Då kan jag ställa upp. För fy f*n vad jag fryser. Är iskall om händerna/armarna. Ja, om fötterna med. Trots stövlar. Var tvungen att ringa till vaktis förut och fråga om värmen var på. Det var den, men vi ställde upp den lite till här hos mig. Men det märker jag inget av än. Hoppas det blir bättre. Annars blir det vantar och filt här framåt vintern.

Jag känner igen detta så väl från förra året. Efter open. Jag kunde sitta i soffan på kvällarna med långkallingar, duntofflor, fleecejacka och 3 filtar och frysa ändå. Och då rasade jag i vikt. Kan jag hoppas att det är därför även denna gång? Platå-perioden är kanske förbi? Eller är det för spikmattan? Det har börjat denna veckan, i takt med vätskeutdrivandet.

Ja, det visar sig helt enkelt när jag ställer mig på vågen veckorna framöver.

Till lunch idag åt jag en vegetarisk pastagratäng jag köpt i restaurangen tidigare och haft i frysen. Den var lika god nu som då. Undrar vad det blir till middag idag? Det kommer ju många, så det blir säkert något enkelt... svårt att föda så många annars.

Nej, vet ni... nu måste jag gå och hämta en kopp varmt av något slag. Om inte annat bara för att hålla i den och få tillbaks känseln i händerna. Hörs vi inget mer innan jag drar så får jag redan nu passa på att önska er en God natt, med idel fina drömmar!!

Jag har hittat ett sätt att bli kvitt vätskan. Hoppas och tror jag i alla fall.

Spikmattan är lösningen!!!

Jag har inte legat på den en enda gång sedan open. Men tänkte jag skulle testa häromkvällen. Och nu har jag legat på den 3 kvällar på raken. Faktiskt egentligen för ryggen/nackens skull. Men ja... det har givit resultat på annat håll åxå kan man säga. Så pass att jag tänkte börja som praktikant i Sergel-fontänen. I måndags kissade jag 9 gånger. Bara på jobbet. I går 7 gånger. Och hittills idag: 4. Men snart är det nog dags för en femte gång, men jag får nog allt hålla mig till lunchen. Om 1 minut. Ska nog gå bra. Hoppas jag .

Innan open och +43 kg gjorde ONT att ligga på mattan. Tyngden på piggarna blev en helt annan. Nu har jag inga problem alls att ligga utan tröja på den. Med hela ryggen samtidigt. Jag lägger mig på den i sängen på kvällen... somnar... vaknar ett par timmar senare... lösgör mig från den (efter så lång tid sitter den fast)... somnar om. Och följande dag är toan en mycket bra vän. Och ryggen/nacken mår åxå bra av det. Så, ja... det kan inte bli bättre m.a.o

Här är det lugnt idag. Företaget har en stor mässa i Berwaldhallen som i princip alla är på. Och är de det inte nu, så drar de på eftermiddagen. Liksom jag. Jag åker direkt när jag slutar och ska enligt SL vara på plats 17:20. Missar tyvärr början av ett mycket bra (sägs det) föredrag med Kjell Enhager (motivationscoach). Men nån måste ju vara här åxå. Efter det är det middag och sedan lite ståupp och annan underhållning. Trevlig kväll tror jag det blir. Fick skjuts hit i morse, så jag kan ta ett glas vin... om det bjuds vill säga. Kul åxå att kunden bjöd med mig. Det tackar jag för .

Nej, nu - lunch. Hörs sen!

God morgon! Har du sovit gott? Det har jag, trots oron över den näsblödande prinsessan. Nu ska jag göra mig extra fin och välja kläder med större omsorg. Varför? Jo, kunden har en mässa med efterföljande fest i Berwaldhallen ikväll som jag är bjuden på. TRevligt! Nä,måste sätta fart nu. Hörs sen. Ha en toppendag tills dess.

