Idag är det den fredagen den 13:e. Vet ni varför man säger att det är en otursdag? Jag hade ingen aning, så det blev en tur på google. Och i en gammal artikel i Aftonbladet hittade jag den här förklaringen (klicka på länken).

Hur ser ni på dagen, har något oturligt hänt dig den dagen? Jag ser på det som en helt vanlig dag. Och något oturligt har aldrig hänt mig.

Vad ska ni göra idag och i helgen? Ikväll vet jag inte riktigt vad vi hittar på. I morgon ska jag & H klippa oss och därefter ilar vi till Väsby ridklubb. De har öppet hus där, så vi tänkte kika in lite och se hur det är där. W älskar ju verkligen att rida och vara med hästar, så vi tänkte att det måste fångas upp. Sen vill ju moster ge henne en hästskötarkurs i present/julklapp åxå. Kanske de har det där?! Efter det vete 17 vad vi hittar på. Tänkte ev. få in en sväng på Grönan åxå i helgen. Phu... mycket blir det :-).

Det blev inget besök av städfirman igår. Ett jobb de höll på med drog ut på tiden, så de hann inte köra upp från Södertälje i tid. Men vi bokade om till måndag.

Firandet bestod igår av en film - "All about Steve". Den behöver ni inte spilla tid på. Märklig film och inte det minsta bra. Trots Sandra Bullock. Så roligare än så blev det inte... inte ens middagen åt vi ihop. Men det tar vi igen. Ikväll tror jag. Och i morgon. Då blir det kräftor, Västerbottenpaj å annat gott.

Nu ropar toan på mig... vätskedrivande i kroppen nu igen.

Hörs igen. Senare. Ha det bäst tills dess!

p.s Budda-Tina: Tack för kommentaren. Tänker på dig!

... så lång tid har det gått. Tack så mycket å kram tebax från oss!

Kastar mig in en snabbis för att visa bilden jag utlovade.

Kom ihåg att den är scannad, därav den något sämre kvaliteten.

Nu ska vi snart lägga Wilma. Sen när hon somnat så ska vi hån***... eh... nä, jag menar se på film  .

Ha en trevlig kväll å som jag sa tidigare - Sov gott & dröm sött!!

p.s Kommentarssvar:

Sandra - Tack gumman! Se så, torka tårarna nu ;-). Det går bra för W. Hon pratar lite om det, men det går som sagt bra. Kramar!

Emmely - Ja, du... Förmodligen saknar jag något visentligt i huvudet, därav "modet"... eller kanske dumheten... att lägga ut bilderna. Men det ger mig en spark i röven åxå. En spark för att en gång för alla bli av med den bilden av mig själv. Förinta den för alltid. Förstår du vad jag menar? Och av mitt "mod" kom inspirationen till dig och bara av den anledningen var det värt det!!

Och du, tack för grattiset. Var så lugn, din tid kommer. Jag trodde inte heller på sånna saker när jag var 17. Som när jag började mitt första jobb när jag var 18. Då jobbade jag ihop med "tanter" som var 29 och som kunde prata om saker som hände för 10 år sen. Herregud, så gammal skulle jag aldrig bli. Men någonstans drog livet iväg och nu kan jag prata om saker som hände för 10... och till å med 20 år sen. Kram på dig!!

Först: Tack alla goa som kommenterat (på fejjan) mina ord i 10-årsinlägget *glad*

Vi var ju här...

... i söndags och tänkte visa er några bilder.

Först denna tavla, till W´s förtjusning... Blixt, eller??

Har du någon gång funderat över en mouche´s betydelse vid olika placeringar i nyllet, se här:

En prinsessa. På riktigt. Jo, det är sant. Jag lovar!!

Eller var det en kung? Hmmm...

Visning av brudklänningar, från Gustav III´s bröllop och framåt. Klänningen längst till vänster är Silvias. De andra har jag glömt bort. Tyvärr.

Alltså, hur smidigt är det här då? Hörde någon berätta att man gjorde sånna breda klänningar i kombination med mycket smala dörrhål. Allt för att kungen skulle få vara ifred i sin kammare. Sant?!

Äkta kungavagnar, "Kröningsvagnar", med några detaljbilder.  Hade varit kul att testa någon gång... Vad tror ni om stötdämpningen??

