... gjorde jag igår tidernas rookie-misstag. Jag gnuggade mig i ögat efter att ha skurit chili. Gör ALDRIG det!! För dra åt h****te vad ont det gjorde.

Jag trodde ögat skulle brinna upp. På allvar. Kände hur ögat började domna och svälla. Jag försökte med en våtservett, men det hjälpte inte ett jota. Så in med ögat (och såklart resten av ansiktet)(var iofs färdig då att plocka ut ögat och skölja det runt om, så ont gjorde det)(men det gjorde jag såklart inte)(nu räcker det kanske med paranteser?) under vattenkranen. Där stod jag en stund och lät det svala vattnet släcka elden. Tillslut var jag ok igen, om än mosig. Hmmm... tror jag har lärt mig det nu. Den hårda vägen.

Idag häller jag i mig thé igen. Fattar inte hur mycket en människa kan frysa. Det konstiga är åxå att framåt eftermiddagen, typ vid 15-tiden, då börjar jag tina upp och blir riktigt varm. Kan det vara så att jag har för lågt blodsocker eller att förbränningen är på högvarv innan kl. 15? Ska helt klart fråga om det på mitt återbesök i november (läkaren har ju inte svarat på mitt mail ännu).

Ikväll ska jag träna Core. Och den här gången har jag kollat upp tiden ordentligt så jag slipper lomma hem igen. Kl. 18 börjar det. Så det blir till att kasta ihop middag (pannkakor såklart, vad annars när det är torsdag??) till de andra och själv äta middag efter passet. Kesoplättar. Perfekt återhämtningsmat eftersom det är i princip bara proteiner.

I natt sov jag som en ruuuuuuuumpa. Det var ett tag sen nu, så det var väl på tiden. Eller inte. Mycket berodde på att den minsta i familjen kom in i natt och hon killades. Ja, inte med flit... men hon stoppar händerna under täcket och vevar runt. Hoppas kommande natt blir godare *gäsp*.

Nä, nu - fakturor. Hörs senare!

På fredag är det höstdagjämning. Då är dag & natt lika långa och hösten ett faktum. Och visst borde mörkret och det eviga regnandet räcka för att övertyga mig om att det faktiskt är höst. Men nä... löven, när blir dom orange-färgade? Då är det höst för mig och det är så vackert. Brukar de inte ha blitt det såhär dags?

Tänk att man inte kan minnas en sak från år till år. Tur att jag har bloggen att titta tebax i. Där hade jag faktiskt lagt upp en bild på höstens första röda träd. Det var den 10 september.

Så här såg det ut då:

Kan säga att det inte är det minsta rött nu. Hmmm...

Idag kom jag in i en diskusison om roliga namn. Hur tänkte föräldrar som döpte sina barn till:

Dick

Sten Hård
Anders Nopp
Anna Ahl
Göte Borg

Ville de helt enkelt ge världen en gott skratt genom sin älskade telning? Inte snällt. Inte snällt alls.

Jag mailade f.ö min chef C och P, från den tidigare skrivna drömmen och berättade om den. De skrattade gott och tackade för en bra start på dagen. Ja, vad ska man säga om det... märkligt och fascinerande. Som sagt.

Idag ska det vara gårds-fix på skolan, men jag hade helt glömt bort det. Vi fick veta det förra veckan och då hade jag redan satt upp planer för kvällen som inte går att ändra på. Så H går hem tidigare idag och deltar. De ska tydligen sätta upp lite nya lekgrejor på gården och göra allmänt höstfint.

När jag hörde tänkte jag först att kommunen borde stå för sånt. Men sedan berättade rektorn att det skulle kosta nästan 200000 om de skulle köpa hjälpen. Så det är ju bra att de kan spara in dom slantarna. Men då får man ju innerligt hoppas att de lägger det på skolan och barnen istället. Fast med alla katastrofrapporter som emellanåt kommer ut i media går det väl till höjda rektorslöner och konferenser. Negativ och skeptisk? Jag? Nej... inte ett dugg.

