Idag har jag gjort urea-test. Det är test som mäter om man har några bakterier i magen som kan orsaka magsår. De kan finnas där jämt, men ligga latent och vänta på ett magsår dom de kan sätta tänderna i. Och som opererad sen så är det omöjligt att gastroskopera den del av tarmen och magsäcken som är bortkopplade. Så därför kollas alltid detta innan.

Jag fick först andas i två små rör, sedan svälja en tablett innehållande radioaktivitet och sedan andas i två nya rör. Dessa ska nu analyseras.

Är det så att jag har anlag för denna bakterie kommer jag få medicineras först innan operationen, då blir den lite skjuten på framtiden. Men det gör inget i sånt fall. Hellre det än sjuk senare...

Efter det åt jag lunch med Henrik. Då ringde dietisen som jag sökt på telefon. Jag vill nämligen börja flyta till viss del redan nu och vill veta vilka pulver de rekommenderar. Hon skulle skicka hem alla papper och sedan kalla mig till besök om ett par veckor.

Åh, det känns så spännande! Jag märker redan nu att jag ser på folk på ett annat sätt... som idag såg jag en tjej med en jättesnygg klänning. Det hade jag aldrig reflekterat över förut. Men nu vet jag att det inom nåbra tid är jag som kan bära en sån klänning. Åh, det känns så underbart!

Nej, nu måste jag återgå till min förb****de samhällskunskapsbok.

Har fått operationstid idag. Jag ringde nämligen och frågade hur det såg ut, om de visste när det skulle bli. De frågade när jag ville bli opererad och jag sa allt från 9 november å framåt. Då frågade de om 10 november blir bra. Naturligtvis sa jag JAAAAAAAAAA. Shit, det är bara 7 veckor eller 41 dagar dit. Wiiiiiiiiieeeeeeeeeeeeee!

Jag kan inte förstå att jag äntligen nått fram... i så många år har jag kämpat mot min övervikt och sett min kropp som ett fängelse, men sällan har jag visat min sorg över det… försökt hålla humöret upp och vara den där glada käcka istället. Det har ju inte gjort mig deprimerad, men lätt har det ju inte varit... att inte orka det alla andra orkar, att inte kunna köpa normala kläder, att kliva i en båt å tro att den ska kantra, att känna förnedringen då jag fått vända vid en karusell för att jag inte fått plats o.s.v

Nu ser jag slutet på det! Nästa år vid den här tiden sitter jag här och skriver, c:a 55 kg lättare. Kanske låter jag stursk som tar ut allt i förväg, men jag känner att jag måste ha den synen famför mig. De småjobbiga tankarna känns lättare då...

Idag vid frukosten satt jag och Henrik och pratade om allt som komma skall... och jag började drömma mig bort, framåt i tiden. Jag kom till midsommar nästa år, 2010 - mitt första år som normalviktig. Åker vi ut i skärgården som vi brukar är där många människor som jag bara träffar en gång om året. Undrar om de kommer att känna igen mig, för vid det laget borde jag kunnat gå ner runt 40-50 kg?! När jag tänkte så växte något inom mig, tillslut brast jag i tårar. Det var rena glädjetårar för att jag kommer få mitt liv åter, få en andra chans. Och oj vad jag ska förvalta det väl!!!

Det som fick mig att gråta var tanken på att jag innan midsommar ska åka till Stinsen, gå in i vilken affär som helst (men främst en av de små, minns inte namnet, som har massor av fina klänningar) och bara ta den jag tycker är fin, prova och sedan gå till kassan. Tanken är helt sjuk, det kommer kännas helt märkligt, inte som jag liksom... Det är där som det känns så stort... vilken förändring jag ska genomgå. Jag känner att jag måste jobba med tanken, försöka ta in allt som ska hända.

Efter det åkte vi på loppis och handlade en massa saker faktiskt... en del kläder till Wilma, ett par ryggsäckar, en handväska till mig, blomkruka m.m När jag gick där kunde jag inte låta blir att se alla fina kläder folk sålde... de kommer jag kunna titta närmare på nästa år... å fylla upp min garderob med "nya" fina kläder till ett bra pris. Det kommer behövas, för jag kommer behöva rensa bort ALLT jag äger. Åh, ser fram emot det!

... med en blogg! Det här inlägget och många andra framöver kommer jag inte att göra synligt förrän jag fått min operationstid. Det är för att jag inte tänker berätta för folk om den förrän då... För har folk åsikter, så orkar jag inte med de så långt innan å samma sak med folks oro. Så jag väntar helt enkelt.

Jaha, vad är då en GBP-operation? Det är helt enkelt en "krycka" och hjälpmedel för folk med övervikt som strävar efter ett liv som normalviktig.

Jag har varit överviktig i så gott som hela mitt liv. Som 18-åring skrev jag in mig på viktväktarna för första gången. Efter det har det blivit ett oräkneligt antal försök... viktväktarna, dietist + xenical, viktklubb m.m Alla gånger har jag gått ner, ofta kring 20-25 kg, men sen har jag inte kunnat hålla vikten.

Att göra en gbp fanns inte ens i min tankebana för ett par år sedan. För jag ansåg att det var en latmansväg. För tappa vikt går att göra ändå, när man har rätt känsla i kroppen! Men när infinner sig den där känslan?? Insåg att den aldrig gör det, så förra hösten började jag tänka mer på det och började läsa på.

I samma veva träffade jag en gammal arbetskamrat som hade gjort en gbp några år innan (hade inte sett henne sen dess). Hon sa hej och jag funderade på varför hon hejjade på mig... då frågade hon om jag kände igen mig och det gjorde jag ju inte. Så hon presenterade sig och jag tappade hakan á la tecknad film. Jag frågade lite kort om hur allt varit och hon bedyrade att det var det bästa hon gjort och att hennes liv var obeskrivbart mycket bättre.

Detta taggade mig att förstå att detta skulle vara min räddning och jag tog tag i att få en remiss skickad. Där är vi nu och detta har hänt hittills:

21/11-08 Remiss skickad från husläkare till Danderyds sjukhus

8/1-09 Fick brev om att jag skulle kallas först i oktober -09

9/1-09 Ringde Vårdgarantikansliet som skulle hjälpa mig vidare

27/2-09 fick kallelse till St Göran till 18/3-09, avbokade den tiden eftersom jag blivit gravid under tiden

25/3-09 Fick missfall

April-09 Tog upp ärendet igen

8/6-09 Info-möte på sjukhuset, därefter gick de på semester i 6 veckor

19/8-09 Träffade medicindr. Johanna Uddén. Blev godkänd! . BMI 47,5.

23/9-09 Träffade Dr Leijonmarck, blev godkänd av honom med och står nu som köplacerad. Prel. blir runt 10/11

25/9 Fick kallelse till Ureatest, ett test som kollar ev. magsårsbakterie (går ej att gastroskopera efter en gbp)

På sikt är det väl tänkt att det ska bli före och efter bilder här åxå, riktigt hänga ut mig. Men jag vill dela med mig av det här, vill att alla med oro ska kunna följa mig och även de som själva kanske funderar i dessa banor.