Livets resa - på mitt sätt!

Inlägg publicerade under kategorin Viktresan - bilder

Av Annci Hultström - 24 januari 2011 10:14

Idag är jag trött. Och seg. Hade tveklöst kunnat ligga kvar i bingen en bra stund till. Normalt vaknar jag innan klockan (mobilen). Eller åtminstone när den ringer första gången. Men i morse ringde den 2 gånger och t.o.m klockradion gick i gång (reserven). Det händer aldrig annars. Pannknack har jag åxå. Och svullen som en julgris känner jag mig. Ingen bra dag med andra ord. Blä! Går det att spola tillbaks och börja om?!


Är ni redo för jämförelsebilderna? Om inte, blunda. För här kommer dom.


Svart BH = Startvikt

Beige BH = 85 kg (-38 kg)


      


Och nu, 76 kg (-47 kg)

          


Ja, man kan ju säga att det hänt en del. Sjukt mycket för att vara mer exakt. Nu är det c:a 12 kg kvar. Undrar hur jag ser ut då?! Var kommer det försvinna mest?! Jag hoppas på höfter, lår & mage. Men med Murphy´s lag så blir det väl tuttar, hals, ansikte och handleder. Typ. Men det visar sig. Följ med mig på resten av resan så får ni se.


Ha nu en bra dag. Det ska jag (försöka) ha.

ANNONS
Av Annci Hultström - 10 november 2010 14:38

Här kommer del 2 i berättelsen om mitt liv. Tänkte försöka få fram hur operationen har påverkat mig mer konkret/fysiskt.

 

MAT   

Jag kan äta i princip allt. Märker dock att jag kan äta mycket mindre om det är fetare mat. Kyckling, fisk å skaldjur - med ris el. potatis - går bäst. Pasta ger automatiskt mindre intag.

 

Äter jag ute hymlar jag inte med open, utan säger som det är och ber om en halv portion. Och inte en enda gång har jag stött på patrull. Priset blir dock inte det halva, men det gör inget... bara inte maten måste slängas. Äter vi på donken så tar jag antingen en kycklingwrap eller ett happy meal (nuggets + sallad eller några få pommes)(till W´s glädje = två leksaker). Att gå på t.ex Sibylla känner jag är svårare. Valen är inte lika många och det finns inget tillräckligt litet. Så sånna ställen är ingen favvis längre. Stark mat däremot, det är gott och funkar klockers. Så resan till Thailand var inga problem alls.

 

Köper jag en dagens lunch räcker den minst 2 dagar. Det är bra.

 

DUMPING

Har dumpat ibland, men inte så ofta som jag trodde jag skulle göra. Kräkts har jag inte gjort en enda gång, inte ens mått illa. Eller jo, en gång mådde jag illa... men då hade jag druckit en faslig massa vin och glömt att äta - så när jag väl åt blev det nog lite tokigt i kroppen. Somnade f.ö som en klubbad efter att illamåendet gått över.


Dumpar jag så börjar det som skakningar och hjärtklappning. Sedan blir jag sjuuuukt trött. Då finns ingen annan utväg än att sova. Ni förstår att jag passar mig från att dumpa va?


  

 

GODIS/SNACKS/KAFFEBRÖD   

Den största skillnaden när det gäller godis/snacks är att jag numera unnar mig något gott varje helg - INTE varje dag (som det kunde vara - då - förut).

 

Fredagar blir det oftast popcorn eller salta pinnar (ni vet - fredagsmys med familjen). Det går helt problemfritt. Chips & ostbågar går åxå bra, men jag undviker det p.g.a. fett/kalorier. Jag var ju en riktig ostbågoman förut, men det är inte alls lika gott numera.

 

Lördagar blir det oftast lördagsgodis. Men det handlar inte längre om några halvkilon, utan endast några bitar. Det går bra men jag tycker mig märka att jag alltid blir trött. Så det är väl en typ av dumping antar jag. Men jag mår inte dåligt eller så. Har ändrat "gilla-område" - äter helst hårda godisar som bumlingar eller mumrikar (mmmm....). 

 

Äter jag kaffebröd/efterrätt, väljer jag något litet. Eller möjligen 2 halvor. That´s it. Eller ja, är det är lååååång middag eller så, så kan jag kanske ta två småbitar.

 

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag lärt mig leva som man ska - unna sig lite då & då.