Nu ska jag snart äta ett mellanmål. Som vanligt blir det en knäcke med philadelphia och skinka. Tänk att jag ätit det minst 2 gånger om dagen i snart 2 år och jag är fortfarande inte trött på det. Helt otroligt. Jag har iofs bytit knäcke-sort en gång... oj,oj... omvälvande förändringar. Men jag klarade det utan större men.

Insåg att jag inte skrivit nåt om vår gäst toa och progressen där. Allt är tömt, klinker och kakel borta. Ja... det var väl det. Gissar att det inte kommer ta så överdrivet lång tid, för det är ju så liiiiiitet (typ 1,5m x 1m) och väggarna ska bara målas, inte ens bytas. Och det enda som ska kaklas är biten ovanför handfatet. Ja, sen ska golvet läggas såklart... men utan golvvärme. Så kör på gubbar - gör det klart tills på fredag. Ok?!

Nej, nu - mellanmål.

Vi hörs senare. Gissar jag.

... något som jag aldrig dröm förut. Jag drömde...   

Ja, så var det. En märklig dröm som jag inte alls förstår varför jag drömde. Detaljerad var den åxå. Minns färger och allt som sas. Hmmmm... ska försöka få ner den på pränt.

Jag fick ett samtal igår tisdag från min Adecco-chef C. Hon frågade om hon fick komma ut och hälsa på i morgon torsdag. Naturligtvis fick hon det. När hon kom hade hon med sig ytterligare en från kontoret, P. Och båda var höggravida, med enorma magar. Vet inte om det var någon typ av elefant-graviditet, för C skulle inte ha förrän i början av januari och P i början av mars - men ändå såg de redan nu sprickfärdiga ut. 

Jag konstaterade att C nu fått avboka sin Thailandsresa (hon åker samtidigt som jag ungefär och är borta 5 veckor). Men nä, hon skulle åka och bara hålla tummarna för att bebisen skulle stanna kvar därinne tills de kom hem. Problemet med flygförbud efter en viss vecka skulle hon lösa genom att se till att äta upp sig enormt i vikt, så hon kunde tas för fet istället (hur nu det skulle gå till på den där smala kroppen).

P hade blivit jungfru-gravid. I alla fall var det som hon sa... men jag minns att jag i drömmen var väääääldigt skeptisk   

När vi satt och åt lunch (jag åt pasta med fläskfilé- och paprikasås, de åt Caesarsallad)  frågade dom om jag kunde ta över deras jobb på kontoret medans de var mammalediga. De hade löst det så att C (kontaktpersonen här på företaget) skulle sitta i repan under tiden. Jag sa ok och frågade när jag skulle börja. På måndag blev svaret och sen fick jag en alldeles för stor svart kavaj med blommor i rött, vitt & blått med gröna blad... likt det här tyget:

(bild från google)

Den skulle jag vara tvungen att använda varje dag. Ostruken var den åxå, men det fick jag fixa om jag orkade.

Jag frågade om upplärningstid, men då såg de båda väldigt frågande ut. "Upplärning? Nä, du börjar då och då ska du kunna allt för vi har fått havandeskapspenning resten av tiden och slutar i morgon. Här får du lite papper, läs dom över helgen. Lycka till!"

Efter det vaknade jag. Tack och lov. Det var en riktig mardröm, inte alls likt det ordentliga Adecco jag lärt känna och tycker så mycket om.

Tänk vad konstiga drömmar kan vara. Tagna ur ingenstans målas bilderna upp till en helt ny värld. Fascinerande! Undrar förresten hur jag klarade det?! Kanske kan drömma vidare i natt.

Nu till något helt annat.

