... årets första julklapp. Inte till oss dock. Utan till Totte. Ni vet, hon med foten i gips. Idag klockan 12.22 kom HAN. En sockersöt pojke på 3275 gram å 49 cm.

Han hade bråttom ut på alla sätt. För det första kom han 11 dagar för tidigt och för det andra behagade han busa sig till världen genom att förlora hjärtljuden. Inte snällt. Så ut kom han med en rasande fart med hjälp av katastrofsnitt (sövd mamma, utkörd pappa). Men alla mår bra nu!!

Jag är så glad för deras skull. Grät en skvätt på jobbet. Och i bilen påväg hem. Finaste Totte. Mamma.

Grattis älskade vän. Igen. Har nog sagt det 5 gånger nu. Går inte att sluta. Eller jo, det går nog. För nu ska jag sova. Kanske pratar i sömnen åxå. Vem vet?!

Sov gott och dröm sött!! Det ska jag!!

Ja, snön har vräkt ner hela dagen. Underbart! Får se om jag tycker samma sak när jag sopat klart bilen och tråcklat mig hem.

Känner min plikt att skotta hos grannarna. Men ryggen stoppar mig. Har fortfarande inte ont (tack å lov), men skottar jag så är det väl kört. Får helt enkelt överlåta det till H när han kommer hem.

Vad gillar du vädret? Njuter du liksom jag eftersom det ger en vit jul eller är du bara skitless och önskar dig en grön jul bara skiten försvinner?

Jag är så sjukt trött hela tiden. Kan det vara penicillinet månne? Har förvisso inte vistats i friskluften på ett tag. Ska nog ta mig en rejäl promenad i helgen. På söndag. Då ska jag hyperventilera så jag får i mig ordentligt med syre.

Nej, nu ska jag älga på damernas. Men vi hörs en sväng senare i kväll. Ha det bra tills dess.

p.s Efter att jag skrivit rubriken till detta inlägg kollade jag tillbaks 1 år och vad hette inte de inlägget om "Hej mitt vinterland...". Sammanträffande.

... i julmusik är jag mitt uppe i. Och som jag äääääääääääälskar det!!! Njuter av varje sekund. Och att det är i samband med snöfallet utanför fönstret gör att det fulländar idyllen. Lovely!! Sen hade ju Tomten varit här i natt igen och tänt gran å ljusstakar. Som sagt, Lovely!!

I natt har jag sovit gott. Tog en tablett när jag lade mig och somnade på spikmattan. Vaknade en timme senare och tog bort den (med milt våld, den hade fastnat  ). Somnade om på en gång och vaknade när klockan ringde. Och vet ni vad? Jag känner knappt av min onda skuldra alls. Bara i vissa i lägen. Men jag andas, tar på mig skor, hostar utan några som helst problem. Han visste m.a.o vad han pysslade med Herr Naprapat. Men jag fortsätter med tabletter, sniglande och spikmatta några dagar till, så som han ordinerade.

Ikväll ska W få vara vaken lite extra länge (får ta smällen i morgonbitti). För vi ska iväg och kolla på grannflickan som ska ha konståkningsuppvisning. W (och vi med för den delen) har velat se henne läääänge och nu är det alltså dags. Ska bli så kul. Hon har åkt i många år och är visst duktig. Och söt som socker är hon åxå.

Nä, nu ska jag sätta fart här med diverse sysslor. Önskar er en fin dag i snöstormen!