...efter en natt som klubbad. Rackarns vad gott jag har sovit. H sover än och W är bortlejd. Så jag njuter av mitt eget sällskap, lugnet, en kopp the och Wordfeud. God morgon på er!

Ja, jävlar (ursäkta grekiskan) vad bra det var. Hon är grym som fan (ursäkta grekiskan... igen) Lena Ph. Här är en bild från näst sista numret... "Dansa i Neon":

(bild lånad från Google)  

Jag har klappat sönder händerna. Ringarna sitter som på korvar. Men det är det värt. Grymt. Jag är så nöjd!!!

Lika nöjd som jag är, lika slut är jag. 

Jag har sovit som en ruuumpa senaste veckan. Först för att jag väntat på beskedet - jobb eller inte jobb. Sen när det väl kom igår, så kom tankarna på hur det skulle tas emot av kunden. Och hur skulle jag säga det? För säkerhetsskull låg jag vaken mellan 01:15 och 03:45. Tyckte tydligen att jag behövde 2,5 extra timme att komma på hur jag skulle formulera mig. Helt i onödan. För det samtliga sa var ord i stil med "Trist för oss, men kul för dig. Grattis". Och det är väl klart att jag visste det innerst inne... men säg det till en hjärna tycks leva sitt egna liv.

Nåväl, nu är det klart och alla vet. Med det har spänningarna släppt känner jag. Är HELT mentalt slut. Men ändå "In ABSOLUTE heaven. Men det hoppas jag få sova GOTT i natt. Riktigt gott.

Så - God natt och sov gott. Dröm sött! Det ska jag som sagt!

... och två glas vin senare är vi på plats på cirkus. Det börjar om 9 min. Nice!

... vad det HÄR inlägget grundade sig på. Och varför det dracks "skumpa" igår. Jag har nämligen fått ett nytt jobb. Ombads söka, gjorde det och fick det. Jag ska börja som Konsultchef med ansvar för service & kvalitet på Adecco.

Fasiken vad glad jag är!!

Jag berättade för alla här idag och ville inte innan det berätta för er. Men nu så...

Den 7 november börjar jag. Åh, det ska bli så kul. Läskigt, men kul. En rejäl utmaning.

Men vet ni - jag har inte tid att skriva mer nu. Ska packa ihop och bege mig in mot stan och Lena Ph´s jubileumsshow på Cirkus. Men jag lovar att vi hörs igen innan jag somnar.

Ha en underbar fredagskväll!

När jag kom hem påbörjade jag pannkaksproduktionen, men jag lämnade över det till H och älgade iväg till träningen. Core stod på schemat och jag blev rejält svettig och spaghetti-lik. Skönt! Väl hemma igen åt jag paj, med sallad.

Nu sitter jag här, nyduschad med ett glas "skumpa". På en torsdag. Japp, sant. Jag tyckte jag var värd det. Helt enkelt.

Nu ska jag ägna mig åt glaset, flaskan och filmen som snart sätts igång av min make. Som delar flaskan med mig.

Skål & god natt!

God morgon!

I natt har jag sovit betydligt bättre. Och längre. Så jag är aningen piggare idag. Det är bra. Men jag skulle kunna sova bättre... men det gör jag nog till helgen.

Jag upplever mig själv som en person med öppet sinne. Jag tycker att alla får vara som de vill. Jag tycker att homosexuella är lika värdiga som föräldrar som alla andra. O.s.v Men någonstans har även jag en gräns. Och det är när det kommer till ålderskillnad. När den är lika stor så att den ena skulle kunna vara famor/farfar till den andra - då backar jag. Känns inte ok i min värld.

Iofs så träder mitt öppna sinne in ändå, för är de nöjda, så är det ju bra. Men JAG förstår det inte. Som HÄR. Iiiiiuuuuuu... jag skulle inte vilja ta i karln med tång. Och vad kan en 23-åring se hos honom annat än hans kändisskap? Och ärligt... hur länge kommer det att hålla? Nej, jag vet... jag känner inte honom. Han är säkert en bra människa (??)... men den sidan visar han ju inte någonsin utåt. Där visar han bara en slime-sida som jag bara inte klarar av.

I morse, precis när jag skulle gå, kom snickarjockarna för att slutföra lilla toan. Efter det kan vi räkna allt som klart då gissar jag. Iofs ska det väl göras någon besiktning innan vi börjar använda den. Tror jag. Hursom... 7 veckor tog det. Det innebär att vi får c:a 5000 kronor tillbaks på hyran. 40% i avdrag som "plåster på såren" för all tid de tillbringat hos oss. Det är bra. 5000 kronor kommer man låååååångt på i Thailand. Mer än hälften alla hotellnätter. Me like. A lot!

Nej, nu - fakturor + mellanmål. Vad annars vid den här tiden?

... tror jag bestämt. För se här:

Årets skörd. 4 kg goda druvor. W ska få ta med hälften till skolan i morgon för att bjuda. Resten ligger i fruktfatet. Normalt brukar vi inte få så mycket. Eller rättare sagt - så mycket blå druvor. För de hinner aldrig bli blå innan frosten kommer. Så - TACK vädergudarna för den ovanligt varma hösten!

Här är en bild på vår (före detta) grind åxå:

Nu ska jag trycka i mig ett kvällsmål och sen lägga mig. Jag är trött som attans.

Vi hörs i morgon igen. Tills dess - sov gott och dröm sött!!     

... gråter man innan kvällen. Så brukar min (skrockfulla) mamma säga.

Men där vet jag att hon har fel, för jag sjunger jämt. Verkligen jämt. Och mycket sällan gråter jag. 

Flera gånger i veckan får jag höra "Men sitter du här och sjunger". Jag tänker ju inte på att det hörs. Tycker ju själv att jag nynnar tyst för mig själv. Men det är som att jag blir uppslukad och glömmer av mig lite. Fast det kan jag väl bjuda på.

Men - nu var det inte det detta skulle handla om... utan om vad som händer när man asgarvar på morgonen. Gråter man av det med? Eller kommer man få skratta mer? Känns väldigt viktigt att veta, så jag kan ställa in mig mentalt på hur kvällen blir. För i morse skrattade vi alla 3 därhemma. Gott. Mycket. Och länge. Varför?

Jo, när jag skulle gå ut genom grinden och stänga den bakom mig fick jag den i handen. Ja, på riktigt. Den lossnade. Och innanför dörren ser jag hur H & W brister ut i asgarv. Min ansiktsmin var visst obetalbar. Jag skrattade jag med. Kändes bara för otroligt.

Jag lade ner grinden lite snyggt och gick, fortfarande skrattande (såg säkert helt galen ut där jag gick) till bilen. När jag kom till jobbet skrev jag till Väsbyhem och felanmälde den. Kändes som att det behövdes.

Vi har sagt till om den flera gånger, för den har varit lös i flera år. Vi har sagt att träet är ruttet och att det är därför det inte går att få fast den ordentligt. Men nädå... den är inte rutten. Så de har bara skruvat i en längre skruv hela tiden. Jo, tjena (som W skulle sagt). Nu ligger den där, rutten, likförbaskat. Undrar om de tar en ännuuuuuu läääääängre skruv den här gången?!

Idag är vårt hus "huset som Gud glömde". I princip alla är på en mässa som företaget håller en gång varje år. Vet inte riktigt vad jag ska roa mig med. Tog faktiskt med mig min receptpärm och tänkte att jag kunde göra i ordning den lite om det blir för lugnt. Och det känns redan nu som att den är pedantiskt fin när jag åker hem.

Men vet ni vad - nu är det lunch. Adjöken!