... i början gav mig en usel tid i dagens lopp. 38 minuter *suckar över alla som ställer sig i "springa-gruppen" men sniglar sig fram*. Men runt kom jag. Springande. Ja, ok... vid två tillfällen gick jag. Första gången gick jag 20 sekunder. Det var när vi skulle upp för en backe som just då gick att likna med Mount Everest. Andra gången c:a 10 sekunder (10 steg). Lite besvikelse finns där... men mest är jag ändå nöjd. För 30 sekunder av 38 minuter är ju inget egentligen.

Väl hemma fick jag nöjet att prova barack-duscharna. Mmmm... fräscht å fint. Om man blundar. Nåja, det ska väl gå. Det handlar ju bara om 6 veckor.

Nu har jag ätit ett mellanmål och ska bara gå och lägga mig. Det ska bli skönt. Jag är trött.

Men, vi hörs i morgon. Sov gott och dröm sött!!

Då är det officiellt... Vickan är på tjocken. Men man undrar, är hon en elefant? Det sägs ju av en viss kungaexpert att han vetat om graviditeten sedan augusti förra året. Mmmm, jorå sörru såatt. Nåja, kul är det hursomhelst. Grattis till dom!!

Nu är det snart dags för avfärd mot Sumpan. Pastan ligger och gonar till sig i magen. Ska dricka lite, sen är jag redo. Whish me luck!

... från vilken del av Sverige den HÄR kvinnan kommer? För inte f*n är det speciellt vanligt i de delar av landet som jag rör mig i. Hmmmm... galet!!!

... vaknade jag med pannknack idag (mensen kom igår), så nu jobbar jag hårt för att få bort den. Tabletter, lunchvila, massor med dryck och massage (på egen hand av nacken) är steg i rätt riktning hoppas jag. Och när jag slutar idag ska jag ta en tablett och sen en tupplur tror jag. Hinner med det, för vår start går inte förrän 19:10 så brudarna kommer inte hit förrän 17:30. Sen tar vi t-banan dit.

Kom f.ö i säng skapligt tidigt igår, men då hände nåt märkligt. När jag lagt mig fick jag tidernas blodsockerfall... eller nå´t. Började darra, blev supervarm och började svettas som en tok. Så fönster öppnades och fläkten sattes på. Sen kom H med en knäckemacka. När den var i magen lugnade allt ner sig igen. Då började jag fundera på varför detta hände och kom fram till att det var för att jag helt enkelt inte ätit mitt sista mellanmål. Glömmer det sällan, därav förvåningen. Så nu vet jag att det verkligen gör någon nytta. Inget ont utan något gott.

Idag hade en här med sig typ 200 plommon från sin trädgård. Åh, de var gudomligt goda. Det var fler än jag som tyckte det, för de är redan slut. Jag vill åxå ha ett plommonträd. Grannarna har ett och vi fick en påse av dom igår, men de var tyvärr sura.

Nej, nu ska jag besöka damernas. Men vi hörs senare!