... är jag medbjuden på kundens bokslutsmiddag. Det innebär först en hemlig aktivitet i stan (varma kläder och bra uteskor stod det i inbjudan) och därefter 3-rättersmiddag (2-rätters för mig eftersom efterrätter inte är min grej för tillfället... iofs är det alltid det... orkar inte 3-rätters längre). Ska bli väldans trevligt och jag är såååå glad att de tar mig med sig.

Så nu ska jag upp och kolla igenom potentiella kläder och sen - SOOOOVA! Måste ju vara pigg så jag orkar hålla ut till midnatt. Typ. Brukar visst gå lite halvvilt till...

Så - God natt och sov gott! Vi hörs i morgon!

Ja, oskulden när det gäller att få sig en avhyvling på jobbet. Man tyckte att jag stängt av växeln för länge (c:a 10 minuter), då 2 personer ville diskutera en stor "om-görning" i växeln.

Med det avklarat så får jag gå hem.

Önskar en fortsatt trevlig dag. I solen.

Det var något som slog mig nu... att idag (tror jag... blandar alltid ihop det med den 16 mars) skulle min farfar - John "Jacke" Jacobsson - har fyllt 90 år.

Tyvärr gick han bort på tok för tidigt... 1994, bara 73 år gammal.

Det som tog hans liv var saknaden efter farmor som gick bort 1990 (79 år gammal). Ja, det är i alla fall min amatördiagnos. För så fort hon dog började han ge upp, brydde sig inte längre om vad han åt. Det kunde vara bröd doppat i stekfett efter fläsk. Till det drack han grädde. Bara för att det var gott. Tillslut "dog" njurarna och han sattes på dialys. Men en dag funkade inte heller det och han somnade in.

När farmor gick bort (efter en tid på sjukhus) bodde jag hos farfar. I 4 månader var vi sambos (eller kanske farbos ??). Då försökte jag ta hand om honom och laga bra mat. Det gick bra. Jag trivdes. Eller vi trivdes (han hade bara svårt att acceptera min nymodiga telefonsvarare  ). Jag älskade att komma upp på morgnarna (även de morgnar när jag skulle börja kl. 05:00) och hitta honom sittandes vid köksbordet med en kopp kokkaffe (norrlänning som han var). Tittandes ut genom fönstret. Filosoferande. Men så flyttade jag...

Efter det gick jag till honom några gånger i veckan och fixade middag, var med honom, gick ut och gick, spelade kort eller bara var.

Jag var farfars flicka. Till fullo. Farmors med för den delen. Tillbringade många lov hos dom som barn/tonåring. Minns det med glädje.

Jag tänker OFTA på både farmor och farfar. Saknar dom fortfarande. Önskar att de fått varit kvar. Länge. De var bra att gå till med problem. Nu tar jag ibland med mig problemen till deras grav i hopp om att få ett tecken... en vägledning. Flummigt? Kanske, men en trygghet.

Så älskade och saknade farfar

  GRATTIS på 90-årsdagen

Tänker på dig!

Kram "Lillan"

... förklara en sak för mig: Vad är det som gör att ni tycker att just ert skräp i form av fimpar är HEEEELT ok att kasta på marken? Om era barn kastar glass- eller godispapper på marken, är det åxå ok? Är det storleken på skräpet som har betydelse?

Detta är inte något påhopp (eller häxjakt som ni rökare kallar det så fort någon "kritiserar" rökning/rökare) - utan bara en fråga, för att försöka förstå. För jag förstår verkligen inte.

Påväg till/från dagis passerar vi ett radhus där det bor en familj med 2-3 barn och 6 hundar. Igår STANK det vidrigt när jag närmade mig och jag tänkte att det nog är det 6 hundarna som pinkat järnet på den lilla uteplatsen under vintern och att det var det som börjat stinka nu när snön smälter undan. Men så när jag kom dit insåg jag att det nog inte bara var hundarna utan FIMPARNA. Herregud, jag har aldrig sett så många fimpar på samma plats. De har, förmodligen, stått inne och rökt med en liten glipa på altandörren och sedan kastat fimpen direkt utanför dörren. Hela långa vintern. Högen var 1,5 dm hög och hade en diameter på 3 dm. Typ. Såååååååå äckligt! Jag ska se om jag kan snylta till mig ett foto på den så ni får se. Tills dess får ni hålla tillgodo med dessa äckel:

Och för er som trodde att fimparna var absolut ofarliga och nedbrytbara inom en timme... att de liksom blir till damm så fort de når marken... rekommenderar jag en stund på den HÄR länken.

