Fick irra en stund innan jag hittade infarten till kilotraktorn. Såg huset, men inte infarten (som visade sig ligga på baksidan, in från en "osynlig" väg). Men väl där blev jag väldigt väl omhändertagen. Den bästa, mest noggranna och proffsigaste kilotraktor jag någonsin gått till. Kändes verkligen bra.

Först ställde han 1000 frågor och gjorde en neurologisk undersökning, allt för att utesluta typ hjärnblödning. Sen kollade han min rörlighet. Han kom, som ALLA andra som undersökt mig, fram till:

• att jag är sne
• att jag har ett låst bäcken
• att hela min bröstrygg är totallåst (han skrattade till och sa att han sällan stött på en större låsning)
• att min nacke hade flertal låsningar
• att jag är överrörlig (frågade om jag är gammal gymnast)

Så knäckandet började. Och jävlar i min låda vad det smällde. Med ens kände jag hur värmen kom till mig och huvudvärken avtog. Blev helt yr när jag reste mig. Bara av det. Han gav mig även en ipren och en alvedon (+ ytterligare 2 att ta innan jag går och lägger mig). Sen ska jag ta ipren var 6:e timme i 5 dagar, allt för att få bort eventuella inflammationer.

Springa kunde jag göra i morgon och träna hårt (gärna core och rodd) kunde jag göra från nästa vecka. Jag skulle även göra en övning (ligga på rygg över en stor rulle för att dra ut ryggen) 6 minuter/dag. Ska dit igen, på torsdag. Så, ja - det blir kanske ordning på det här åxå.

Nu ska jag sova. Gott känns det som. Önskar er en god natt!!

... är lugnt på jobbet behöver jag väl inte säga längre va?

För att fördriva tiden, när inget annat finns att göra, så lyssnar jag på gamla sommarpratare. Har lyssnat ikapp några från 2009. Bl.a har jag lyssnat på Malin Sävstam. Vem är det frågar sig säkert många nu. Jag ska berätta...

Hon var gift med Mats Sävstam, som var VD (en underbar sådan) på Manpower under den tid jag jobbade där.

Den 26 december 2004 förändrades hennes liv för alltid, av den förjävliga tsunamin som skördade så många liv. Hennes två yngsta barn, Elsa 9 år & Harald 12 år, försvann i vågorna. De återfanns senare och identifierades under vår/sommar 2005. Mats dog några dagar senare, den 30 december, på ett sjukhus. Han hade fått en allvarlig lunginflammation efter att ha letat efter sina försvunna barn.

Om detta talade hon i sitt sommarprat. Men hon berättade åxå om hur hon kom tillbaks till livet, hur hon fann glädjen igen.

Kan sammanfatta det med att... Det var dumt att lyssna på detta på jobbet. Fick bita mig i läppen flera gånger. Jag stängde av emellanåt för att hämta mig. Fy. Det känns så nära.

Visst, nu kände inte jag honom personligen. Men det var ändå en person man småpratade med emellanåt och morsade på i princip dagligen. Men det tog åxå extra hårt på mig för att vi precis varit där. Bara 4 veckor innan kom vi hem. Och vi hade rest runt och varit på många av de platser som drabbats. Sista platsen vi var på var Khao Lak som råkade värst ut. Det var vår bröllopsresa och platser som gett oss så många härliga minnen var plötsligt en "krigszon". Det kunde lika gärna ha varit vi.

Tänker fortfarande på det. Ofta. Och under åren har jag även tänkt mycket på Malin och Axel (den enda överlevande sonen)... funderat på hur det har gått för dom, hur de mår, hur de klarat sig. Att få lyssna på hennes berättelse var skönt och befriande på något sätt.

Hmmm... känns lite konstigt att säga så. Jag kände ju inte henne. Hade inte ens sett henne. Men ja... ändå. Kallas väl empati tror jag .

Utöver henne har jag lyssnat på Vanna Rosenberg (underbar berättarröst), Josephine Bornebusch (skrattattackerna avlöste varann), Per Morberg (mmmm...), Andreas Lundstedt (mycket intressant)... ja, och några fler. Av de jag hittills laddat ner (sr.se) har jag Annika Östberg (ni vet hon från USA-fängelset) och Mark Levengood kvar. Sen ska jag börja ge mig på årets. Men inte alla, måste spara några att lägga på MP3-spelaren till resan.

Nu ska jag snart kila. Ska gå 16:20 idag. Har nämligen fått en tid hos en kiropraktor (eller KILOTRAKTOR som W sa när hon var liten) kl. 17 i Solna. Med hans hjälp hoppas jag att den här envetna huvudvärken ger med sig och att jag sover gott framöver.

Efter det blir det Sollentuna C för lite inköp och sen vidare hem. Måste verkligen städa (blääääää) och springa (noll motivation... fast iofs, kanske inget man ska göra efter en behandling... får fråga om det).

Ha en bra afton!

Tisdag. Strålande sol. Grym huvudvärk. Oj, där sprack det visst med det myyyyyysiga i den här dagen. Jag behöver verkligen gå till en naprapat/kiropraktor känner jag, för skiten sitter i nacken. Ska ringa idag och få mig en tid. Hoppas bara det inte är semesterstängt.

Det där med myyyyyyyyysigt ser ni sällan hos mig. Är ur-allergisk mot det. Eller ja, inte mot att HA mysigt - men att skriva att allt är så mysigt hela tiden. Har liksom gått inflation i just att skriva så... myyyyyysigt. Brrrr... ryser.

Men hursomhelst - igårkväll var det mysigt. Riktigt mysigt faktiskt. Jag kom in till stan, parkerade bilen (behövde inte ens fickparkera, och gratis var det åxå - kunde inte haft en bättre parkeringsupplevelse   ), satte mig på ett hak och drack ett glas rosé i väntan på min käre make. Han smög upp bakom mig, gav mig en puss i nacken och en gigantisk röd ros. Sen gick vi till en indisk restaurang.

Han hade googlat och hittat recensioner om att detta lilla oansenliga ställe skulle ha den bästa maten och JA, det var sanningen. Gudomligt gott. Jag åt en Garlic chicken sizzlar med vitlöksnan och ris. Men jag åt mest av själva sizzlaren. Så gott. Har aldrig ätit en så mör, saftig och välkryddad kyckling. Och grönsakerna... mmmm... Tur att man är liten i maten och därför fick en doggybag. Det ger mig ytterligare en dag med njutning.

Efter det åkte vi förbi svägerskans lägenhet och vattnade blommorna och plockade upp posten. Sen bar det av hem. Vi såg en film (japp, jag fick kämpa för att hålla ögonen öppna) och ramlade i säng alldeles för sent om man frågar mig.

Sov inget vidare inatt heller. Har vaknat av jag legat konstigt, så nacken gjort ont (som sagt - jag ska ringa om tid idag). Så i vanlig ordning gäspar jag som en besatt. Får hoppas att kommande natt blir bättre.

Nej, nu ska jag googla rätt på telefonnumret och ringa.

Ha en bra dag!