... känslan man får när ens barn (eller för den del husdjur) tappas bort. Den drabbade oss idag. För ett ögonblick. Tills vi såg barret... ;-) ;-) ;-)

Maten blev f.ö underbart god. Mmmmm...

På bilden ser det iofs ut som nån spytt ner i foliepaketet... men det är inte utseendet som räknas. Typ.

Nu väntar bingen. Jobb i morrn. Så natti natti alla!

... sa jag upp bekantskapen med en person efter att denne (något på lyset) sagt till mig, efter en lång diskussion om viktnedgång, att det är lata människor som gör en GBP.

Under samtalets gång bad jag henne flera gånger, lugnt och sansat, att sluta för att hon gjorde mig ledsen och vägrade förstå hur jag kände och att det faktiskt kan vara räddningen för många (jag hade då gått ner ca 35 kg). Hon var rent elak och jag reste mig och gick.

Dagen efter ringde hon, nykter, och fortsatte på samma bana. Malde på om att det går bara man vill... Jag bad henne återigen att sluta och lade sedan på luren. Efter det har vi aldrig haft kontakt. Jag har sett henne en gång, dragandes en barnvagn. Det var ca 2 år sen. Idag såg jag henne igen. Och vet ni vad?! Hela jag fylldes av skadeglädje. Hon hade gått upp massor i vikt och såg minst 15 år äldre ut. Sliten så in i bängen.

Jag sa till H att det är tur att jag är rätt vänlig som person annars hade jag nog gått fram och sagt: "Men hej! Kände inte igen dig först, du har förändrats så. Du ser så sliten och plufsig ut. Hur är det egentligen?".

Han sa att man faktiskt inte vet anledningen... det kan ju vara sjukdom eller annan anledning som satt sina spår. Och självklart kan det vara så, men skadeglädjen finns där ändå. Faktiskt.

Har nyss förberett dagens middag. Det blir foliepaket med lax, potatis och grönsaker. Dessa ska grillas och jag längtar redan efter att få sätta tänderna i dom. Mmmmm...

... fy fan vad han är bra!!

Ja, i fredags var det dags (orkade inte sammanfatta igår).

Vi åkte hemifrån vid 9.30, hämtade upp mor & far och åkte vidare till syrran. Där lämnade vi av lite ätbart (tårtor och snittar), jag lånade en jacka (ingen sommarvärme direkt) och sen åkte vidare in till Gävle.

Vi hade tur att hitta parkering nära och även skapliga platser framför utsläppet. Trots alla människor (skolan har 2200 elever). Bilden visar en av typ 5 vinklar:

Kl. 13 var det dags. Inför varje klass kom en trumpetfanfar. Pampigt. Sen kom de, klass efter klass. Alla hojtade en ramsa och sköt konfetti. 20 min senare kom Jim's klass. Och det var en glad kille vi möttes av:

Sen fortsatte festen hemma hos syrran.

Han tog en liten stöd-vila, men var snart på benen igen.

Maten var buffé med en massa gott.

Efter presentöppning drog han iväg för eget firande och vi blev kvar ytterligare några timmar.

Ser ni bilden på cykeln? Det var en cykel-mustasch som han fick av oss. Så rolig. Tyckte jag.

Känner åxå att jag måste berätta historien bakom "Visa pattarna"-skylten.

När Jim var lite var han väääääldigt tuttfixerad och tallade gärna. Som pytte var det ok, men när han blev typ 3 var det inte lika kul längre.

En gång när jag skulle vara barnvakt och vi skulle dela säng lade jag mig med bh. Följande konversation utspelades...
Jim: Ta av den!
Jag: Nej, jag har den på.
Jim: Jo, Annci, släpp ut dom.
Jag: Nej, jag har den på.
Jim, ståendes i sängen med armarna i vädret, ropar: Jo, gör som Markoolio säger. VISA PATTARNAAAAA!!

Och då var jag ju tvungen att göra skylten. Med tillhörande ballonger.

Än en gång: Grattis skitunge och lycka till i livet!!

Nu ska vi äta frulle i det Hultströmska residentet. Sen vete17 vad vi hittar på.