Kl. 21.30, halvvägs in i filmen hörde vi ljud från W. Älgade upp och hittade henne i en enorm blodpöl. Ansiktet, håret, munnen, näsan - blod överallt. Men hon börjar bli van, så hon håller sig lugn och tapper numera. Efter en del torkande återgick vi till filmen, men nu med en sovande W i famnen. Ville inte lämna henne själv uppe. Nu snusar hon bredvid mig. Lillsnorpan...God natt. Igen.

Från jobbet blev det till att skynda hem, äta middag och sedan snabbt iväg till gympan med W. De körde som sagt inne idag, redskap. W tyckte det var toppen... kullerbyttor, hoppa trampolin, gå balans, stå på händer. Hon var så duktig. Fröken frågade om hon gått på gympa tidigare *stolt mamma*.  Nu är jag hemma igen och Wilma är i säng sedan en liten stund. Borde städa. Men f*n vad jag inte vill. Har ingen ork... nåt är inte rätt i kroppen. H har fått ont i halsen åxå nu. Så det är nåt skit som hoppar runt mellan oss. Så jag skjuter upp det till i morgon helt enkelt och dunkar ner mig i soffan för en film.

Vi hörs i morgon igen. Tills dess: Sov gott och dröm sött!!

Och Du - TACK för att du läser!!

Som ni ser har jag gjort bloggen lite Rosa Bandet-fin. Tycker hela grejen är bra. Det ska uppmärksammas. Finns ju många andra sjukdomsformer som åxå borde uppmärksammas på samma sätt... men då det inte händer är det bra att åtminstone haka på när det väl sker.

Så gör som jag - gå in HÄR och ge ditt bidrag. Där kan du även läsa en massa om hur pengarna används och hur DU kollar dina bröst. Måste själv bli bättre på det... men det skrämmer samtidigt. För tänk om... Men då är det iofs det bästa som kan hända, så det går att få hjälp i tid.

Sen får du inte glömma bort att köpa rosa produkter. Det finns en mängd olika typer av varor på bl.a Apoteket, Lindex, Ica, Mekonomen och Clas Ohlson. Själv brukar jag köpa minst ett Rosa Band och ett gäng disktrasor :-). Nu är jag lite sugen på Clas Ohlsons rosa skruvdragare. Ett munternt tillskott i en annars tråkig verktygslåda :-)

Slutligen får du inte missa Rosa Bandet-galan på TV3 kl. 20 den 28/10. Då kan du, om inte förr, skänka pengar. Eller kanske igen.

Så kom igen - slå ett slag. För den här skitsjukdomen ska inte få ta mitt eller ditt liv!!

Jag vet att jag har en läsare som drabbats och till dig vill jag säga att jag tänker på dig. Varje dag. Jag hoppas åxå att du inte skräms av min Rosa blogg. Den är bl.a för dig!!

Hej alla goa läsare!

Först: Tack för återkopplingen kring mitt stora problem igår. Såg nu att paketet är påväg, så i morgonkväll (om jag har tur) har det ankommit till sitt nya hem. Då ska jag låta er få en bild. På mig. I kappan.

När jag hade vaknat i morse kom W insmygandes. Hon hade hört ett ljud från kontoret och undrade vad det var. Jag hade inte en susning, men sa att det nog var en fågel som satt utanför på plåten. Det brukar nämligen sitta fåglar där. Och bajsa ner på altanen (). Hon nöjde sig med svaret och kröp ner hos mig en stund. Men först frågade hon om hon fick det. Ja, varför inte sa jag. Då sa hon: "Men, mamma - du sa ju igår att jag inte fick sova hos er". Oj... så menade jag ju inte... så här var det... Hon har under mååååååånga nätter nu kommit in och sovit hos oss och igår natt blev jag sparkad i huvudet flera gånger. Så på morgonen sa jag åt henne att hon nu måste börja sova i sin säng igen. Hela natten. För vi vet alla att hon klarar det. Det bara brukar bli såhär när vi haft semester och sover/är tätt inpå varann. Därav mitt "krav". Men tyvärr tog hon det helt fel, så jag försökte förklara på bästa sätt för att få henne att förstå. Efter en stund berättade hon att hon drömt på natten. Om sin döda fröken. Och sen började hon berätta om henne. Om allt hon var bra på... rita, måla, spela spel, sy... hon saknar henne redan. Prinsessan... att behöva möta döden redan... fan... det gör ont i mig. Ännu mer ont gör det när jag tänker på att hon har många äldre i sitt liv som hon älskar som i värsta fall inte är kvar så länge till. Blä... vill inte tänka på det....

