På fredag är det höstdagjämning. Då är dag & natt lika långa och hösten ett faktum. Och visst borde mörkret och det eviga regnandet räcka för att övertyga mig om att det faktiskt är höst. Men nä... löven, när blir dom orange-färgade? Då är det höst för mig och det är så vackert. Brukar de inte ha blitt det såhär dags?

Tänk att man inte kan minnas en sak från år till år. Tur att jag har bloggen att titta tebax i. Där hade jag faktiskt lagt upp en bild på höstens första röda träd. Det var den 10 september.

Så här såg det ut då:

Kan säga att det inte är det minsta rött nu. Hmmm...

Idag kom jag in i en diskusison om roliga namn. Hur tänkte föräldrar som döpte sina barn till:

Dick

Sten Hård
Anders Nopp
Anna Ahl
Göte Borg

Ville de helt enkelt ge världen en gott skratt genom sin älskade telning? Inte snällt. Inte snällt alls.

Jag mailade f.ö min chef C och P, från den tidigare skrivna drömmen och berättade om den. De skrattade gott och tackade för en bra start på dagen. Ja, vad ska man säga om det... märkligt och fascinerande. Som sagt.

Idag ska det vara gårds-fix på skolan, men jag hade helt glömt bort det. Vi fick veta det förra veckan och då hade jag redan satt upp planer för kvällen som inte går att ändra på. Så H går hem tidigare idag och deltar. De ska tydligen sätta upp lite nya lekgrejor på gården och göra allmänt höstfint.

När jag hörde tänkte jag först att kommunen borde stå för sånt. Men sedan berättade rektorn att det skulle kosta nästan 200000 om de skulle köpa hjälpen. Så det är ju bra att de kan spara in dom slantarna. Men då får man ju innerligt hoppas att de lägger det på skolan och barnen istället. Fast med alla katastrofrapporter som emellanåt kommer ut i media går det väl till höjda rektorslöner och konferenser. Negativ och skeptisk? Jag? Nej... inte ett dugg.

Nu ska jag snart äta ett mellanmål. Som vanligt blir det en knäcke med philadelphia och skinka. Tänk att jag ätit det minst 2 gånger om dagen i snart 2 år och jag är fortfarande inte trött på det. Helt otroligt. Jag har iofs bytit knäcke-sort en gång... oj,oj... omvälvande förändringar. Men jag klarade det utan större men.

Insåg att jag inte skrivit nåt om vår gäst toa och progressen där. Allt är tömt, klinker och kakel borta. Ja... det var väl det. Gissar att det inte kommer ta så överdrivet lång tid, för det är ju så liiiiiitet (typ 1,5m x 1m) och väggarna ska bara målas, inte ens bytas. Och det enda som ska kaklas är biten ovanför handfatet. Ja, sen ska golvet läggas såklart... men utan golvvärme. Så kör på gubbar - gör det klart tills på fredag. Ok?!

Nej, nu - mellanmål.

Vi hörs senare. Gissar jag.

... något som jag aldrig dröm förut. Jag drömde...   

Ja, så var det. En märklig dröm som jag inte alls förstår varför jag drömde. Detaljerad var den åxå. Minns färger och allt som sas. Hmmmm... ska försöka få ner den på pränt.

Jag fick ett samtal igår tisdag från min Adecco-chef C. Hon frågade om hon fick komma ut och hälsa på i morgon torsdag. Naturligtvis fick hon det. När hon kom hade hon med sig ytterligare en från kontoret, P. Och båda var höggravida, med enorma magar. Vet inte om det var någon typ av elefant-graviditet, för C skulle inte ha förrän i början av januari och P i början av mars - men ändå såg de redan nu sprickfärdiga ut. 

Jag konstaterade att C nu fått avboka sin Thailandsresa (hon åker samtidigt som jag ungefär och är borta 5 veckor). Men nä, hon skulle åka och bara hålla tummarna för att bebisen skulle stanna kvar därinne tills de kom hem. Problemet med flygförbud efter en viss vecka skulle hon lösa genom att se till att äta upp sig enormt i vikt, så hon kunde tas för fet istället (hur nu det skulle gå till på den där smala kroppen).

P hade blivit jungfru-gravid. I alla fall var det som hon sa... men jag minns att jag i drömmen var väääääldigt skeptisk   

När vi satt och åt lunch (jag åt pasta med fläskfilé- och paprikasås, de åt Caesarsallad)  frågade dom om jag kunde ta över deras jobb på kontoret medans de var mammalediga. De hade löst det så att C (kontaktpersonen här på företaget) skulle sitta i repan under tiden. Jag sa ok och frågade när jag skulle börja. På måndag blev svaret och sen fick jag en alldeles för stor svart kavaj med blommor i rött, vitt & blått med gröna blad... likt det här tyget:

(bild från google)

Den skulle jag vara tvungen att använda varje dag. Ostruken var den åxå, men det fick jag fixa om jag orkade.

Jag frågade om upplärningstid, men då såg de båda väldigt frågande ut. "Upplärning? Nä, du börjar då och då ska du kunna allt för vi har fått havandeskapspenning resten av tiden och slutar i morgon. Här får du lite papper, läs dom över helgen. Lycka till!"

Efter det vaknade jag. Tack och lov. Det var en riktig mardröm, inte alls likt det ordentliga Adecco jag lärt känna och tycker så mycket om.

Tänk vad konstiga drömmar kan vara. Tagna ur ingenstans målas bilderna upp till en helt ny värld. Fascinerande! Undrar förresten hur jag klarade det?! Kanske kan drömma vidare i natt.

Nu till något helt annat.

När jag passerade Hjulstakorset idag tänkte jag på något jag läste häromdagen. Första etappen av ombyggnationen av E18, där nya Hjulsta-korset ingår, skulle vara klar nästa år. Men de har, otroligt nog, flyttat fram invigningen. Hur ofta händer det - att de blir klara så långt före utsatt tid? Bra jobbat i alla fall!

Helgen 29-30 oktober släpper de på trafiken. Och oj som jag ser fram emot det. Jag kommer spara massor med tid på hemresan. I alla fall tror (och hoppas) jag det. För enligt RITNINGARNA så kommer det bli top-notch.

Idag är det fotografering på skolan. Så det var hög aktivitet på hårfixandet i morse. W ville ha lockat hår, men det är inte riktigt vad jag vill (eller har tid att) fixa på morgonen. Så det blev en inbakad sned lugg-fläta. Hon blev nöjd. Jag med. Sen blev det en skjortklänning med tights. Hon blev nöjd där åxå. Jag med. Såklart. Hon är ju fin i allt. Blir spännande att se resultatet sen.

Ikväll ska det lagas Chicken red curry hemma. Ser redan fram emot det. Bara älskar det. Tidernas bästa mat. Tveklöst. Jag skulle absolut passa att bo i Asien. Deras mat är beyond outstanding.

Nä, vet ni vad... nu måste jag gå på damernas. Ha en fin dag tills vi hörs igen!