Direktlänk till inlägg 15 mars 2011
Det var något som slog mig nu... att idag (tror jag... blandar alltid ihop det med den 16 mars) skulle min farfar - John "Jacke" Jacobsson - har fyllt 90 år.
Tyvärr gick han bort på tok för tidigt... 1994, bara 73 år gammal.
Det som tog hans liv var saknaden efter farmor som gick bort 1990 (79 år gammal). Ja, det är i alla fall min amatördiagnos. För så fort hon dog började han ge upp, brydde sig inte längre om vad han åt. Det kunde vara bröd doppat i stekfett efter fläsk. Till det drack han grädde. Bara för att det var gott. Tillslut "dog" njurarna och han sattes på dialys. Men en dag funkade inte heller det och han somnade in.
När farmor gick bort (efter en tid på sjukhus) bodde jag hos farfar. I 4 månader var vi sambos (eller kanske farbos ??). Då försökte jag ta hand om honom och laga bra mat. Det gick bra. Jag trivdes. Eller vi trivdes (han hade bara svårt att acceptera min nymodiga telefonsvarare ). Jag älskade att komma upp på morgnarna (även de morgnar när jag skulle börja kl. 05:00) och hitta honom sittandes vid köksbordet med en kopp kokkaffe (norrlänning som han var). Tittandes ut genom fönstret. Filosoferande. Men så flyttade jag...
Efter det gick jag till honom några gånger i veckan och fixade middag, var med honom, gick ut och gick, spelade kort eller bara var.
Jag var farfars flicka. Till fullo. Farmors med för den delen. Tillbringade många lov hos dom som barn/tonåring. Minns det med glädje.
Jag tänker OFTA på både farmor och farfar. Saknar dom fortfarande. Önskar att de fått varit kvar. Länge. De var bra att gå till med problem. Nu tar jag ibland med mig problemen till deras grav i hopp om att få ett tecken... en vägledning. Flummigt? Kanske, men en trygghet.
Så älskade och saknade farfar
GRATTIS på 90-årsdagen
Tänker på dig!
Kram "Lillan"
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
|||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|