 

  

 

ALKOHOL, DRYCK   

Jag kan dricka en hel del vin (har fått i mig en flaska på en kväll) utan några som helst problem... har inte ens känt mig bakis. Däremot funkar inte öl. Tycker det är gott fortfarande, men kolsyra överlag funkar inte alls. Men en drink med lite fruksoda eller så funkar bra. Och mousserande (asti) går åxå bra. Öl är ju lite "tyngre" och med mer kolsyra, så det är väl därför. Ren sprit (läs: nubbe) har jag inte provat. Vill inte, törs inte, tycker inte om. Då är det dumt att offra kalorier på det oavsett.  

 

Jag drack ju väldigt mycket cola light förut, men nu har jag druckit max 2 x 33 cl sedan open. Går inget vidare det heller. Kranvatten tycker jag inte är gott längre, kan dricka det (i början gick det inte alls, fick halsbränna), men det blir nåt skumt i magen (psykiskt?). Flaskvatten går bra, men det vägrar jag betala pengar för. Så jag dricker mycket Fun Light-saft (Appear... mmmmm) och Ica´s fläderlight-saft. Men bara lätt utspädd så att det blir en aning smak. Det funkar kanon. Mjölk går jättebra. Fil/youghurt har jag aldrig gillat så mycket... men det går i nödfall. Juice funkar åxå bra, helst ananas.  


     

 

VIKTEN

Jag går skapligt konstant ner, men har även såklart stått still + gått upp någon vecka. Men det får man ju räkna med oavsett viktnedgångsmetod. Till dags dato har jag gått ner 44,5 kg.

 

KLÄDER

Oj, vad enkel den biten har blivit. Jag kan numera gå in i vilken affär som helst och handla. Jag drar 44-46 nertill och 40-42 upptill, mot 54-56/50-54 innan. Enda nackdelen - det blir dyrt  . Så jag tackar för att loppis/second hand/rea/Ullared finns.


Känner åxå att jag hittat mig själv rätt ok. Det är den lite... ja, ska man kalla den rockigare stilen?! Inte det "söta". Som här, detta jag bäst i:

    


TRÄNING

Att komma igång med träningen har varit det svåraste hindret att komma över. Den absolut största omställningen. Och det har ännu inte blivit en helt självklar del i livet. Men jag tror jag är på god väg i alla fall. För nu tränar jag 3-4 gånger varje vecka och gillar det. Det är danspass, boxningspass och löpning som hägrar. Har även testat yoga och core. Gillade inte det, men måste ge det en till chans känner jag.


OMGIVNINGEN

Ja, där är jag "speachless". Jag har fått så mycket stöd, support och pepping så det är inte klokt. Både irl och via bloggens kommentarer. Ni har burit mig! För det tackar jag innerligt! Den där festen kommer, det är ett löfte. Frågan är bara när/var...


Vid en sån här stor förändring är det lätt att tappa sig själv, men jag hoppas/tror inte att jag gjort det. Känner mig som samma person som innan - fast en uppgraderad version. En person som numera trivs med livet. 


Om det är skälet till att jag förlorat en vän på vägen vet jag inte. Men hursomhelst - trots att det är väldigt trist så är det ändå helt ärligt klart värt det.



Det var lite om mitt liv. Nu. Hoppas ni orkat läsa och funnit det intressant. Har ni några frågor är det bara att hojta till.

ANNONS
Av Annci Hultström - 10 november 2010 08:58

Ja, då har det gått ett år sedan jag tog det avgörande steget mot ett nytt liv. Ett helt år sedan jag i detta nu kom till uppvaket, färdigopererad. Var tog det vägen?!


Mycket har hänt och jag tänkte sammanfatta mina tankar å känslor över det år som har gått. Förbered er på en kavalkad av bilder längs vägen och långa & många ord som speglar lycka!!


Börjar med bakgrunden, hur jag kom dit jag är idag.


När funderingarna om operation kom till mig var jag först tveksam, tyckte att det verkade vara en genväg. Men ju mer jag läste desto mer kände jag att det faktiskt ligger massor med arbete bakom och att det nog skulle vara min räddning, ett sätt att få slut på 18 års viktkamp.


      


Så en dag i oktober -08 mötte jag en f.d arbetskamrat. Hon sa hej, men jag kände inte igen henne. Hon var 70 kg fattigare... en ny människa som såg så grymt välmående ut. Vi pratade om det en stund och jag fick många svar på frågorna jag hade (Tack, Pyret :-)). Då bestämde jag mig och i november 2008 kontaktade jag min husläkare. Han hade följt mina många (misslyckade??) försök och skrev mer än gärna en remiss.


