... månader, står jag på startlinjen. Till Tjejmilen. I Central Park. I New York. I USA.

Eller ok... om 2 månader och typ 8 timmar om man räknar med tidsomställningen.

Fatta. 2 månader. Och jag har inte sprungit en mil. Någonsin. Ännu. Är mindre orolig nu än för en månad sedan. Men lite oro finns ändå. Hur ska det gå?

Känner iofs att lördagens och söndagens pass ingav mer hopp. Kick-ass-pass båda två och jag överlevde. Så... mmmm...

Idag är det vilodag,men i morrn är det dags igen. Då för ett utomhus-löpar-pass. Blir spännande!

Helgen i övrigt då? Ja, jag har inte bara tränat. Nej, lördagen började med hästmys och lunch i solen.

Sen träning, bastu och piff. Därefter bar det av in till stan för drinkar och "Stiftelsen". Grymt bra konsert, men ett udda klientel. Det var tokfylla á la Ålandskryssning. Medelålders som var så packade att det bjöds på både slagsmål, fall och "kvast-spyor". Helt surrealistiskt stundvis. Men som sagt, en väldans bra konsert.

Igår lökade vi hos svägis & co till efter 12-rycket. Sen åkte vi till Aldewalds och jag inhandlade ett par nya löparskor. Gick ifrån mitt gamla märke och ska nu testa en Karhu. Återkommer med rapport.

Kvällen bestod av träning, middag och soffläge. Somnade gott, men har vaknat 100 ggr i natt. Har bajsont i axeln, men det pratar vi inte om. Då försvinner det kanske.

Såg ett par klokheter på FB och insta.

Sant, eller hur?!

Nu anländer jag jobbet, så adjöken. Ha en bra dag!