Ja, idag är det lill-lördag. Veckans mitt. Partydag. Ja, för vissa... dock inte för mig. Inte nu längre i alla fall, men när jag jobbade i restaurangbranschen då var det det. Fast då var iofs nästan alla dagar i veckan partydag. Kunde ge min chef gråa hår när jag mötte henne på pendeltåget på morgonen. Jag var påväg hem efter en partynatt och hon påväg till jobbet. Hon var alltid lika orolig att jag inte skulle dyka upp. Men se, det gjorde jag. Varje gång. Helt nykter var jag väl kanske inte alla gånger, men åkte till jobbet gjorde jag.

Minns en gång speciellt. Jag och en arbetskompis (inga namn nämnda) hade varit ute på juldagen, trots att vi skulle börja kl. 5 på annandags morgon. Tanken var att vi bara skulle ut och äta och ta en öl. Typ. Men så blev det alltså inte. Vi kom hem rejält berusade vid 4 på morgonen, sov 40 minuter och sedan KÖRDE hon oss till jobbet. Det har nog aldrig varit roligare att jobba, för vi rejält på kanelen. Ja, i alla fall fram till lunch. Då blev vi bakis och då blev det plötsligt den jobbigaste jobbdagen i mannaminne.

Raptävlingar hade vi åxå. Nyktra ska tilläggas. Det gick ut på att svepa en mängd cola light och sedan rapa. Det var olika kategorier... äckligast, längst, högst, roligast o.s.v Kökschefen var helt knäckt stundvis. 10 rapande tjejer i fikarummet.

Herregud, vi var inte kloka. Men FAN så kul det var. En mycket rolig tid med grymt mycket bus å party. En tid jag ALDRIG någonsin kommer att glömma.

Nej, nu är promenaden längs memorylane över för den här gången. Ska börja runda av dagen. Slutar ju faktiskt om 45 min. Då blir det f.ö hem för att laga middag. Ett nytt recept. Köttfärsbiffar i stark tomatsås. Lät gott. Hoppas det blir det åxå. Efter det blir det ett pass. Tror kroppen ska hålla för det.

Ja, appropå det... jag håller mig på avstånd från familjen. W vaknade med munsår i morse och H kronförkyld. Han hade varit vaken i omgångar inatt med öronvärk och ond hals. Here we go again. Typ.

God morgon!

Ja, det är en god morgon. Det kände jag redan när jag slog upp de blå kl. 06:20. Allt jag känt var som bortblåst. Mådde som jag brukar. Hur konstigt är inte det?! Såklart jag är glad. Skit glad. Men ändå, borta som i ett trollslag. Märkliga kropp.

På jobbet tog trapporna upp, utan några som helst problem. Och nu äter jag frulle. Som faktiskt är god. Det har inte varit så intressant att äta de sista två dagarna. Har mest känt mig mätt och illamående. Men nu så. Aptit.

Det enda smolket är vätska till förbannelse. Hade gått upp 1,6 kg (!!!!!) från igår morse. Känner mig klar för nödslakt på den punkten. Blä. Har tagit drivande. Får se hurvida det hjälper.

Idag ska jag ha möte här på jobbet. Om 35 minuter. Det är om vissa funktioner som jag haft frågetecken om sedan jag började för snart ett år sedan. Hoppas vi kommer till skott och jag får en lösning på problemet.

Så nu rundar jag av, ska fixa lite. Men vi hörs ju senare. Ha en bra tills dess!