När jag passerade Hjulstakorset idag tänkte jag på något jag läste häromdagen. Första etappen av ombyggnationen av E18, där nya Hjulsta-korset ingår, skulle vara klar nästa år. Men de har, otroligt nog, flyttat fram invigningen. Hur ofta händer det - att de blir klara så långt före utsatt tid? Bra jobbat i alla fall!

Helgen 29-30 oktober släpper de på trafiken. Och oj som jag ser fram emot det. Jag kommer spara massor med tid på hemresan. I alla fall tror (och hoppas) jag det. För enligt RITNINGARNA så kommer det bli top-notch.

Idag är det fotografering på skolan. Så det var hög aktivitet på hårfixandet i morse. W ville ha lockat hår, men det är inte riktigt vad jag vill (eller har tid att) fixa på morgonen. Så det blev en inbakad sned lugg-fläta. Hon blev nöjd. Jag med. Sen blev det en skjortklänning med tights. Hon blev nöjd där åxå. Jag med. Såklart. Hon är ju fin i allt. Blir spännande att se resultatet sen.

Ikväll ska det lagas Chicken red curry hemma. Ser redan fram emot det. Bara älskar det. Tidernas bästa mat. Tveklöst. Jag skulle absolut passa att bo i Asien. Deras mat är beyond outstanding.

Nä, vet ni vad... nu måste jag gå på damernas. Ha en fin dag tills vi hörs igen!

... farten. Men tyvärr går det inte som jag tänkt mig. Skrivaren bråkar något så fruktansvärt. Nästan så den riskerar en time-out. Skitmaskin!!!

Idag blev det Willy´s kycklingpytt till middag. Den kan jag varmt rekommendera för de "lata" dagarna. Riktigt god. Och mager. Till det stekt ägg. Tänk, det tröttnar jag aldrig på. Så grymt gott. Stekte ett extra som jag tänker äta som mellanmål i morgon. Nästan så att jag redan längtar. Efter ett ägg. Vad är det som är fel på mig?!

Hade tänkt se en film ikväll, "Something borrowed", men det sket sig i samma ögonblick som skrivaren meddelade att den inte tänkte spela på min planhalva idag. Och eftersom utskriften inte kan vänta får filmen göra det.

Förresten, de hade gjort slutbesiktningen av badrummet idag. Det skeva skåpet verkade det inte som att de tänkte göra något åt (???). Avloppsröret kunde de åxå konstatera var trasigt, så det skulle bytas. Resten fick jag inget svar på. Så jag har mailat och frågat. Får se vad de säger.

Sådär ja, nu funkar helvetesmaskinen igen. Vad skönt. Då kan jag snart krypa i bingen då. Är trött. Men först måste jag trycka i mig ett kvällsmål. Har föööör många kcal kvar idag.

Sov gott och dröm sött!

Hej världen!

Träningsvärken idag är rena barnleken mot förra veckans. Idag behöver jag inte hålla emot när jag sätter mig ner. Det går till å med bra att gå i trappor. Och böja mig ner till golvet för att ta upp tappade saker. Det ni!!!!! Tänker absolut fortsätta med det här passet. Gillar det skarpt.

Kommer även köra core på torsdagar. De andra dagarna vete17 vad jag ska peta in för pass. Om det ens blir pass... blir kanske löpning (har tappat den lite nu vilket inte går för sig) och styrketräning i gymmet. Vill bli stark i min, alldeles för svaga, kropp. Och jag kan redan ana att om jag vore riktigt vältränad, så skulle jag få en rätt schysst överkropp. Det har redan börjat komma fram siluetter av musklerna vid axlar, bröst och armar. Det gillas.

Men idag och i morgon blir det ingen träning. Har en massa annat för mig, som tyvärr inte kan nämnas här. Möjligen kör jag lite på mitt Wii ikväll om tiden tillåter. Annars får jag hålla tillgodo med torsdagspasset och någon typ av aktivitet i helgen. Kanske cirkelfys på söndag. Men då är frågan om jag fixar att gå på skivstångspasset på måndagen?! Kanske måste testa, annars får jag ju aldrig veta.