När jag satt i bilen påväg till jobbet ringde jag dagis och berättade vad hon sagt igår - om att det nog var deras fel att hon dog, för att de lät mycket. Jag sa att om hon inte trodde mig när jag sa att det inte var anledningen så kunde väl någon där åxå säga det till henne... då blir hon kanske lugnare på det planet.

Då berättade fröken åxå den egentliga anledningen till hennes bortgång... Det hade börjat för c:a 1,5 vecka sedan med en förkylning med halsont som hon fått penicillin mot. Det hjälpte inte och därefter gick det utför. Hon avled förra veckan... i torsdags fick personalen veta det. Till barnen har de såklart inte sagt så. De vill inte skrämma de med att en förkylning kan vara början på döden. De sa att hjärtat inte orkade längre. Och indirekt var det väl så... hmmmm... Tragiskt! Sorgligt! Att det går så snabbt och oväntat är värst. Det gäller att ta vara på de dagar livet ger oss!

Nä, nu till något annat. Roligare. Jag vägde mig i morse och vågen var mig nådig... resultat:

Nuvarande vikt: 80,3

Skillnad: -0,8 (på två veckor)

Total viktnedgång från start: 42,8 kg.

Det är jag mycket nöjd med eftersom jag anade att jag gått upp under resan och därmed har jag ju tappat det jag gick upp + 0,8 till. Nice!!! Och snart är jag nere på en vikt som börjar på 7. Det var lääääääääänge sedan kan jag berätta. Hoppas jag når dit till nästa vecka... men -0,4 borde jag väl kunna klämma då tycker jag. Om jag bara finge komma igång med träningen igen. Idag är hostan än värre och snuvan med. Kliar i halsen... Kanske får gå till dorren igen. Ja, hur som helst - det suger!

Ikväll är det dags för W´s träning igen. Den här gången slipper vi stå ute och frysa, tack och lov. Det blir gymnastik med redskap. Hoppas hon gillar det.

Nej, nu ska jag avsluta. Men vi hörs igen. Senare.

Jag ser på Biggest loser. Det är final... och OJ vad jag gråter. Shit vilka prestationer. Vilka människor. Jag är så GRYMT impad *snörvlar*. Helt klart värdig vinnare blev det åxå!!!!

Men den största anledningen till tårarna är något som H berättade idag... När han hade lämnat W på dagis i morse så berättade en av fröknarna att en annan fröken gått bort över helgen. Hjärtat. Knall fall. Kände inte henne så mycket, då hon jobbade deltid (dagpass). Men det känns ändå... och när jag kom hem mötte W mig vid bilen och påvägen hem berättade hon det för mig. Hon sa att fröknarna berättat det och att många barn grät. Hon sa att hon inte ville att hon skulle vara död, för hon var snäll. De hade fått en vit ängel, ett foto, en vit blomma och ett ljus att tända. Hon trodde åxå att hon gick bort för att hon tydligen sagt någon gång att hon fick ont i huvudet för att barnen hade så hög volym. Lilla gumman!! När vi kom hem ritade hon teckningar... hon frågade hur man ritar en ängel. Jag visade, sen gjorde hon några stycken. Efter en stund började hon prata om annat. Usch, känns så jobbigt att hon tar på sig det... Googlade lite på hur man ska prata med barn om det och hur barn kan reagera. Just självförebråelse var typiskt. Gäller att vara vaksam nu. Lilla prinsessan!!

Nej, nu ska jag se på Ullared. Sen blir det tidigt i säng. Ska försöka sova bort förkylningen. Går det tror ni?

Ha en fortsatt bra kväll, en god natt. Och du - dröm sött!