... det grejor. Grejor som är både välkomna och inte välkomna. Alltså goda och dåliga nyheter.

Vi börjar med den goda... Pappa såg trygg och lugn ut. Och som vanligt. Han berättade åxå att dagens undersökning visade så pass bra resultat att morgondagens undersökning kunde göras samtidigt som operationen. Som istället blir i morgon. Det var han väldigt lättad över och jag med. När vi gått därifrån sa W: "Mamma, det var skönt att få träffa morfar". Sanna ord!

Nu till det dåliga... Påväg hem somnade W i bilen. Det, mina vänner, bådar aldrig gott för det gör hon bara när hon är sjuk. Och, ja... så var det. 38,5 i feber. Hon berättade att hon frusit massor i skolan och klagat till fröken som sagt att hon inte var varm. Hon har ont i halsen, huvudet och kroppen. Får se vad det blir av det.

Men är det inte typiskt att det ska komma nu (fast hellre nu än nästa vecka iofs)?? Vi har verkligen inte tid med vab såhär innan resan. Men i bästa fall kanske farmor kan rycka in. Vill inte det egentligen, vill inte att hon ska bli sjuk. Men vi har nog inget val den här gången.

Vi var ju hos Lotta & Co. i söndags. Där finns det åxå sjuklingar. Det började med Moffa natten till måndag och idag blev Miranda dålig. Så det är väl samma bacill. För bacill var det på Moffa konstaterade doktorn idag.

Nä, nu ska jag göra räkningarna och sedan lägga mig. Det är jour i morgon. Igen.

Sov gott och dröm sött!!

... a day...

Anledningen tar vi en annan gång. Eller i ett annat forum. Eller kanske aldrig snarare. Men kort kan sägas att det ska bli skönt med semester.

Nu är jag påväg hem. Då blir det direkt in i bilen för färd till Uppsala och ett besök hos pappa på sjukhuset. Han är inlagd för att i nästa vecka, efter diverse kontroller, operera in en pacemaker. Tänkte han skulle uppskatta ett litet besök.

Njut aftonen, den går inte i repris ;-)

... som blitt stor!

Är det en vanlig dag?
Är det en vanlig dag?
Nej, det är ingen vanlig dag för det är Sanna's 20-års dag. 

Hurra, hurra, hurra!!
Hurra, hurra, hurra!!

Lilla stora gumman, GRATTIS-kramar i massor från oss alla ?

Ps Jag minns när hon föddes, jag var i London då. Och hennes första steg fick mig att gråta. Och glädjen över ryschpysch klänningen hon fick en gång... Ja, tiden går - men minnena består ???

... om exakt 1 vecka. Japp, då är första etappen på resan avklarad och de 10 timmarna där väntar. Vad nära det känns nu, nedräkning på allvar.

Med det i tanken är det onekligen lättare att gå upp på morgonen (även om jag såklart önskar att jag finge sova liiiite längre).

Nu är jag snart framme i stan där en dags jobb väntar. När den är avklarad ska jag ila hem, hämta barn och sedan susa vidare.

Förresten - vilket pisstråkigt väder det är... Blä...

Tjing!!