En månad senare (i december 2008) fick jag ett remissvar från Danderyd. Där stod att jag skulle bli kallad på infomöte i september 2009 - 9 månader senare. En hel graviditet i tid. Eftersom det är hur länge som helst kontaktade jag vårdgarantin och blev snabbt omremitterad till S:t Görans sjukhus. Då gick det snabbt. Jag fick hemskickat en remiss till lab för provtagning och en läkartid i mitten av mars -09. Men innan det var dags hann jag bli gravid och avbokade tiden. Tyvärr fick jag missfall (även om jag i dag tror att det fanns en mening med det) och jag fick börja om. Men eftersom jag redan varit i kontakt med vårdgarantin så gick det snabbt även denna gång. Min läkare skickade remissen igen, men direkt till S:t Göran istället och jag blev kallad på infomöte i juni. 


I augusti -09 träffade jag medicinläkare och dietist för ett första utlåtande. När jag blev godkänd där fick jag träffa kirurgen. Även han gav klartecken. Jag ansågs vara en lämplig kandidat *glad*.


   


Nu var det bara att vänta på optid. Eftersom jag sökt till komvux för hösten -09 och högskola med start januari -10 ville jag har gjort open efter 6 november - men före januri. Så i slutet av september ringde jag op-bokningen och frågade om det var möjligt? Jodå, det skulle gå att ordna. När ville jag opas? Det stod alltså till mig att bestämma datum. Vilket lyx. Jag valde den första tisdagen efter att jag pluggat klart på komvux, 10 november. Läs här vad jag skrev i bloggen den dagen.


  


Tiden som följde efter var ett lyckorus, men stundvis med djupa dalar. Vissa dagar tvivlade jag verkligen på om jag skulle genomföra detta... för Wilmas skull. För dö skulle jag ju göra med min otur. Trodde jag. Nä, jag skulle nog kunna klara det själv istället. Men upp ur dalarna kom jag och på opdagens morgon var jag helt lugn (hade skrivit brev till Wilma, Henrik å några andra nära och kära - utifall att). Henrik följde mig in och när vi skildes åt var jag säker på att vi skulle ses igen.


 


När jag gick genom de ödelagda korridorerna den tidiga morgonen (skrevs in kl. 06:30) var det många goda tankar som gick genom huvudet på mig. Jag kunde inte fort nog bli opad kände jag.


Här finns min op-berättelse för den som vill läsa. Och här finns de sista inläggen innan op + några inlägg från sjukhuset och här går det att läsa fler inlägg från sjukhusperioden.

 


Väl hemma började jag introduktionen av mitt nya liv... flytande föda (soppor m.m.), puréekost och motion. Jag förstår faktiskt varför man är sjukskriven så länge som man är. Det är ett evigt ätande i början. Hade inte hunnit jobba helt enkelt. För maten ska ju ätas såååå långsamt och varannan timme. Så hela dagarna kretsade bara kring mat. Men med tiden minskade antalet mål och livet kunde ta form på ett annat sätt. Med det kom jag igång och rörde mig mer och mer. Efter 10 dagar (20 november) var det dags för sista anti-blodpropp-sprutan (skönt & Tack pappa för hjälpen :-)) - åt även mitt första mål mat den dagen (köttbullar med mos, sås & lingonsylt).


Och 2 veckor efter op (24 november) togs agrafferna bort.


Sen har det rullat på, stadigt neråt.


Läs nästa inlägg för en sammanfattning av mitt nya liv!

Av Annci Hultström - 14 oktober 2010 19:59

Nu har jag varit på mitt första (och sista??) core-pass. Jag kände inte att det gav mig nå´n energi i överhuvudtaget. Jag vill svettas, svära, frusta... DET ger mig energi och en känsla av tillfredsställelse.


Visst, det är garanterat grymt bra för musklerna. Men... nä... att åla runt på golvet i grupp var inte min grej helt enkelt. Tränar mycket hellre de musklerna i gymmet, med styrekträning. Så, så får det bli.


Kanske kan instruktören ha varit orsaken åxå. Hon var rätt "blek"... lågmäld och intetsägande.


Yogan däremot, den ska jag ge en chans till. Och naturligtvis har jag stående schema på zumba & ki-box. Där, mina vänner, får jag energi så jag kan strössla med den.


När jag kom hem kastade jag i mig middag. Lövbiff med grönsaker å lite kantarellsås. Var så hungrig så jag glömde värma den t.o.m Insåg det efter 4:e tuggan. Men, det gick det med.


