... att kalla dagens middag för middag. De andra fick pannkakor och jag skulle äta soppa. På burk. Men se, jag misstog mig. Hade ingen. Ok, kasta ihop en grekisk sallad tar ju ingen tid. Men... en grekisk sallad utan feta ost är inte mycket att ha. Så tillslut blev det inte roligare än ett stekt ägg och en macka med ost. Riktigt tråkigt. Men man kan inte lyckas varje gång. Får väl äta något mer rejält till kvällsmål.

När Wilma nattats kollade jag, traditionsenligt, på "Halvåtta hos mig". Det är verkligen ett underhållande program, även om den här veckan har varit lite tråkigare än normalt. Tyckte det var lite halvtorra medverkanden. Nu slökollar jag på "Sexlingar i familjen". Phu. Tänker snart byta det mot en tidig kväll i bingen. Är trött som attans idag. Och ju snabbare jag somnar, desto snabbare blir det

F R E D A G S M Y S   .

Så - Sov gott & dröm sött!

Hej världen!

Hoppas ni har sovit gott och kommit dit ni ska utan att ha förfrusit er.

Visst, det är bara februari - den "riktiga" vintermånaden. Men det blir ju bara kallare och kallare. Var ska det sluta?? Kollade förresten tillbaks i bloggen. För exakt 3 månader sedan idag hade vi den snöstorm som gav oss den genuina vinter vi har. Så i 3 hela månader har den nu legat där. Snön. Och för tillfället faller det några fluffiga flingor från himlen. Så ja, som sagt... var ska det sluta?! Kommer vi kanske kunna skryta med tidernas längsta vinter tro?

Fortfarande gör det mig ingenting alls. Hellre såhär än slask och mörker. Mycket hellre. Obeskrivbart mycket hellre.

Och snuvar & hostar gör jag fortfarande. Men det är jag inte ensam om har jag förstått. Och det var vad läkaren sa till mig när jag var in för en vecka sedan åxå, att det är en gryyyyyyyyymt segdragen förkylning som går. Så uppemot tre veckor var inte alls konstigt. Kul. Eller inte. Dock lossnar det, så jag behöver inte använda näsdroppar i alla fall. Fast det borde jag kanske göra, för jag tycker mig ha kvar vätskan bakom trumhinnan. Hör lite sämre på det örat. Kanske tryckutjämnar jag lite för sällan? Googlade nu att man ska tryckutjämna 30 ggr/dag, ta näsdroppar och t.ex Rinexin - då brukar det försvinna på några veckor. Yea! Kul!

Och nu till rubriken - Påväg till slakt? Den känslan har jag idag. Ja, för jag känner mig (ser ut) mer som en julgris än en människa. Och då borde jag vara påväg till slakt, eftersom julen till å med passerat. Eller ska jag kanske leva väl och lägga p mig till nästa jul?

Ja, ja... vad jag vill säga är att jag är SÅÅÅÅ grymt svullen. Fick pressa på mig ringarna i morse och byxorna är trånga. BLÄ!!

Fick förresten svar på mina prover - alla värden de kollade var helt normal. Så att jag drar på mig vätska har med den kvinnliga cykeln att göra. Och vissa av oss drabbas mer än andra. Tough shit! Har iofs hjärt-belastningen kvar att testa (1 mars), men jag tror inte den kommer visa något annat än att jag är i dålig fysisk form   .

För att bli klok på detta ska jag fr.o.m tisdag (1 mars) väga mig varje morgon och skriva upp det. Jag ska även notera dagshumöret och magens status. Detta tänkte jag göra i minst ett par månader. För jag är så gott som säker på att det är ägglossningen som ställer till det. För det är då jag upplever att jag drar på mig kopiösa mängder vätska, blir grinig & down (märker jag... och säkert H & W åxå - men de törs väl inte säga något) + att magen inte jobbar på som den borde. Men som sagt, det ska kartläggas och sedan kommer jag med min amatördiagnos.

Om inte alltför länge är det lunch. Det blir thaimat. Rester från tisdagskvällens middag på Tiger. Ser fram emot det. Mycket. Så sjuuuuuukt gott. Den maten får mig att längta till Thailand ännu mer. Eller går det ens att längta mer än jag gör redan?! Ja, kanske...

Just jag, jag glömde ju berätta nåt "kul" som hände i måndags... Jag tappade ett mjölkpaket ut över köksbordet, en stol, golv & väggar. Åh, fy vad sånna fadäser suger energi. Svor gjorde jag åxå. Rejält. Då hördes en liten stämma från vardagsrummet: "Mamma, du sa svärord". Ja, det gjorde jag och det får jag när sånt händer. Så det så.

Nej, nu ger jag upp för den här gången. Men ni slipper mig inte. Hörs senare.