hon inte fick gå med den till skolan. Hon blev så asförbannad att det inte finns ord för det... genom tårar följde hon J hem på cykel. Efter en stund kom hon hem igen, ställde ifrån sig cykeln, stod kvar och grät en stund. Jag såg allt genom fönstret när jag höll på att laga mat. När jag var klar med det var hon borta. Jag ropade och ropade... och skrek. Inget svar.

Så vi åt och tänkte att hon kommer tillbaks. Men nä. Så det var bara att bege sig ut och leta. Vi lämnade olåst så hon skulle kunna kom in om det var så. 1 timme senare hade J´s pappa anslutit och han hittade henne hemma, fortfarande helt förtvivlad, vid köksbordet.  Nedrans unge... Tog henne i famnen och förklarade att hon aldrig får försvinna igen. Jag frågade åxå hur hon kände när hon kom hem och inte hittade oss. Svaret blev att hon trodde vi dött. Det var bra att hon hade den känslan, för då var det lättare att få henne att förstå att det var så vi kände åxå. Så jag tror faktiskt inte att det kommer hända igen.

Efter det hände mer märkliga saker som jag inte ids skriva om här... men kort kan sägas att det finns folk som inte är som andra. Punkt.

Den natten sov W i vår säng. Oroligt. Som en elvisp snurrade hon runt hela natten. Med det följde obefintlig sömn för min egen del. Så när jag vaknade på måndagen var jag heeeelt förstörd.

Måndag 26 mars

Wilmas utbrott och elvispande fick sin förklaring - sjuk. H fick vara hemma.

Måndagen gick fort som attans. Hade fullt upp på jobbet och tur var väl det, annars hade jag kanske somnat. Somnade tidigt. Ovaggad. Mmmm...

Tisdag 27 mars

W fortsatt dålig. H var hemma. Vi misstänkte halsfluss, så de åkte ner till VC. Men nothing. Däremot oroade läkaren sig över henne näsblod som kommit i omgångar sedan hon slog i näsan på söndagen. Han tyckte näsan såg sned ut, så han skrev en akutremiss till KS.

Där kom de in på en gång och läkaren tittade noga. Hon förklarade att det är viktigt att kolla barns näsor, om de blöder mycket efter skada. För kommer blodet från ett sår kan det bli infektion och då kan det sprida sig till brosket (de har ju inget skelett i näsan än) och få det att - typ - förruttna och göra så näsan sjunker ihop. Nice. Eller inte. Bra att hon inte hittade något sår då kände vi.

Även den dagen rusade ifrån mig. Helt galet.

Onsdag 28 mars

Det ena mötet avlöste det andra, så även den dagen rann iväg. Och på kvällen var jag hem till vännen E och åt middag. Mycket trevligt. Mycket gott. Somnade återigen ovaggad.

Torsdag 29 mars

Började dagen med ett läkarbesök. Det är dags att röntga min (f.d.) tumör, så en remiss behövde införskaffas. Efter det ilade jag fort som attans till jobbet och klämde in 2 möten innan lunch, lite "vanligt" jobb efter lunch och tillsist ett långt möte till. Sedan var även den dagen slut.

Kvällen bestod i att städa. Kul. Eller inte. Men hellre då än på helgen. Ska försöka få det som en vana, allt för att få vara "fri" under lördag & söndag.

Fredag 30 mars

Var på jobbet kl. 7. Fick massor gjort fram till 8:30. Då bar det iväg på möte hos en kund i Solna/Sumpan. På vägen därifrån köpte jag mat i farten och åt i bilen, för när jag var tillbaks på kontoret hann jag bara vända och sen var det dags för nästa möte.

Väl åter från det var det dags för nästa. Ett väldigt kort. Men ändå.

Efter det jobbade jag på en liiiiten stund, sen fikade vi. Väl förtjänta av det kände vi. Sen var det - äntligen - dags att åka hem och göra fredag.

Och här sitter jag nu... en (nästan) halv pizza och en vända Let´s dance senare... trött och däst. H har varit borta, så jag och W har myst själva.

Förresten... måste ju bara lufta ett par saker.

Vädret:

• Vem f*n har beställt det? Har sällan varit mer om ett mer hattigt väder. Hagel, sol, regn, hagel, storm, sol, regn... Blä. Hoppas innerligt att det rättar till sig under helgen. Sååå boring.

Väsbyhem:

• Allt är klart. Hör på den ni. Klart! Ingen kan ana hur skönt det är. Till å med fläkten är tyst. Inte ett knyst hörs. Nu är det bara resten kvar. Ja, på utsidan alltså. Plattorna ska läggas om. Har jag bestämt. De utlovade det från början, men har börjat backa nu. Fast det tänker inte jag gå med på, för våra behöver verkligen läggas om.
• Rören är fortfarande tysta och badrumsskåpet sitter kvar. Makalöst!!

Ja, det var det. Nu väntar sängen. Den har ropat mitt namn länge nu, men jag har ignorerat det. Så några bilder till er och sedan God natt och sov gott.

Helgkostymen på:

Mys i soffan

Vår vårfina framsida

Så. Nu över och ut!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

... tisdag. 2 arbetsdagar kvar den här veckan, sen 4 dagar ledigt. Det ska bli skönt. Inte för att jobbet suger eller så. Nä, det är solen med tillhörande promenader som lockar mig :-)   I söndags gjorde vi verkligen ingenting av nytta. Slöade he...

... vecka passerat. Igen. Alltså, var tar tiden vägen?   Vad har då hänt? Ja, den har väl sätt ut ungefär som förra veckan.   Lördagen: Lite vet ni. Fortsättningen var grillande. Årets första. Och oj, så gott!   Söndag: Långpromenad, s...

... lördag börjar rundas av. Vad har då hänt? Jag tänkte först att den varit förjävla slö, men när jag tänker efter så har det hänt en del trots allt. Frukosten åts inne, sen gjorde vi vår på baksidan. Dvs tog fram utemöbler, torkvinda, cyklar os...

... och sol. Ett gammalt vinterprat på radion. Snart frukost. En bra start på helgen. Eller iofs, den började ju redan igår med min egodag och planeringsmiddag hos vänner. Tacos blev det. För att ha 100% koll tog jag med egna ingredienser... kyck...

... inte helt som förutspått, men nästan. Efter frukosten drog jag på musik, dansade mig fram i en undanplockningssession, hängde en tvätt, läste lite, åt lunch och pw:ade ner till massagen. Det var gudomligt skönt. Somnade tillåmed en sekund...