Nu har jag nattat lilla prinsessan och ska ta mig en dusch nu. Sen blir det pyjamas och en kopp thé i soffan. Kanske ska kolla på Losing with Jillian. Var ett tag sen sist. Ja, så får det bli.


Förresten, jag bjuder på ett par bilder från förr. Då. Innan mitt nya liv startade. Tänkte på er alla nya, så ni vet vem jag var... om ni inte orkar läsa ikapp alla 975 inlägg   .


Här ett par från då jag vägde c:a 123 kg:

    


Och så ett par nya, c:a -42 kg:

     


Jag har alltså gjort en gastric bypass operation. Det var i november 2009. Vill ni läsa bara inläggen om bara den delen av mitt liv ligger de flesta inlägg under de två kategorier som heter just "Viktresan" och "Viktresan - bilder".


Nu - mot duschen! Den här gången ska jag göra det på mindfullness-sätt. Kanske blir det roligare då?!


Hörs vi inget mer ikväll vill jag redan nu önska er en riktigt riktigt god natt. Dröm sött å kissa inte i sängen!


p.s Det var bara en som kommenterade min icke-sminkning idag... undrar hur många som tänkte...?!

Av Annci Hultström - 5 september 2010 20:30

Ja, vad ska jag säga om gårdagen?!


F Y    F A N    V I L K E N    U N D E R B A R    D A G !!!!!


Jag visade ju er igår hur dagen började... med såååå fina presenter. Efter det skjutsade Henrik iväg Wilma till farmor. Under tiden fixade jag lite här hemma... strök min klänning, packade lite. Sen skulle jag ju bada skrev jag, men insåg att tiden blev knapp. Så jag tog en fullservicedusch istället. Ja, ni vet... raka lite här å där, hårinpacking, scrubba kroppen... Sen fixade jag håret. Men bara lite grann, skulle ju ändå till frissan.


Sen åkte jag till Stinsen. Frisören lyckades väl få det lite bättre igen. Så när jag klipper mig på allvar nästa gång så ska nog problemet vara ur världen.


Efter det gick jag direkt till Make Up store. De kunde ta emot mig tidigare, så vi körde på en gång. Hon frågade hur jag ville ha... men jag överlät det till henne och resultatet blev svarta sotade ögon med silverglittereyeliner och aprikosa läppar. Så här (bortse från rynkorna på denna extrema närbild   ):


Och lite mer helhet:


När jag var klar där gick jag genom Stinsen för att köpa strumbyxor. Kändes nästan slampigt att gå runt så sminkad... men ingen tittade konstigt i alla fall. Eller inte som jag såg...   .


Väl hemma igen var det hög tid att byta om och åka. Påvägen hämtade vi upp Linda´s mor & far som åkte med oss till festen.


Ja, och festen. Wow! Det var, som jag skrev inatt, såååååååå kul. Hög  partyfaktor. Underbar mat, supergott vin, fina tal och sånger. Och sist men inte minst ett jävla drag. Mycket tack vare helt underbara Seven Day´s (klicka för att läsa mer om dom) som spelade. Men åxå tack vare alla goa vänner!!! Vi rockade fett i 3 timmar (2 ballader bara)... svetten dröp om oss. Räknar det som både lördagen och söndagens motion. Faktiskt.


Nu kommer jag till egodelen i det här inlägget.


Till att börja med: Jag kände mig skitsnygg och det mina vänner var en ovanlig med alldeles underbar känsla.


Sen att jag fick höra det av så många människor boostade mitt inre med kraft så in i bängen. Det kom fram folk jag aldrig sett förr och berömde min klänning. Det kom fram folk som jag inte träffat på två år som sa att de inte kände igen mig och att de verkligen funderade på om det var jag. Det kom fram ännu fler jag inte sett på ett par år - flera killar - och gav mig grymma komplimanger... de sa att jag var ett bombnedslag, att jag var grymt snygg, en 10-poängare, 100% het o.s.v En äldre man kom fram till H och sa att han verkligen har en snygg fru. Och jag sög åt mig!! Njöt och gör fortfarande. Kommer jag att leva länge på. Och gissa om det taggade mig att komma i lite bättre fysisk form, träna mer och hårdare... så jag blir lite fastare?!


Jag vill tacka er alla för alla fina ord - det betyder enormt ska ni veta!!