Så nog om det.

Hej förresten!

Sovit gott? Det har jag. Riktigt gott. Släckte, som bestämt, lampan kl. 22. Däremot somnade jag inte på stört, för jag fick en underbar fotmassage av min älskade make först. Liggandes på spikmatta. Mmmmmm...

Nackdelen med att somna tidigt är att jag ändå vaknar efter typ 7 timmar. Vill min kropp inte sova mer än 7 timmar alltså? Nåväl, jag somnade om en stund men det gjorde bara saken värre. Var helt paj när jag vaknade. Alla klockor hann ringa. Men det var då. Nu känner jag mig utvilad och pigg :-).

Och så dagens vikt:

Nuvarande vikt: 74,1 kg

Skillnad: -1,5 kg

Total viktnedgång från start: -49 kg

Bara 1 kg kvar till -50. Ska göra mitt absolut bästa till att fixa det till nästa vecka. Gör jag det lär ni får veta det... annars får ni nästa vikt om 2 veckor. Som vanligt.

Nej, nu ska jag fixa fakturor och lite annat pyssel. Hörs senare.

... så trött. Blir tidigt i säng, senast kl. 22 ska lampan vara släckt. Men innan det ett avsnitt av "Tusenbröder". Till det mellanmål bestående av en bit fisk (rester från middagen)(??) och lite nötter.

Önskar er en god natt. Sov gott och dröm sött! Det ska jag. Om jag får bestämma alltså.

... rörde mig till tårar mottog jag tidigare idag. Och ja, det är sant... det stockade sig i halsen och tårarna steg i ögonen. Ingen bra kombination med tanke på mitt jobb. Hursom... jag är såååå innerligt tacksam för det. Denna person var f.ö. på infomötet som jag pratade på, läs det mest relevanta i det hon skrev här:

Hej!
Tack för att du delar med dig av ditt liv och din viktresa!
Tack vare dig så får jag styrka och inspiration inför ett nytt liv...
Min dotter snart 18 år tyckte mkt om din blogg!
Tack vare det hon kunde läsa sig till så tror jag att hon kanske förstår mig bättre nu o framåt, vad jag kommer att få gå igenom...

etc. etc.

Äntligen är det "värsta" över, men jag vet att kampen är inte över än, men det blir en annan typ av kamp som jag är beredd att ta och tack vare dig så kanske det blir lättare..
Hör av mig igen....
Kram fr Anne i Västerås

Det är precis detta jag vill uppnå med mitt bloggande. Att hjälpa (åtminstone) en person i livet.

Så TACK snälla Anne för att du tog dig tid att berätta hur du känner. Det betyder enormt mycket för mig, mer än du någonsin kan förstå. Jag önskar dig lycka till (i morgon??) när du opas. Jag ska tänka på dig och skickar över stora KRAMAR!!!   

Förresten, jag har ju glömt berätta för er att jag fått svar på arbetstestet av mitt . Doktorn ringde häromdagen och meddelade att jag har ett helt normalt hjärta. Inga problem alls. Trodde ju iofs inte det heller, men är såklart ändå jätteglad över att få det på pränt. 

Och ni skiner   åxå. Vilken dag. Underbart!

God morgon världen!

Ja, det har varit lite av bloggtorka i helgen. Ibland har man helt enkelt inte lust/ork/tid. Men nu är jag på igen. Med besked.

Tänkte börja med att lägga in RÄTT länk till artikeln jag skrev om i fredags... lade ju in länken som jag var inne på på mobilen och det funkar ju såklart inte för er. Här är den: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8698725.ab. BLÄ!

Och lördagen då... den blev bra om än lite omsvängd mot grundtanken. Jag och W kom ner till biltvätten i tid. Lämnade bilen och tog sedan en promenad till Centrum. Gick i områden av Väsby där jag tidigare aldrig satt min fot (tack för google maps). Väl i centrum gick vi till Klippoteket och fick oss tid. Båda två. Nu är Wilmas hår helt jämnlångt och färdigt för att bli låååångt (ner till fötterna säger hon själv). Mitt blev riktigt kort i bak och långt i fram. Precis som innan. Såååå nöjd. Hon är en riktig fena den tjejen. Ska nog låta henne kasta i lite slingor nästa gång. Har varit lite emot det för jag gillar inte utväxter... men hon sa att med ett kopparfärgat hår som jag har blir inte slingor så skarpa... så... mmmm... tål att funderas på.