Fy, vad jag fryser idag. Det är så kallt här inne. Det är fler än jag som känner av det, som kommit och frågat om nåt är fel. Men nä... det är bara att det tar tid att värma upp huset när kylan kom så hastigt. Så jag har redan nu druckit 4 koppar thé och ullsjalen är på sedan nån timme. Men den hjälper tyvärr inte mot en iskall nästipp... hmmmm... Kanske får sticka/virka mig en näsvärmare. Som den här kanske:

(bild från google)

Kan det vara nåt?

Ni har väl inte missat BARNAMORDEN i Sigtuna? Hur fan är vissa (tyvärr alltför många) skapta? Sätta barn till livet, för att sen ta livet av dom? Hur jobbigt det än må vara - hur less och slut man än är - hur mörkt livet än ter sig - så måste man fantame se till att söka hjälp. I tid. Innan man når så långt att hjärnans funktion får övertag mot hjärtat. För hjälp finns att få om man bara vågar erkänna att det är jobbigt och att man mår skit. Men jag tror många håller fasaden uppe tills det att de brakar ihop fullständigt. Galet, tragiskt och så ledsamt!

Fram till W´s 2-års dag sa många att vi inte känt på hur det var att ha barn och det stämde. Hon var världens snällaste. Skrek aldrig, bara fann sig i allt och var såååå tillfreds. Hon sov på nätterna (sedan 6 veckors ålder) och åt bra. Växte som hon skulle och utvecklades enligt "schema". Allt var frid å fröjd.

Men så kom den då - "The terrible two". Och med besked. Hon blev ett monster (ja, man får säga/känna så - älskar henne inte mindre för det) som skrek sig blå och svettig så fort hon inte fick som hon ville. Och även annars. Ett exempel: Hon hade kissat på toan och jag frågade om hon ville spola. Men nä, det skulle jag göra. Direkt när jag dragit i spolknappen kom skriket... "Wilma spooooooooooola".

De här utbrotten höll i sig allt mellan 20-40 minuter och INGET hjälpte. Tillslut var jag påväg att tacka för mig. Orkade bara inte. Kände mig usel som mamma som inte ville umgås med mitt eget barn... orkade inget och var jämt arg. Så jag lyfte luren och ringde BUP. Var säker på att det måste vara något fel på ungen (det var inte det, såklart).

Vi behövde aldrig träffa dom, utan det räckte med 2 telefonsamtal. Och bara att ringa dom hjälpte. Det var skönt att få ventilera till någon som kunde ge konkreta råd och som var helt objektiv.

Efter att ha följt några av råden - med skiftande resultat - och infört belöningssystem upphörde det. Då hade det gått 1,5 låååååååånga år (!!!!). Nu har hon mycket sällan några utbrott. Tror hon gjorde bort det då. Nu är det mer diskussioner, som iofs åxå är tröttsamma, om kläder... *snark*. Men det är väl bara att vänja sig, för den delen kommer inte att upphöra gissar jag. Hon är ju liksom tjej  .

Igår när jag kom hem låg det en lapp i lådan. Det var från mannen som råkade ha sönder min lampa. Han bad om ursäkt för att det dröjt och bad mig ringa. Så det gjorde jag på lunchen idag. Han bad om skärvorna (som vi sparat) för att kunna ta med dom till ett företag som säljer sånna och se till att få en ny likadan. Det var bra service tycker jag. Och var det så att han inte skulle lyckas så fick jag säga en summa som plåster på såren. Känns ju fair, även om jag såklart vill ha lampan komplett i första hand. I morgon hämtar han skärvorna, sen får vi se.

Nä, nu ska jag ta en huvudvärkstablett. Har ont i ena halvan. Ja, jag vet... skitjobbigt. Har haft det några dagar, men idag är det lite värre än annars.

