... vad tiden går. Det är snart 3 veckor sedan jag skrev sist. Har helt enkelt inte haft lust. Med nåt. Alls. Varken träna eller jobba. Har mått dåligt. Svårt att andas = svårt att orka. Mer om det kommer längre ner.

Så vad har då hänt sedan sist?

Onsdag 11/3

Efter jobbet bar det av ut på en löptur. Det var så sjukt jobbigt. Kunde baske mig inte andas i överhuvudtaget.

Torsdag 12/3

Gjorde inte ett knop.

Fredag 13/3

Kände att jag borde kolla varför jag har så svårt att andas djupt. Det tog verkligen HELT stopp. Den enda gång det gick var när jag forcerade fram en gäsp.

Men eftersom jag nyss varit och fått OK-stämpel i rumpan hos en vanlig läkare, så tänkte jag att en kiropraktor kanske kunde komma till pass. Så jag ringde och bokade en tid. Till följande tisdag.

När jag slutat kom H med W till mitt jobb och så åt vi middag ihop. Sedan tog H bussen hem och jag och W äntrade Friends arena för Mello-genrep. Det var så kul och garanterat något vi gör igen.

   

Lördag 14/3

Efter lite sovmorgon och frukost stack jag ut på en runda igen. Tyngre än gången innan. Fick ingen luft, blev yr och fick snigla mig fram. Skit!

Efter dusch och piff åkte vi in till stan. Strosade runt, åt lunch på TGI och njöt till sist en glass i solen.

 

När vi kände oss nöjda gick vi till svägis med familj för Mello-kväll. Och tork-tumlar-lagning. Gjord av H. Som lyckades. Sen åt vi en äkta amerikans middag med ribs, chili, Buffalo-wings, coleslaw, baked potato with sourcream/cheese/bacon och macaroni&cheese. Idel "nyttigheter". Men ack, så gott! Sen var det Mello för hela slanten och vi var överens om att rätt låt vann.

 

Söndag 15/3

Det härliga vädret lockade oss ut till Ledinge och hästmys. HELT underbart! Efter det blev vi bjudna på hembakta semlor och bebisgos. Kolla in mobilen till vagnen. Störtskön!

     

Väl hemma var jag och tränade. Sedan avslutade vi dagen med god middag. Som hade kunnat toppats med ett glas vin. Men nä… jag har en vit månad och det känns riktigt bra att vakna alert ;-).

Måndag 16/3

Gjorde inte ett knop.

Tisdag 17/3

Efter en bra jobbdag bar det ÄNTLIGEN av till kiropraktorn. Och han sa: ”Jag förstår verkligen att du haft svårt att andas”. Hade en tok-låsning i bröstryggen. Som låste fast revbenen. Som då inte kunde expandera med lungan. Musklerna runt var åxå väldigt spända, så det kunde ta några dagar innan jag märkte någon skillnad. Under kvällen kändes det lite bättre. Kanske. Men det fanns mer att göra, så redan samma kväll började jag längta till kommande tisdag då ett återbesök var inbokat.

Onsdag 18/3

H var ute med sitt nya jobb och W var på gympa. Jag hade tänkt träna lite försiktigt, men nä… så sällan som jag är hemma helt själv så lockade det mer. Så det blev lökande, en tvätt hängd, lite småplockande, lite titt på TV, lite titt i MIO-katalogen (måste ha matta, soffbord och kuddar tills nya soffan kommer). När W kom hem utfodrade jag henne och fick henne i säng. Sen var det ytterligare lite egen-tid. SKÖNT!!!!!!!

Torsdag 19/3

Lungorna kändes aningen bättre. Så hoppet om att kunna springa innan fanns. Men nä. Väl på bandet gick det inget vidare trots allt. Nåja, jag gjorde så gott jag kunde och körde sedan ett Bodybalancepass. Som var nytt. Herregud så rörigt. Kändes som att famla i mörker.

Fredag 20/3

H vaknade med 39.1 i feber, så jag fick jala på och få iväg W till skolan. Kvällen bestod sedan av soffläge och "Let's dance"-titt. Rätt person åkte f.ö Naturligtvis körde vi "#rockasockorna hela dagen.

 

Lördag 21/3

W vaknade med 39.5 i feber, så alla tänkta planer gick i stöpet. Kvar blev... ett träningspass. Och sjuksystersysslor. Vi såg mängder med program och filmer. Och åt godis. Det kunde de äta i alla fall ;-). Jag sov middag åxå förresten. Det gjorde att jag funderade på om även jag var på G att blir sjuk. Eller så var det helt enkelt bristen på syre som började ta ut sin rätt.

