Livets resa - på mitt sätt!

Alla inlägg den 15 mars 2011

Av Annci Hultström - 15 mars 2011 21:34

... är jag medbjuden på kundens bokslutsmiddag. Det innebär först en hemlig aktivitet i stan (varma kläder och bra uteskor stod det i inbjudan) och därefter 3-rättersmiddag (2-rätters för mig eftersom efterrätter inte är min grej för tillfället... iofs är det alltid det... orkar inte 3-rätters längre). Ska bli väldans trevligt och jag är såååå glad att de tar mig med sig.


Så nu ska jag upp och kolla igenom potentiella kläder och sen - SOOOOVA! Måste ju vara pigg så jag orkar hålla ut till midnatt. Typ. Brukar visst gå lite halvvilt till...


Så - God natt och sov gott! Vi hörs i morgon!

ANNONS
Av Annci Hultström - 15 mars 2011 16:30

Ja, oskulden när det gäller att få sig en avhyvling på jobbet. Man tyckte att jag stängt av växeln för länge (c:a 10 minuter), då 2 personer ville diskutera en stor "om-görning" i växeln.


Med det avklarat så får jag gå hem.


Önskar en fortsatt trevlig dag. I solen.

ANNONS
Av Annci Hultström - 15 mars 2011 11:15

Det var något som slog mig nu... att idag (tror jag... blandar alltid ihop det med den 16 mars) skulle min farfar - John "Jacke" Jacobsson - har fyllt 90 år.


Tyvärr gick han bort på tok för tidigt... 1994, bara 73 år gammal.


Det som tog hans liv var saknaden efter farmor som gick bort 1990 (79 år gammal). Ja, det är i alla fall min amatördiagnos. För så fort hon dog började han ge upp, brydde sig inte längre om vad han åt. Det kunde vara bröd doppat i stekfett efter fläsk. Till det drack han grädde. Bara för att det var gott. Tillslut "dog" njurarna och han sattes på dialys. Men en dag funkade inte heller det och han somnade in.


När farmor gick bort (efter en tid på sjukhus) bodde jag hos farfar. I 4 månader var vi sambos (eller kanske farbos ??). Då försökte jag ta hand om honom och laga bra mat. Det gick bra. Jag trivdes. Eller vi trivdes (han hade bara svårt att acceptera min nymodiga telefonsvarare  ). Jag älskade att komma upp på morgnarna (även de morgnar när jag skulle börja kl. 05:00) och hitta honom sittandes vid köksbordet med en kopp kokkaffe (norrlänning som han var). Tittandes ut genom fönstret. Filosoferande. Men så flyttade jag...


Efter det gick jag till honom några gånger i veckan och fixade middag, var med honom, gick ut och gick, spelade kort eller bara var.


Jag var farfars flicka. Till fullo. Farmors med för den delen. Tillbringade många lov hos dom som barn/tonåring. Minns det med glädje.


Jag tänker OFTA på både farmor och farfar. Saknar dom fortfarande. Önskar att de fått varit kvar. Länge. De var bra att gå till med problem. Nu tar jag ibland med mig problemen till deras grav i hopp om att få ett tecken... en vägledning. Flummigt? Kanske, men en trygghet.



Så älskade och saknade farfar

  GRATTIS på 90-årsdagen

Tänker på dig!

Kram "Lillan"

Av Annci Hultström - 15 mars 2011 10:00

... förklara en sak för mig: Vad är det som gör att ni tycker att just ert skräp i form av fimpar är HEEEELT ok att kasta på marken? Om era barn kastar glass- eller godispapper på marken, är det åxå ok? Är det storleken på skräpet som har betydelse?


Detta är inte något påhopp (eller häxjakt som ni rökare kallar det så fort någon "kritiserar" rökning/rökare) - utan bara en fråga, för att försöka förstå. För jag förstår verkligen inte.


Påväg till/från dagis passerar vi ett radhus där det bor en familj med 2-3 barn och 6 hundar. Igår STANK det vidrigt när jag närmade mig och jag tänkte att det nog är det 6 hundarna som pinkat järnet på den lilla uteplatsen under vintern och att det var det som börjat stinka nu när snön smälter undan. Men så när jag kom dit insåg jag att det nog inte bara var hundarna utan FIMPARNA. Herregud, jag har aldrig sett så många fimpar på samma plats. De har, förmodligen, stått inne och rökt med en liten glipa på altandörren och sedan kastat fimpen direkt utanför dörren. Hela långa vintern. Högen var 1,5 dm hög och hade en diameter på 3 dm. Typ. Såååååååå äckligt! Jag ska se om jag kan snylta till mig ett foto på den så ni får se. Tills dess får ni hålla tillgodo med dessa äckel:


Och för er som trodde att fimparna var absolut ofarliga och nedbrytbara inom en timme... att de liksom blir till damm så fort de når marken... rekommenderar jag en stund på den HÄR länken.


Så nog om det.


Hej förresten!


Sovit gott? Det har jag. Riktigt gott. Släckte, som bestämt, lampan kl. 22. Däremot somnade jag inte på stört, för jag fick en underbar fotmassage av min älskade make först. Liggandes på spikmatta. Mmmmmm...


Nackdelen med att somna tidigt är att jag ändå vaknar efter typ 7 timmar. Vill min kropp inte sova mer än 7 timmar alltså? Nåväl, jag somnade om en stund men det gjorde bara saken värre. Var helt paj när jag vaknade. Alla klockor hann ringa. Men det var då. Nu känner jag mig utvilad och pigg :-).


Och så dagens vikt:

Nuvarande vikt: 74,1 kg

Skillnad: -1,5 kg

Total viktnedgång från start: -49 kg


Bara 1 kg kvar till -50. Ska göra mitt absolut bästa till att fixa det till nästa vecka. Gör jag det lär ni får veta det... annars får ni nästa vikt om 2 veckor. Som vanligt.


Nej, nu ska jag fixa fakturor och lite annat pyssel. Hörs senare.

Presentation


Livets resa - på mitt sätt!

Mot målet

LilySlim Weight loss tickers

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12
13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31
<<< Mars 2011 >>>

Arkiv

Ställ en fråga

9 besvarade frågor

Tidigare år

Länkar

Gästbok

Sök i bloggen

Maila mig gärna

annci.hultstrom@hotmail.com

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Livets resa - på mitt sätt! med Blogkeen
Följ Livets resa - på mitt sätt! med Bloglovin'

Följ mig


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se