... tröttheten smyga sig på. Och med det en aning skakiga ben. Det är då det är extra skönt att kasta ett öga på klockan och inse att det är mindre än en timme till hemgång.

Då blir det till att hämta W, gå hem och steka blodpudding och sen - soffan. Eller ska jag kanske försöka mig på en liten promenad? Lite friskluft har ingen dött av. Sägs det. Så jag vågar kanske prova. Om mina skakiga ben bär mig.

Förresten, vad det någon som såg "Stockholm-Båstad" igår? Tyckte det var en helt ok serie. Får se hur fortsättningen blir.

Nej, nu är mellanmåls-teet uppdrucket. Så jag ska fortsätta med mina ordrar. Hörs senare!

... att det har vänt? Idag är det nämligen tusenfalt bättre (fysiskt) än i går och detta trots sömnbristen. Ingen yrsel, en gnutta ork, ingen darrning, inga skakiga ben. Känns helt ok. Nästan bra skulle jag kunna sträcka mig till. Så kan det vara så att det vänt? I sådant fall är ingen gladare än jag, för igår var ingen rolig dag.

Ställde mig f.ö på vågen i vanlig ordning. Jag har nu gått ner 3,7 kg sedan jag började med nedtrappningen för 6 dagar sedan. Det ger en vikt på 70,7 och en total viktminskning på 52,5 kg. Och med det är det "bara" 6,7 kg till målvikt. Det ger ju åxå såklart förnyad kraft och glädje. Men iofs... den glädjen kommer inte att vara för evigt, det vet jag. För så snart jag börjar äta kommer jag gå upp lite av detta. Inte allt hoppas jag, men lite... det har jag räknat med.

Snart är den "vita månaden" slut åxå. På torsdag är sista dagen. Och jag är mäkta imponerad över mig/oss. Mest över H egentligen. En större godisråtta finns inte. Och det har gett resultat. Han gick ju ner 6-7 kg när han var sjuk + resultat av de två första "vita" veckorna. Och han fortsätter tappa. Det gav honom mersmak. Så nu tar han inte om på maten. Kläckte igår att han vill ut och springa. Det har jag aldrig hört honom säga av egen fri vilja någonsin. Tyvärr måste han vänta lite med det dock. Han hostar fortfarande en massa.

Vi pratade åxå om att ha ett enda tillfälle per månad då vi fikar på jobbet, om det bjuds (jag tänkte ta valfri dag, sista veckan i månaden). Godis/kaffebröd bara på lördagar. Efterrätter endast vid festliga tillfällen. Får se hur djupt vi går med detta. Men varför inte - vi har ju klarat det en månad snart och det har ju gått superlätt.

Många kanske tycker att jag som opad inte ens borde tänka så här. Att det skulle vara naturligt att avstå. Men varför? Jag är som alla andra, som vill unna mig något. Och ibland har jag bytit bort ett mellanmål på jobbet för en bulle. Trots det går jag ner... så det handlar inte om det utan mer om att bli lite mer renlevnadsmänniska. Ja, på halvtid. Tänker aldrig sluta med ett glas vin. Eller två .

Sen kan jag ju säga att under den här "skräp"-fria månaden har jag inte dumpat en enda gång. Då blir det extra tydligt att det inte är så bra i längden. Innan dumpade jag egentligen inte heller så ofta... trodde jag. Inte rejält. Men smådumpade gjorde jag nog ändå. För det var inte alltid som jag blev så att jag måste lägga mig, utan mer hade känningar av det... lite hjärtklappning och jobbig känsla. Men det har jag som sagt inte haft alls nu. Så även det taggar mig att fortsätta på den sundare linjen.

När jag läser vad jag skrivit låter det som att jag svullar hejdlöst alla dar i veckan. Så är det verkligen inte. Jag har tveklöst ändrat mitt leverne efter open. Men det går alltid att förbättra. Eller hur?

Nej, nu blir det mellanmål. En hel kopp thé bjuds. Sen blir det till att ta tag i en mega-hög med fakturor. Så vi hörs senare!

Ja, som rubriken säger så verkar sömn vara överreklamerat. I alla fall om man ser till det faktum att jag vaknade 03.30 (kissnödig) och omöjligt kunde somna om. Jag vred och vände i drygt 2 timmar. Då gav jag upp och nu sitter jag här med ett tänt ljus och dricker en kopp the. W sov hos oss och hon vispade runt, men huvudanledningen var en annan... tankar till tusen. Jag har ett stort problem som suger enorma mängder kraft och energi. Jag tänker inte gå in här på vad det är... men jag kan säga att jag står handfallen och rådvill. Vet inte hur jag kommer vidare. Och som sagt, det suger.

Nä, nu ska det här vraket leta sig in i duschen i ett försök att bli människa.

Vi hörs senare!

... är dagen till ända. Det betyder att det bara är två "flyt-dagar" kvar, sen får jag trappa upp och äta lite fast föda igen. Och som jag längtar. Idag har det helt klart varit den jobbigaste dagen. Fullständigt orkeslös.

