... har börjat infinna sig. Ska nog alltid se till att vara hemma några dagar inför varje semesterresa. Då klarar man av nedvarvningen redan på hemmaplan. Iofs var det inte självvalt den här gången (hade hellre varit i Norge), men ur det negativa kom ändå något positivt... Väskan är packad, huset städat och vinglaset välfyllt med iskallt rosévin. Så jag känner mig avkopplad, utvilad och redo:

Jag mår bättre. Ögat har helt återgått till normalform:

Är endast lite rött och kliar emellanåt. Men det är en ofattbar skillnad om man tänker på hur jag såg ut härom dagen:

Och med Wilma är det åxå en ofattbar skillnad. Mellan dessa två bilder är det exakt 24 timmar.

Igår (somnade på den 2 minuter långa resan från Centrum):

Idag (spelandes "Kasta gris"):

Hon var feberfri i morse, så dagen största utmaning har varit att få henne att förstå att hon måste vara stilla trots att hon känner sig bättre. Tillslut åkte hotet fram - är hon inte still får hon sitta i soffan resten av dagen. Där hamnade hon tillslut... för mycket spring i benen helt enkelt. Det är fascinerande hur snabbt penicillinet hjälpte. Och bra. Såklart!

H snyter fortfarande såpass att det låter som hjärnan ska följa med ut. Men han mår bättre.

Med andra ord - vi mår alla bättre och hoppet om en frisk och kry resa lever.

Idag har vi rensat lite i trädgården. Då passade jag på att plocka årets första rabarber. Dessa blev senare årets första rabarberpaj:

Tänker äta den lite senare. Jag gissar att jag efteråt kommer att säga: "Men, hallå... ni lovade ju säga åt mig att aldrig mer äta rabarberpaj, för jag dumpar som f*n av det". Eller rättare sagt... har dumpat som f*n av det. Det är inte säkert att det blir så nu... det visar sig.

Nej, nu ska jag återgå till familjen. Ha en trevlig afton, hörs igen i morgon!