Jaha, ska väl visa vad det blev så mycket hallå över... här är jag (bortse från bakgrunden, svårt att hitta ett rum med bra ljus):

   


Och till sist med min älskade man:


Två bra saker till med kvällen... jag höll i en 6 veckor gammal bebis en lång stund och jag kände sparkar av en liten tjej som ska komma i november. MYS!!


Nu ska vi se en film. Jag återkommer i morgon med rapport över den här dagen. Söndagen.


Önskar er alla en god natt med fiiina drömmar!! 

Av Annci Hultström - 10 augusti 2010 21:30

Har suttit bänkad framför Allsången. Ja, hemma alltså å inte på plats. Men jag önskar jag hade varit där. Det ser alltid så mysigt ut. Även om artistutbudet suger stundvis så är stämningen ändå oslagbar. Bröllopet på webben var åxå fint, men aningen orepeterat. Och kanske aningen dyster musik. Men... ja... deras val. Kanske?! Eller månne SVT:s?!


Henrik är f.ö ute och springer. Första gången på år och dar. Får se hur det går. Han kommer nog innan jag avslutat inlägget, så jag flikar in in med resultatet.


Jag har mätt mig ikväll och här kommer måtten som utlovat:

 Mått 19/10 - flytstartMått 10/8 - Idag
Vad4841,5
Knä4941
Lår8465
Höft135107
Midja12393
Revben10786
Byst11996
Hals3933
Överarm4332
   

Slår man ihop allt så är det 152,5 förlorade centimetrar.


E T T  H U N D R A F E M T I O T V Å komma F E M  jävla centimeter. Som har suttit på min kropp.


Det är första gången jag sätter siffrorna bredvid varandra och räknar samman totalen. Och ni anar inte hur förbannat lycklig jag är i detta nu. Jösses, så jävla bra och stolt jag är!!!!!


Återupprepar bilderna från ett par veckor tebax... bara för att påminna er ordentligt hur jag såg ut då. Hur 152,5 cm till på en kropp kan se ut:

    


Nu kom Henrik... 25 minuter tog rundan. Så han tog den snabbare än jag. Lever gör han alltså ;-).


Nu ska jag ta och packa för i morgon. Då ska jag ju springa iFormloppet med Lotta. Håll tummarna för fint väder.


Så jag avviker nu. Men vi hörs ju i morgon igen.


Sov gott & dröm sött!!

Av Annci Hultström - 28 juli 2010 21:15

Jag har ju fotat mig 1 gång/månad sedan dagen innan open. Nu tänkte jag bjussa på ett par av dom bilderna. Ser inte ut som den piggaste å gladaste personen på jorden... men hur många trivs med att bli fotade inpå bara skinnet?? Och att lägga ut dom här... någon måste saknas i mitt s.k huvud   . Fast iofs... att visa sig på badstranden i bikini är ju faktisk inte någon större skillnad mot att visa sig i underkläder (som liknar en bikini) här på bloggen...eh... eller?! Nåväl, här kommer bilderna:


 


Resten av bilderna kommer. I morgon. Tror jag.


Nu - film, sen sängen.


Sov gott å dröm sött!!  

Av Annci Hultström - 30 juni 2010 09:43

Nu har jag gjort en jämförelsebild. Kvaliteten är sådär, för jag plockade bilderna från bloggen och då är de ju redan förminskade redan. Men jag tror man ser skillnaden i alla fall:


  


Samma bilder som jag visade häromdagen förvisso, men nu bredvid varann för bättre "känsla". Det är ganska precis 1 år mellan bilderna. Juni 2009 och juni 2010.


Ja, hur ska jag se ut när jag är klar? Jag längtar och är så nyfiken. Då tänker jag förövrigt ha en fest och fira livet. Det nya livet. Kanske ska jag göra en "Biggest loser" då... alltså trycka upp en bild på mig själv när jag var som störst. I naturlig storlek och sedan slå mig ut genom den. Ha, ha... det vore kul!! Håller planen borde det bli till nyår. Så kanske en sjujävla nyårsfest. Smoking och galaklänning. Det vore väl nåt? Kommer ni?


Nej, nu ska jag börja med pärmen som jag skrev om tidigare. Tjing så länge!

Presentation


Livets resa - på mitt sätt!

Mot målet

LilySlim Weight loss tickers

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2019
>>>

Arkiv

Ställ en fråga

9 besvarade frågor

Tidigare år

Länkar

Gästbok

Sök i bloggen

Maila mig gärna

annci.hultstrom@hotmail.com

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Livets resa - på mitt sätt! med Blogkeen
Följ Livets resa - på mitt sätt! med Bloglovin'

Följ mig


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se