Tillsist en alldeles äkta kungakrona. Den låg i Karl X Gustavs kista när denne begravdes år 1660:

Och tillsist den här kusen:

(Foto: Göran Schmidt, lånad från Livruskammarens hemsida)

Han står där, uppstoppad. Eller inte uppstoppad på riktigt... innanmätet är en trähäst klädd med ett äkta skinn från stridshästen Streiff (klickar ni på länken får ni en historielektion). Det var den häst som Gustav II Adolf red då han stupade i slaget vid Lützen den 6 november 1632.

Tänk att det finns bevarat. Efter flera hundra år. Och i nyskick. Helt sjukt. Nuförtiden kan vissa inte ha en pryl i en vecka förrän den är repig/paj/skev/sprucken. Ja, imponerande. Är det när man kommer till sånna insikter som man inser att man börjar bli äldre? Jag menar, för 20 år sen hade jag suckat och gått vidare. Nu sitter jag till och med och läser om det. Frivilligt.

Om en timme bär det av hemåt. Ska bli skönt. Är trött på att sitta här i offentligheten och gäspa. Det gör jag bäst hemma. Och är det så att jag faller i sömn i soffan, och jag inte hör av mig något mer idag, så hörs vi helt enkelt i morgon.

För säkerhetsskull önskar jag er redan nu en god natt, med vackra drömmar!!

... är en lång tid. Under det gångna decenniumet har vi:

• fyllt år 10 gånger
• bytt årtionde
• upptäckt digitalkameran

Och i mitt fall även:

• träffat mannen i mitt liv
• förlovat mig
• gift mig
• fått en underbar dotter
• rest en massa
• bytt jobb några gånger
• hittat tebax till vänner i halv-glömska
• pluggat upp högskolebehörighet
• kommit in på universitet (och tacka nej)
• tagit beslut om en gbp och gått ner varaktiga 40 kg

Ja, ett axplock, men en hel massa ändå som synes. Varför kom detta just nu då? Jo, jag och Henrik blev ett officiellt par idag. För just 10 år sedan. 12 augusti 2000.

Jag hade blivit lämnad, med stor sorg. Trodde livet var slut. Men Henrik fanns där... torkade tårarna, lyssnade och hjälpte mig uppskatta livet igen. Det övergick så småningom till något större, djupare.

Vi hade väl "strulat" lite ett tag, men det var bara oss emellan. Ingen visste (eller??   ) .

Så var vi på en kräftskiva ute på Lådna. Jag presenterade mig för en tjej och fick frågan: "Jaha, det är du som är tillsammans med Hulta?"

Eh... jag hade inget bra svar på det och insåg att vi nog måste "bestämma" oss för att gå live eller avsluta. Så det blev ett snack den natten. Vi hade följt Sara (som var aningen överförfriskad) till stugan (hon behövde sova om vi säger så) och påvägen tebax stannade vi på en äng, i månskenet. Där pratade vi lite och kom fram till att "JA, vi kör". Och här är vi nu, 10 år senare.

Som för många (alla?) andra har det inte varit en spikrak väg vi vandrat - men vi vet vad vi vill och jobbar utifrån det när shikanerna hopar sig.

Vi borde absolut fira - men idag är det inte aktuellt. Fast till helgen då ska vi hitta på något. Kanske borde vi äta kräftor, det var ju det vi åt den gången... mellan alla nubbar ;-). Har en bild från den kvällen. Jag scannar in den (det var ju före digitalkamerans tid) och lägger upp den ikväll så får ni se.

Avslutar nu med att säga:

 Henrik, jag älskar dig!  

Nu går vi mot vårt andra decennium... låt oss nå fram!

Puss puss / din fru   

Jag är sååå trött idag. Så trött att det blev en sångtext av det.

Sömntuta, absoluta!

Text: Jag

Melodi: "Vill ni se en stjärna, se på mig" av Franz Doelle

Sovit som en kratta, det har ja´!

Det är svårt att skratta, just ida´!

Och den stora haken, är att vara vaken.

Jag en söömntuta, absoluta!

Ja, så känns det idag. Men i morgon, då hoppas jag på en annan melodi ;-).

