... residenset pågår vårdinrättning och pysselverkstad. Därför har inte bloggen hunnits med. Så nu blir det ett lååångt inlägg om de senaste dagarna.

FREDAG
Ca 30 minuter efter sövningen fick jag min tappra prinsessa i retur. Jag uppmanades att sitta på sängkanten, för vid uppvaknandet kunde hon kasta sig av och an i sängen. Precis det skedde, ytterligare 30 min senare. Hon trasslade in sig i droppslangen och pulsmätaren for av så maskinen skrek. Detta upprepades några gånger innan hon själv förstod att hon var vaken 15 min senare.

Då kom den. Gråten. Hon hade så ont att paniken kom. Det gick inte att lugna henne, så efter kanske 30 min i vaket tillstånd fick hon morfin. Det hjälpte inte i överhuvudtaget, så en dos till gavs och därefter en tredje. Då lugnade hon sig och satt lugnt en stund, för att sen lägga sig och lyssna på musik. Och naturligtvis somna om.

1 timme senare vaknade hon pånytt och var en helt ny unge... skojade, spelade spel, drack saft och åt en glass. Så efter en dryg timme i det tillståndet bokade de en hemtaxi åt oss.

Under tiden kom sköterskan med en låda. W skulle få välja nåt för att hon varit duktig. Hon sitter där i godan ro och pillar på allt, när hon lutar sig mot mig och säger: "Mamma, jag vill sova". Sen pekar hon på papperskorgen, som hon får och sen kräks hon mängder med blod. Gammalt tack och lov, så det var inget hinder för hemfärd. Då börjar det bli dags att gå, så jag plockar ihop. Då kräks hon igen. Ännu mer gammalt blod, så vi får (på darriga ben) släpa oss iväg.

I taxin kräks hon igen, så när vi väl kom hem rasade vi båda ihop av utmattning i soffan. Jag var HEEELT slut. Så sjukt mycket spänningar som släppte.

Kvällen fortsatte i soffan. Hon åt både yoghurt, melon och ostbågar (sköterskans ordination). Vi somnade rätt tidigt.

LÖRDAG
Det var en pigg fröken som väckte oss vid 7.30-tiden Vi tog det lugnt och åkte sen till affären. Hon fick dock vänta utanför. Med en mjukglass.

Väl hemma igen fortsatte den lugna tillvaron. Hon åt lite emellanåt... yoghurt, risgrynsgröt, ostbågar och glass såklart.

Hon kändes rätt opåverkad och vi lättade.

SÖNDAG
En liknande dag som lördagen... Soft, spel och mys i soffan. På kvällen började hon dock klaga på ont i örat. Natten förflöt, trots det, bra.

MÅNDAG
Jag åkte nattbussen till jobbet, lyckligt ovetandes om morgonens elände. Hon hade jätteont när hon vaknade och det tog ett tag innan hon lugnade sig. När jag kom hem hade hon sjukt ont i ena örat (och hade +38 i feber), så jag ringde Vårdguiden. De hade inte hört att det var en biverkning från op, så de trodde på öroninflammation och bokade en tid på Löwet. Väl där, kl 20.30, såg det bra ut. Läkaren trodde det tryckte från den svullna halsen.

TISDAG
Efter ett par timmars jobb på morgonen hade vi pysselmaraton. Allt var frid och fröjd. Kring 15-tiden skulle hon äta mellis. Två tuggor senare gallskrek hon och höll sig för huvudet och örat. Hon hade panik i blicken och slog sig själv. I med mer Alvedon, trösta, lugna... Det blev bättre. Men vid middagen, samma procedur. Och återigen när hon skulle äta melon lite senare.

Stackarn vågade inte prova något mer. Tror fan det.

IDAG
Under natten hade hon vaknat och haft ont (jag sov i hennes rum, och i vårt, eftersom jag skulle upp i ottan). Då fick hon Alvedon, vilket gjorde att morgonen var lugnare.

Nu återstår att se hur eftermiddagen blir. För googlar man så finns att läsa att 4:e dagen, igår alltså, skulle vara värst. Sen skulle det vända.

I morgon och på fredag blir jag hemma med henne och jag håller tummarna för smärtfria dagar. Känner mig så maktlös... blä...

Så, det var det om det. Annars då? Jo, livet rusar fram. Om en dryg vecka väntar Budapest. Som jag fick för snart 7 månader sen. Så härligt!!!

Efter det jobbar jag bara en dryg vecka, sen är det op-dags. Lika härligt det, även om jag är grymt nervös.

Förresten, våren. Var faaaan är den?? Jag vill verkligen inte ha mer snö nu. Jag vill ha vaaarmt!!! Hoppas Ungern är aningen varmare i alla fall.

Nä, nu är det snart dags att stiga av bussen. Ha en finfin eftermiddag :-)