Eller ok då... En sån bild kräver kanske sin förklaring. Så, visst... ni ska få den.

Igårkväll lade jag mig med blött hår. Då ser jag ut såhär när jag vaknar. Och till råga på håreländet har jag munsår (därav den snea munnen) och är helt metalt slut. Ja, då blir det såhär illa helt enkelt. I alla fall innan sminket och plattången fått gjort sitt. Det hjälper, tack gode gud, lite i alla fall.

Mentalt slut var det ja... det har ju såklart med lilla W att göra. Hon är en riktigt ledsen liten fröken. Inget är bra. Verkligen INGET. Hon säger: Ingen tycker om mig. Alla är dumma. Ingen vill leka med mig. Det här tycker jag inte om. Jag är ful. Det gör ont här å här å här å här å här... Och värst av allt är: Jag vill dö!

Det har förvisso blivit lättare att lägga henne och få henne till skolan. Men hon ser för det mesta ut som att hon sålt smöret och tappat pengarna. Liksom tom i ögonen. Stora pupiller jämt. Lite apatisk nästan. Usch, det är hemskt att se.

Jag ringde av den anledningen till BUP häromdagen igen. De tyckte absolut att vi skulle komma dit, så en kallelse ska skickas. Håller tummarna för att det går snabbt (kunde dock ta 4 veckor), för det är så jobbigt att hantera detta. Hjärnan bearbetar det konstant.

Trots allt elände så hade hon en bra dag idag. Vaknade glad och H hade inga problem att lämna. När jag var påväg hem ringde jag för att säga att jag var på G. Då svarade hon och var sprudlande glad. Munnen gick i ett. De hade gjort massa kul idag. Varit på maskeraddisco på gamla dagiset, varit till Gunnes gård (Vikingaby där vi bor) och bakat muffins. Så idag såg man lite av den gamla W igen. Skönt som attans!

När vi kommer ur detta ska vi se till att åka på semester tror jag. Komma bort, få vila och avkoppling. Oj, vad vi behöver det.

Det finns mer saker jag behöver och det ena är sömn. Så nu avslutar jag och lämnar er med bearbetningen av den hemska bilden. Hoppas ni kan sova gott trots det.

p.s Jobbet går bättre å bättre... känner mig mer och mer behövd... skönt det med!