Idag blir det fullt upp. Ja, efter jobbet alltså. Ska hämta W, åka till donken å käka middag, vidare till Sollentuna, lämna in bilen på verkstaden (service), få lånebil, jala hem, ta emot en städerska som ska besiktiga huset, gå till Friskis och köpa kort, äta mellis och sedan SOVA!

Städerska alltså - nu blir det allvar. Känner att det är en lyx vi kan unna oss nu med två heltidslöner. Kostar inte mer än 1000kr/månad - vitt. Tänk så mycket roligare livet kommer att bli utan detta gissel som städning är. Mmmm...

Nej, nu ska jag göra ett par saker här...

Oj, nu har det gått en halvtimme... precis när jag skulle posta det här inlägget fick jag besök av ett par från Adecco. BU-chefen + hans efterträdare. Trevligt. Så nu gör jag ett nytt försök att posta till er.

Ja, då är jag hemma igen. Sitter och äter en grekisk sallad. Gott. Men framförallt nödvändigt. Kände i slutet av loppet att jag inte innehöll så mycket energi som jag borde och önskade. Blev lite yrslig faktiskt. Men trots det kämpade jag på. Var verkligen laddad och det gick bra.

Marre kutade runt på 32 minuter - Bra gjort vännen!!!! Lotta tyckte att det söööög fett. Så jag försökte pusha henne, men drog sen ifrån faktiskt. Så när jag såg målet tittade jag bakom mig. Ingen Lotta. Så råkade jag hamna i fel fålla (hamnade där de som skulle springa en mil skulle in och det hade jag ingen som helst tanke på att göra) och förlorade några förvirrade sekunder. Så på upploppet försökte hon spurta förbi mig. Då älgade jag åxå och med en hand på hennes axel kom vi i mål samtidigt. På c:a 39 minuter. Sen dog vi för en sekund.

Efter återupplivningen gick vi och mötte Marre, hämtade tröjor m.m och styrde sedan stegen mot tuben.

Vi utgick ju från mitt jobb, vi parkerade bilarna där. Och räknar man med vägen till och från + loppet så har det blivit 8 km idag. Kommer sova gott inatt tror jag.

Nu har jag ätit klart och tänker duscha. Efter duschen ska jag dricka (en av de få nackdelar med open... inte dricka 20 minuter för eller efter måltid - att jag är törstig nu spelar ingen roll) och sedan sova!

Önskar er alla en god natt, med vackra drömmar!

Har fått några kommentarer de senaste dagarna.Tänkte svara. Nu och här.

Totte:

Ja, är den inte ljuvlig. Hon ser så stor ut, men ändå så liten :-)

Budda-Tina:

Tack, det har varit en kanonvecka. Foten är bra, men händerna bråkar fortfarande lite. Men det får jag nog leva med...  karpaltunnelsyndrom. Fick det när jag var gravid och det har liksom aldrig släppt. Gissar i alla fall att det är det som spökar.

Jenny / Zodic:

Tack snälla! Ja, det är bra. Men jag ska erkänna att jag är lite dålig på att följa det. Ser mer fram emot när jag är klar, för det målet ser jag mest fram emot.

Sandra:

Rundan är nästan 4 km.

Marie-Louise:

Tack snälla! Det känns lika bra som det ser ut ;-)

Lisa:

Tack raring! Men du... du är åxå toppenduktig! Kämpa på!

Och ang. Minerva kan jag tänka mig att de bytt ägare. Det sas nämligen att det brunnit där och att det var stängt ett tag för det. Men det ser trots allt likadant ut nu... så det var säkert annat strul.

Ja, det var dom. Jag tycker det är kanonkul med respons på det jag skriver. Så kommentera gärna oftare... mer... för i förhållande till läsare och inlägg så är det inte så många kommentarer. Och det peppar även mig att skriva. Mer. Bättre. Lägga in bilder.

Nu är det bara en dryg timme kvar av dagen. Sen kommer Lotta och faktiskt Marre hit och möter upp för loppet. Marre har varit sjuk och trodde inte hon skulle kunna, men hon ringde efter lunch och okejade. KUL! Så vid 17-tiden räknar vi med att dra.

Håll tummarna för oss nu!

Hörs ikväll!