Söndag 22/3

H's feber hade sjunkit, men W's låg stadigt på 39. Så det blev ytterligare en dag som lördagen. Träningspass och sjuksystersysslor. Passet var f.ö ett PT-pass. Då lät jag honom veta att jag tappat lusten pga av alla motgångar som varit. Det enda jag kan tänka är att jag aldrig kommer klara det. Han peppade mig massor och fick mig att springa fort som fan (men kort). Han körde även diafragma-massage och revbensstretch. Mycket oskönt, men jag tror fan det hjälpt... På kvällen fick jag ett sms med mera pepp. Han är bara helt jävla grym. Den bästa!

Måndag 23/3

H vaknade feberfri, men W höll fast vid sina dryga 39.

H & W sov f.ö nere eftersom W hade den värsta av krupphostor, så de behövde gå ut emellanåt. Så detta mötte mig på morgonen.

 

Och här satt W ute och hostade. Hmmm...

 

Medan de vårdade sig, så jobbade jag. Och tränade. Körde dips och fick, efter en stund, så sjukt ont på samma ställe som sist jag körde det (under vänster skulderblad och upp i nacken). Så det blev värktablett och spikmatta vid sänggåendet. Och en längtan till kiropraktortiden. Och ett löfte till mig själv att skippa den övningen. 

Tisdag 24/3

H fortfarande feberfri, W fortfarande feber... men tack och lov "bara" 38.1, så det gick ändå åt rätt håll. Jag var hos kiropraktorn igen och lite "åter-hoppning" hade skett, så han fick knaka till en del igen. Och ge en del massage. Var helt slut resten av kvällen. Även han sa att jag ska skita i dips.

Onsdag 25/3

H fortfarande feberfri, W fortfarande feber... men tack och lov "bara" 37,8. Efter jobbet körde jag ett träningspass. Dock lite kortare än vanligt p.g.a omotivation... men jag gick dit i alla fall och det är jag glad för.

 

väl hemma blev det våfflor dagen till ära. Och jag körde, som vanligt, på min egen variant. Med tunt skivad, rå, falukorv. Mmmmmmuuuuummmmmssss!

 

 

Torsdag 26/3

H fortfarande feberfri, W likaså. Jag jobbade och tränade sedan ett Bodybalance-pass. Lika rörigt och hattigt som förra gången. Det passet som jag älskade redan efter första gången när jag började. Och nu är det bara tvärtom.

 

Efter att jag kommit hem och ätit middag satte W och jag igång med påskpyssel. En mysig kväll.

 

 

Fredag 27/3

Efter en timme på jobbet fick jag tidernas nackspärr. Eller egentligen satte det sig under höger skulderblad, så släpper det inte snart gissar jag att kommande tisdags telefontid med kiropraktorn kommer att leda till ett besök till. FAAAAAAAN, alltid är det nåt. Men det är kanske så att man får vara glad för det lilla... andningen är ju numera återställd ;-)

Hade f.ö D-HLR utbildning på jobbet. Så nu är jag helt klar att ta hand om första bästa som faller ner framför mig. Eller?!!?!?!?

Lördag 28/3

Hade sovmorgon. Och i min värld innebar det att jag sov ända till 08:45. Skönt! Efter frukost skjutsade H iväg W till sin vän K. De lekte och var sen på bio (hon fick det av honom i födelsedagspresent). Efter det skulle hon till dom igen och jag & H skulle sluta upp vid 18-tiden för en middag. Detta betydde att vi hade HELA dagen barnfri. Vi skulle städa, men det blev inte så mycket av det (kök och toa nere blev klart i alla fall). Nä, istället såg vi en faslig massa avsnitt av "Jordskott". Har ju förstått att den är rätt äcklig, så vi har inte kunnat se den på kvällarna. Då drömmer jag mardrömmar nämligen. Men ser jag sånt i dagsljus går det bra. Nu har vi bara ett avsnitt kvar.

 

Jag tog förresten en löparrunda (varvat med pw) ute åxå. Kändes bra. Framförallt kändes det bra att det var benen som tog slut och inte andningen. Det blev 6 km på 40 min. Långt kvar till mitt mål. Men det går. Kanske.

 

På kvällen var vi alltså på middag. Fick äta en persisk "nationalrätt". Det var lamm-ben i en sås av massor av örter, kryddor och bönor.Till det en sallad i de iranska färgerna. Avslutningsvis fick vi smaka en massa persiskt godis. Vi tolv-rycket åkte vi hemåt. Nöjda, mätta och glada!

 

Söndag 29/3

Idag alltså. Nu är jag i kapp och tänker inte låta det gå så lång tid till nästa gång. Men mer än så tänker jag inte skriva just nu, för magen skriker av hunger. Måste väcka resten, som fortfarande sover otroligt nog. Själv sov jag iofs till 09:40. Ha en finfin söndag! Det ska jag