När H & W kom hem packade vi upp matvarorna och sen satte vi igång ett parti Monopol. Vi han såklart inte färdigt, så allt packades ihop i påsar... en för varje person. För naturligtvis måste vi fortsätta spelet en annan dag. Efter det fixade jag lasagne till middag. OMG vad gott det luktade. Blev sjuuuuukt sugen. Var en millignutt från att ge upp. Men nä... jag höll ut och det känns peppande. Jag vet att jag kan och jag SKA.

Nu ska vi se den nya serien, "Stockholm-Båstad". Hoppas det är något att ha. Förutsättningarna finns ju i alla fall.

Sen blir det nog en romantisk film. Det är vad jag känner för idag. Får se vad vi kan skaka fram.

Nu börjar det - vi hörs i morgon!

Sov gott och dröm sött!

... är jag idag. Eller kanske svag som en nyfödd passar bättre?! Jag har verkligen ingen kraft alls. Så fort jag rör mig vill benen vika sig och när jag vaknade var jag riktigt yr i kolan. Jag hoppas innerligt att det vänder tills i morgon, annars blir det en joooobbig dag på jobbet.

Att det är så tungt idag beror iofs kanske på att dagen är helt märklig matmässigt. Jag vaknade först kl. 6, kissade och somnade om. Nästa gång jag vaknade var kl. 09:00. Ja, tills jag tog i telefonen förstås. Då blev den helt plötsligt 10:00 och jag insåg att vi glömt ställa om för sommartid. I huset var det tyst. Även W sov. Och jag lät henne göra det (var nog sömnbrist som gjorde hennes humör kasst igår). Spelade lite "Angry bird" (beroendeframkallande mobilspel) en stund (som blev en timme faktiskt... jag sa ju att det var beroendeframkallande) och gick sedan på toa. Då vaknade hon och vi väckte därefter H.

Hon sov alltså till 10:15 - vintertid och 11:15 - sommartid. Värt att minnas.

Så det blev alltså väääääldigt många timmar utan "mat" för mig. Närmare bestämt 17 timmar. Normalt skulle jag druckit 4 dl frukost och 2 koppar thé vid det laget. Inte undra på den starka reaktionen.

Nåväl, upp kom vi och ner gick vi. De två yngsta i familjen serverades scrambled eggs med bacon och rostat bröd + thé. Natruligtvis pratade vi bara engelska över denna brittiska frukost   . Själv drack jag både frukost å lunch samtidigt. Åt även en sockerbit. Det stod nämligen att om man var yr kunde man ta honung i théet. Men det hade vi ingen, så det fick bli en sockerbit. Det blev faktiskt bättre.

Nu ska jag snart ta en kopp thé igen. Med socker. Då kanske jag plötsligt kan springa en mara. Eller inte. Snarare inte. Orkade inte ens tänka på att följa med W & H och handla. Istället har jag gjort räkningar och lite annat pappersgöra. Nytta på två håll. När de kommer hem igen ska det spelas Monopol. Sen blir det nog inte så många mer knop än så idag.

Ha en skön söndag!

Idag är en dålig dag. Känner mig låg, sur, lätt-irriterad, trött. Hör tveklöst ihop med fastan. Känns tungt idag. Vill äta något. Vill tugga något. Sött ska det vara. Men nä, jag tänker inte göra det - för jag ska klara det här. Så är det bara.

Vad har vi gjort idag då? Tja, vi började dagen på Löwets närakut.

Ska dra historian lite kort. Läkaren ringde igår, till H och inte mig som jag bett om. Han hade sagt att han skulle skriva ut en annan penicillin, Dalacin  (åxå den ovanlig... fick ringa 3 apotek innan de hade den och då hade de bara till 5 av 10 dagar) och skulle hon kräkas av den med fick Astrid Lindgrens barnsjukhus ta över för de kunde de inte göra mer.

Tyvärr sa H inte ifrån, som jag hade gjort och efter det gick det inte att få tag i läkaren igen. Så jag ringde vårdguiden och berättade hela historien. Hon rådde oss att kontakta Löwet, så det gjorde jag och vi fick en tid till i morse. Vi ville kolla om det kanske hade självläkt eftersom febern nu är nere på de vanliga 36,6 samt få ny medicin. Men nä, hon hade fortfarande kvar den envisa bacillen. Så läkaren skrev istället ut EryMax. Den tar även mykoplasma å annat skräp (om det nu skulle vara något mer) + att hon har ätit den förr så vi vet att den funkar.

Där är vi nu. Bara att se nu om detta funkar och att hon får hålla sig frisk.

Efter det åkte vi hem och åt frukost. De åt våfflor (hade smet kvar från igår)...

...och jag... ja, 4 dl plommonjuice. Mmmmm... NOT! Här är f.ö lunchen... 2 dl fruktjuice, 2 dl grönsaksjuice och en kopp thé:

Sen gjorde vi oss klara för en stund i centrum. Det var lite jippon där. Modevisning bl.a som avslutades med en konsert med Linda Bengtzing. Kul. Hon körde akustiskt. Riktigt bra. Hon blir ju lätt skrikig annars, men detta var riktigt bra + att hon pratade mycket med barnen längst fram... brydde sig... vilket var roligt.

