... raringen 3 månader:

Det måste firas. Med nytagna bilder. Hann dock inte nu på morgonen, så ni får hålla ut tills ikväll. Om ni nu vill se förstås... vad vet jag?!

Hur har dessa tre månader då varit? Ja, sammanfattningsvis kan jag säga: Jobbigare än jag väntat mig. Men absolut, absolut värt varenda aj. Det är en underbar känsla att dra händerna över magen och att se den i spegeln. Men framförallt är det obeskrivligt skönt att slippa knöla ner en stor äcklig skinnkorv i brallan, slippa svetten under den och inte behöva känna hur den rör sig på det sätt den vill.

Däremot väger jag 1 kilo mer nu än på operationsdagen. Och då togs det bort 1,5 kg. Så 2,5 kg har jag gått upp. Det känns ju såklart bajs, men inte oväntat. För kan man inte röra sig alls, i kombo med samma intag (och kanske lite mer över midsommar) blir det ju så. Men nu har jag ju provat på att springa och det gick ju bra, så aktion förändring är påbörjad.

Nu är jag snart framme i stan, så jag rundar av. Önskar er en fin dag!!