Ha det gott tills vi hörs igen!

När jag kom hem satte aktion räddning igång. Att förvandla en alldeles, åt skogen, för salt köttfärs- och zucchinigratäng till något ätligt. Typ köttfärssås.

Först skar jag gratängen i bitar och öste ner den i en kastrull. Sen i med 2 råa potatisar (sägs dra åt sig saltet), cremé fraiche, grädde (4%) och lite ketchup... åsså koka, koka, koka.

Tro det eller ej - jag lyckades. Den gick att äta. Tog pasta till. Gott.

Efter det vek vi mängder med tvätt (sängkläder), allt stoppades in i skåpen och sen älgade jag till gymmet för ytterligare ett skivstångspass. Och idag gick det mycket bättre. Jag kunde till å med gå hem utan problem, på helt o-skakiga ben. Så det bådar gott inför de kommande dagarna.

När jag kom hem tog jag ett mellanmål och nu sitter jag här. Strax ska jag gå upp och duscha. Sen väntar bingen. Sköööönt ska det bli. Jag gäspar. Så - God natt och sov gott! 

Så var det måndag igen. Och ingen direkt upphetsande sådan. Vilket väder. Fy. När jag vaknade, 5 minuter innan klockan (utvilad??), trodde jag att det var mitt i natten. Var tvungen att övertyga mig själv med 2 klockor innan jag gick med på att det faktiskt var sååå mörkt i rummet. Och nu... herregud så mörkt. Har tänt alla lampor som går här inne.

"Som vanligt" har jag svikit er hela helgen. Den har varit vigd åt familjen. Men nu kommer en sammanfattning.

Fredag - ja, vad finns att säga? Fredagsmyyyyyyyys på hög nivå. När jag kom hem åt vi tacos, sen rensade jag svampen jag fått - ihop med ett glas rött:

Sen lade vi ut dom på torkning. Men jagundrar - Hur länge ska de ligga där? Ska de bli smul-torra?

Sen blev det mjukisbyxor på, schäslongen ut, popcornskålen fylld och filmen i dvd:n (Bee movie blev det). När W nattats somnade jag i soffan. Till filmen "Never let me go". Enligt H behöver jag inte försöka se ikapp den heller. Förmodligen för skum för mig.

När vi vaknat på lördagen åkte vi på loppis. Och OJ, vilken loppis. Galet mycket försäljare och så mycket bra grejor. Se här:

En samling av "småsakerna". Hela "Millenietrilogin" på DVD, en påse bullar, ett smyckeskrin till W, ett mikroskåp till W, 2 böcker till W, 1 bok till mig, ett par klackskor till mig, ett par inneskor till W, en cowboyhäst till W, ett tennisracket till W, ett spel till oss alla (luffarschack), ett par örhängen till mig, en porslinskatt till W, en bajsande grisnyckelring till W (??). Ja, det var väl det på den bilden.

Men det kommer mer...

En kavaj, 2 skjortor och en tunika till mig.

En stickad klänning till W. 

En stickad GAP-poncho till W (min poncho är köpt -ny - på Kapp Ahl).

Ja, det var det. Allt för 400 kronor. Förstår ni att jag ääääääääääääälskar loppis?

När H fotade oss försökte jag få W att posa lite. "Kom igen W, gör såhär:"

Resultatet... en posande W med putande läppar. Mmmm... hon blir nog ingen supermodell - som tur är:

Efter loppisen åkte vi till Kista och käkade middag. Sen såg vi "Smurfarna" i 3D. En riktigt bra film. Rekommenderas. Men ärligt, det där med 3D - lite lurigt tycker jag. Det som är meningen med det är känslan av att filmen kommer ut i salongen och att man åker bergochdalbana när dom gör det. Men - det händer inte. Hittills har jag bara fått känslan i filmernas början... när dom kör 3D-demo med några färgade bollar. Men sen är det nada. Tyvärr. Nåväl, vi var alla nöjda ändå.

