Glömde ju berätta...

Jag har aldrig fått sett någon bild på min egen insida. Hade varit kul. Så idag frågade jag och de sa att de kunde ta en bild på mitt huvud, eftersom det är lättare att se vad det är... hjärna, näsa, käke, ögon o.s.v. Magen är inte lika lätt eftersom den saknar skelett. Nyss fick jag bilden på mail. Se här:

************* MOAHAHAHAHAHAHA *************

 Mars, mars måne - jag kan lura dig till Skåne 

Ja, då är årets läkarbesök avklarade. Får man hoppas i alla fall.

Tänkte berätta mer om dagen. Om varför jag gjort det jag gjort och hur det gick till. Men jag börjar med natten.

Blev väckt 03:03 av en pickandes Wilma. Hon sa att hon hade ont i örat och ville sova hos oss. Hon kröp ner och ville sova under mitt täcke, pappa var för varm att sova bredvid. Såklart hon fick. Eller inte. Jo, jag försökte... men jag kan verkligen inte sova bredvid en elvisp (finns det någon som klara det???). När varken hon eller jag kommit till ro efter en knapp halvtimme hämtade jag hennes täcke och då gick det bättre, men helt hundra sov jag inte. Så när klockan ringde fattade jag verkligen ingenting. Masade mig upp och gjorde mig klar. W & H (nu med 38.8 i feber) vaknade. W försökte med att hon hade ont och måste vara hemma med pappa. Men se, det gick inte feberfri som hon var.

So off I went... Väl på Löwet tänkte jag fota för att bjuda er på bilder, men mobil var strängt förbjudet i rummet. Så ni får hålla tillgodo på en bild från google.

Här är den, magnetröntgenmaskinen:

Innan jag fick ta plats på britsen, fick jag en kanyl i armen där kontrast senare skulle sprutas in (åh, vad jag dislike kanyler...).  Sen fick jag lägga mig på britsen. Där fick jag en märkplutt på magen (på platsen där knölen en gång var), en röntgenplatta  på magen och sedan spändes jag fast. Ett par hörlurar (med Lugna favoriter) och en knapp i handen (om jag behövde göra mig hörd). Därefter hissades britsen upp och in i röret. I omgångar fick jag hålla andan och ligga blick stilla. Det låter väldigt högt, knacka, brummar och väsnas. Efter 50 minuter var det klart och jag släpptes ut i friheten igen.

Ser allt bra ut gör jag det om ett år igen. Annars om ett halvår (eller tidigare).

Varför gör jag då detta? För er som inte vet hänvisar jag först HIT och sedan HIT.

När jag var klar där ilade jag ut i bilen och styrde den raskt till Danderyds sjukhus. Där väntade ett arbetstest (belastningskontroll av mitt ), så jag kopplades upp med EKG, pulsmätare och blodtrycksmätare. Efter ett par minuters mätande av mig liggandes i vilotillstånd var det bara att börja trampa.

Halvnaken. Det kändes aningen udda att sitta och cykla med bröna fritt dinglandes. Men tröja eller BH gick inte att ha för alla slangar & sladdar. Nåja, det var en parentes.

Efter ett par minuter tvivlade jag starkt på om jag ens var född med något som hette kondition. Fy f*n vad tungt det var. Så jag frågade om det var jag som var i sånt uselt skick, men hon lugnade mig med att det blev tyngre hela tiden och inte jag som blev svagare. Tanken var att jag skulle cykla i 10 minuter, men efter knappt 8 gick det bara inte längre. Tack å lov räckte de minutrarna (heter det så??) för mätresultat. Efteråt berättade hon att de satt på en extra tung uppförsbacke åt mig. Phu... då kändes det bra helt plötsligt.

På lätt skakiga ben gick jag för att duscha av mig lite snabbt, snofsa till mig och åka till jobbet.

Varför gjorde jag då detta? Jo, det var för att de ville utesluta hjärtproblem som orsak till mina vätskeansamlingar. Svaret kommer om en vecka till min doktor. Men av det jag kunde utläsa på EKG:t såg hjärtrytm å annat väldigt jämt ut. Men vad vet jag? Egentligen?

Förresten, jag vägde mig i morse. Så här såg det ut:

Nuvarande vikt: 75,6 kg

Skillnad: +0,7 kg

Total viktnedgång från start: -47,5 kg

Ja, upp blev det... shit happens och jag tar nya tag. Idag börjar ju min vita månad. Ska faktiskt även försöka äta mindre mjukt bröd, märker att jag inte är helt bekväm med magen av det. Så de två åtgärderna kan säkert hjälpa till. Och med ordentligt tag om träningen hoppas jag att det ska släppa.

Och nu till det sista i min rubrik: "Let´s dance". Ni vet ju att jag älskar det programmet och sällan missar det. Har många gånger önskat att få se det live. Och vet ni vad?! Det ska jag få. Wohoooo!! Den 18 mars får ni bänka er och se om ni ser mig i rutan. Det är finaste David (och Sofie) som fixat detta.

TACK, TACK, TACK!

FAN vad kul det ska bli!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Ser fram emot det. Massor!! Massor!!

Nä, hörrni - nu är det tomt i hjärnkontoret. Men det trillar säkert in något mer av värde senare. Så jag återkommer.

Ha en fortsatt fin tisdag!

...kilo gjorde stor skillnad i MR-röret. Tidigare fyllde jag upp hela röret, magen tog i i överkant och jag var liksom ett med röret. Nu hade jag minst ett par dm tillgodo. Åt alla håll. Skönt! Nu sitter jag i väntrummet på DS. Snart min tur.