Efter det knatade vi runt lite i affärer, åt lunch, W åt glass, jag shoppade en handväska. Absolut inte en sån jag letade efter, utan mer en att ha så länge... hela 50 kr på Kapp Ahl (halva halva på rean). Får duga så länge.

Sen hämtade vi bilen igen som var som ny. En ren bil. Både utan på och inuti. Tänk att så lite kan glädja så mycket. Vårkänslor!

Sen for vi hem igen och jag lade mig å sov en timme (somnade som en klubbad). Efter det var det bara att göra oss klara. Då var H fortfarande med på noterna, så även han duschade å gjorde sig klar. Men under den tiden blev han helt förstörd. Av att bara röra sig. Så jag beslutade att fick vara kvar hemma. Eller som jag sa: "Det är lika bra att du stannar hemma, för annars går du bara och ser besvärad och less ut å då blir det inte kul för nån". Sen åkte vi. Jag och W. Med glitter och varsin fjäderboa om halsen. Är det schlagerafton så är det.

Jag har verkligen INGA problem med att köra i stan, är inte det minsta "rädd". Och jag kör nog rätt mycket som en stockholmare (översatt: jag kör så jag kommer fram... trängs lite och bryter möjligen en och annan regel om nöden kräver det), trots den lantlolla jag är. Men när det kommer till fickparkering då suger jag. Och det har jag att "tacka" körskolan för. De tyckte inte att det behövdes och just då - som 19-åring . var ingen gladare än jag att slippa. De menade att stöter man på det är det bara att köra runt hörnet så finns det en vanlig parkering. Men frågan är om den snubben vistats på Östermalm?! För där gäller bara fickparkering. Så normalt klarar H av den biten. Men nu tvingades jag själv göra det... och började, men nä... vågade inte helt (blir stressad när det kommer bilar som vill förbi). Så jag nyttjade en livlina - "ring en vän". Vips var svägerskans man (blir det svåger även för mig?) ute och hjälpte mig. TACK!!

Efter det serverades vi en underbart god gryta med fläskfilé, timjan, cremé fraiche och kronärtskockor. Mmmmmm!!! Sen bjöd barnen på rockshow. En bra uppvärmning inför Mello.

Och Mellon ja... Det borde vara förbjudet för snorungar att rösta. Saade vann ENDAST på sitt utseende och möjligen en gnutta på scenshow. Men låten är tjatig och kommer inte komma speciellt bra till i Europafinalen. Flopp. Nä, jag tror att The Moniker hade klarat sig bäst. Tveklöst.

När det var över packade vi in oss i bilen och rullade hemåt, där jag snabbt dök i säng.

Söndag. Vad hade den i sitt sköte då? Jo, till att börja med vaknade jag ytterligare en morgon på tok för tidigt. Men jag somnade faktiskt om och vaknade vid 9. Då kom W och gosade lite, sen gick vi alla upp och gjorde oss klara. Tänkte lufta H lite. Det gjordes genom att ta en tur till Net on net. Vi köpte en spelkonsoll till W (att spela datorspel med) och en liten billig kamera till mig. En som jag alltid kan ha i väskan och ta bilder med för bloggen. Så från nu hoppas jag kunna bjucka på lite mer bilder. Kanske inte i varje inlägg, men åtminstone en gång om dagen. Stannade till och köpte ny toasits på K-rauta (den förra trampade jag ju igenom). Sen lämnade vi av H hemma och åkte för att handla mat för veckan som kommer. Vi har blitt riktigt duktiga på det nu. SKÖNT!

Väl hemma lagade jag mat och W provade sin nya konsoll. När hon var nattad hägrade naturligtvis Solsidan och därefter såg vi Hämnden. Ni vet, filmen med Persbrant som fick en Oscar. Den var riktigt bra. Klart sevärd. Fick 4 solar av mig. Ja, sen var det bara att natta sig själv och här sitter jag nu. På jobbet. Frusen och trött. Sov som en ruuuumpa i natt. H har hostat och jag har drömt en massa. Så ikväll blir det en tidigt kväll.

Nä, nu måste jag fixa lite här. Men ni vet ju att vi hörs igen.

... får gärna vinna!! Har en trevlig kväll hos svägerskan. H vilar hemma.