Kvällen avslutades i soffan, med W snarkandes bredvid oss när vi såg en film. Minns inte ens vilken nu. Eller jo... var det då vi såg den där "Never let me go"?! Mmmm... så var det nog. Men vad såg vi då i fredags?! Jösses, vilket bra minne jag har. Eller inte.

I söndags när vi vaknade kastade vi oss i kläderna och åkte ner till Scandic Infra och åt frukost. Supertrevligt och gott!! De hade verkligen allt. En av de bättre frukostar jag stött på faktiskt. Så det kommer vi göra om.

Efter det åkte vi hem och jag började plocka och städa lite. H gick och tvättade sängkläder i stora stugan. W - ja, hon spelade lite spel. Sen kom min syster, systerdotter och deras nya hund Disa på besök. De ville följa med och se W rida. Och Disa... men jösses en sån godbit. Se här bara:

Sovandes i lillmattes famn

Åsså mysandes i min famn 

Och tillsist hos W

Hon är en 11 veckor gammal blandsras (bordercollie, labrador, golden) och sååå go.

Kl. 14 var det så dags för ridskola igen. Det blev skogsritt för att öva att rida i upp- och nerförsbackar. Det gick bra. Som vanligt. W fick samma häst som förra gången. Det gillar jag... då lär de känna hästen ordentligt. Den nöp mig förresten. I armen. Jag höll i den när Sanna (systerdottern) spände sadeljorden. Rackarpålle. Blev ett blåmärke. Hmmm...

När vi kom hem igen fikade vi, sen lekte vi med vovven på gräsmattan tills de åkte hem.

Sen skulle jag börja med middagen, men H var så sugen på pizza så det fick bli så. Gjorde iofs klar middagen ändå, så det bara är att värma på idag. Om den ens går att äta vill säga. Gjorde nämligen en gratäng med köttfärs och zucchini. Först skulle zucchinin skivas tunt och sedan saltas för att vattnas ur. Det gjorde jag. Sen torkade jag av skivorna och började montera. När den var klar tog jag en smakbit. Och fy f*n vad salt den var. Läste receptet igen och insåg att jag missat det lilla men ack så viktiga ord - SKÖLJ. Innan jag torkade av skivorna skulle jag ha sköljt dom. Men nä... så allt salt jag använde för att vattna ur åkte med ner i gratängen. Smakade, rent ut sagt, skit. Tänkte göra ett försök att äta den med pasta och creme fraiche idag. Kanske mildrar det?! Annars blir det soptunnan.

Hitttade förresten bilder från när W fick rengöra seldon och sedan köra häst. hon klagar aldrig utan tycker allt är kul. En av dom andra klagar hela tiden på hur jobbigt allt är. Hon vill bara rida. Men W, hon säger nada. Bara gör. Raringen!

Nej, nu kom fakturorna... sen omsider. Gissar att det beror på alla köer överallt.

Vi hörs senare, ha en bra dag - trots skitvädret!

... är snart över. Och jag har hållit mig vaken hela kvällen. Eller ok då... jag somnade typ 7 minuter när H nattade W. Kollade på "Skavlan" och inväntade att mina drömmars man (ja, inte den som nattade W utan han som är mitt "frikort") skulle ta plats i studion. Och plötsligt satt han där. Så alltså somnade jag några minuter. Men jag missade inte intervjun i alla fall. Så nu har jag fått en dos av hans störtsköna stämma och sätt att prata.

För er som inte redan vet kan jag berätta att det är den här mannen det handlar om:

Men nu har jag gjort mitt för ikväll känner jag. Hör sängen ropa på mig. Högt och innerligt. Så det är väl lika bra att jag gör som den säger innan den ångrar sig och inte vill ha mig mer.

Önskar er en god natt med en sista bild: