Idag har jag haft en bakslagsdag. Har känt mig låg, magen har kliat som fan, det har spänt och dragit, värkt, stuckit, varit svullet... Blääää helt enkelt.

Jag tänkte att en dusch, med benrakning och scrub, skulle göra susen. Men nä... För utan gördeln kändes det ännu värre. Och när jag låg och torkade (ärren måste vara torra innan gördeln tas på) började det värka ännu mer. Så nu är gördeln på och jag tänker ta ett par Alvedon och krypa till kojs om en stund. Sedan hoppas jag innerligt att natten blir bättre och att morgondagen åxå blir bättre.

God natt och dröm sött!!

... med posten idag. Det gjorde min dag. Eller nä, det gjorde min vecka.

1000 TACK min underbara, fina "tvilling" Lotta. Det är få förunnat att ha en "du" i sitt liv. Du är bäst!!!

Ja, nu har jag hunnit gråta 2 ggr idag. Först när jag kollade på ett program om sjuka barn. Där var en tjej på 10 år som var född med en defekt som gjorde att hon inte kunde kontrollera sina toabehov (bl.a. för liten urinblåsa, ingen kiss- eller bajsreflex). Det gjorde att hon alltid tvingades ha blöja. Men så gjordes en operation som gjorde att hon kände att hon blev kissnödig och kunde då tömma sin urinblåsa i en kateter (kissa normalt kommer hon aldrig kunna). De opererade åxå in en "öppning" i magen, där en slang sattes direkt in i tarmen. Där kunde de tillföra laxerande varannan dag och på så sätt kunde de kontrollera när hon skulle bajsa. Ni skulle sett hennes glädje över att kunna gå till skolan - i TROSOR - för första gången. Underbart.

Gråt nr 2 kom nyss. Såg ett gammalt par som 6 juni det året (2008 var det inspelat) firade 60-årig bröllopsdag. De gifte sig samma dag som de träffades första gången. Och deras son fyllde 60 det året... Tanten skrattade när hon sa det och menade att de syndade lite :-). Helt underbara!!

Nu ska jag ta en prommis innan lunch. För regnet har upphört. Ser det ut som.

... och stön... Jag vet fantame inte hur jag ska ligga bekvämt. Det gör att jag vaknar stup i kvarten. Och nu har jag varit vaken i en timme och kan omöjligt somna om.

Jag sov bäst första veckan efter op och min egen amatörgissning är det har med morfinet att göra. Det slog ut mig såpass att kropp och sket i hur det låg. Det vara bara sömn som räknades. Nu när jag inte har det i kroppen längre vill jag ju automatiskt sova på sida (eller ännu hellre mage), men det är inte helt bekvämt. Och att ligga på rygg funkar knappt alls längre, för ryggen börjar säga ifrån.

Åsså svettas och fryser jag om vartannat hela tiden åxå.

Ja, ni hör - det suger alltså just nu. Det enda positiva är att jag ser solen gå upp och att den kikar in bakom rullgardinen. Kan det då betyda att det blir sol idag?!

Nä, nu måste jag gå på toa åxå. Hmmmm...