Efter det släppte H av oss hemma och åkte vidare till Stinsen för klippning och lite shopping. W och jag sov en stund. Välbehövligt, då vi sov lite för kort båda två i natt vilket åxå märktes på humöret.

Nu ska det fixas middag. W fick välja. Korv å makaroner. En lördag. Barn ser helt klart lite annorlunda på det här med lördagsmiddag än vi vuxna. Jag håller mig till 5 dl buljong.

Önskar en fortsatt bra lördag och sov gott när det väl är dags.

Som jag fryser. Det är helt osannolikt. Är alldeles iskall på huden. Har ett element mellan fötterna och dricker en kopp av mitt gröna, utdrivande thé - men det hjälper föga.

På samma sätt frös jag tiden efter operationen. Eller faktiskt hela den vintern. Jag sov med pyjamas & strumpor, på en fleecefilt under en annan fleecefilt och ett täcke. Och det var ju helt enkelt för att kroppen tappade vikt. Snabbt. Så det är väl säkert det som händer nu åxå. Därför längtar jag hem extra mycket nu. Ser fram emot att ta på mig mjukiskläder (fleecejacka, mjukisbrallor och raggisar), äta min varma buljong och sedan sätta mig i soffan under ett par filtar och avnjuta finalen i "Let´s dance".

Där hoppas vi f.ö att det är Frank som går ut som vinnare. För det är rent imponerande att de fått en sån stor kluns att bli så graciös. Visst är Jessica bra hon med, men någonstans känns det som att folk med musikalism ändå har det lite förspänt (taktkänslan) och då tycker jag att det är roligare när någon som är fullständigt rudis gör så bra i från sig som Frank gör. Men det återstår att se om resten av landet tycker som jag   .

Bortser man från frossan så går fastan, än så länge, riktigt bra. Tror jag har ett enormt försprång tack vare min lilla magsäck som gör att jag inte känner hunger på samma sätt. Men jag märker att det är lättare att vara på jobbet, än hemma. För hemma möts man av matdofter och annat på ett annat sätt. Inte för att jag direkt lider av det heller.

Nä, nu tog det slut i hjärnkontoret. Men vem vet - vi hörs kanske senare.

Ha en trevlig fredagskväll!

Hej igen,

Nu är jag på plats på jobbet sedan en dryg timme. Tänkte berätta för er om gårdagen.

Läkaren ringde ju och sa att W hade halsfluss. Så han skrev ut penicillin. Det var en sort jag aldrig hört talas om. Det kan jag ju säga att knappt hade på apoteket heller. Fick besöka 4 apotek innan jag hittade ett som hade det i lager. Som ett mission impossible nästan. Dyrt som f*n var det åxå. 200kr för 100 ml (10 dagar).

Väl hemma igen var klockan 17:15 och hon fick första dosen. Nästan direkt sa hon att det killade i halsen och att det inte blev bättre när hon hostade. Jag sa att hon skulle dricka något, men då blev hon arg och sa att det är inte där uppe utan det satt längre ner (pekade mitt i bröstkorgen). Jag anade oråd och ja... med all rätt. Några minuter senare kom första kräket, med det var bara lite. Som en sur uppstötning, modell större.

Sen kom H och vi satte oss för att äta. Det var hennes favvis, pannkaka (torsdag ju). Men hon tog inte en enda tugga, utan lade sig på soffan istället. Ytterligare en stund senare hör vi det välkända hulket och kastar oss mot vardagsrummet. Men hon var snabbare, så vi hittade henne på toan. Tok-kräkandes. Wow - vi blev impade som f*n. Inte en droppe någon annanstans än i handfatet. Att känna den reflexen som barn... mmmm... det tackar vi innerligt för!

Efter det kom inget mer kräks. Hon satt i soffan och piggnade till. På riktigt. Framför ögonen på oss. En halvtimme senare ville hon äta och 9 plättar for ner i ett huj. Och stannade kvar. Och det måste ju vara ett tecken på att det "bara" var en reaktion på penicillinet.

Så nu har jag pratat med VC. IGEN (vi borde snart få vip-lina in)! Läkaren ska ringa senare idag, efter kl. 15. Får se vad han säger då. Ska ta ett snack åxå och se om operation kan vara ett alternativ. För nu är det 3 halsflusser på 3 månader. Inte ok. Inte ok alls.

Utöver det så hände inte så mycket igår. Vi (jag) städade lite, sorterade papper å lite sånt. Sen kollade vi såklart ett avsnitt av "Tusenbröder". Har ni sett det? Om inte - gör det! Så bra!

Och fastan då - hur går det med den? Jo, det går verkligen toppen. En hel dag avklarad. Utan problem. Men det är klart att jag saknar att tugga. Och igår gjorde jag iordning ett smörgåsrån med ost åt W... då rann snålvattnet. Men inte en tanke på att fuska. Så det så!   

Nej, nu fick jag fakturorna. Återkommer senare.